vattenfallsmetoden

(waterfall method) – en systemutvecklings-process som är enkel­riktad: när ett steg är avslutat börjar man med nästa, och man backar inte. (Se grindprocess.) Vatten­fall rinner ju inte uppåt. – De traditionella stegen i system­utveckling är kravspecifikation, analys, design, kodning och testning, och dessa genomgås alltså i tur och ordning i vatten­falls­metoden. Modellen var dominerande under 1970‑talet och var bekväm för projektledarna, men resultatet blev inte alltid lyckat, och det märkte man inte förrän det var för sent. På engelska kallas metoden ibland sarkastiskt för faith-driven development. – I dag är det vanligare med metoder där man fortlöpande testar koden, och vid behov går till­baka och ändrar i krav­specifikation, analys och design. Man talar om:

  • iterativ system­utveckling, vilket innebär att man snabbt tar fram ett fungerande, men grovt till­yxat, system som sedan fin­slipas i många omgångar (iterationer), och om:
  • inkrementell systemutveckling, där man först utvecklar de centrala delarna av ett system, och sedan lägger till fler funktioner.

– Ett modernt sätt att arbeta är agil system­utveckling. – Läs också om scrummer­fall.

[systemutveckling] [ändrad 11 december 2018]

Dagens ord: 2013-01-22