beteckning på program som kan laddas ner gratis, men som man förväntas betala för så småningom. Priset kan vara fast eller ett valfritt belopp. Det finns tre huvudmodeller:
- – förtroendemodellen, där programmet fortsätter att fungera även om användaren inte betalar. (Men man kan få irriterande påminnelser, se nagware);
- – prövapå-modellen, där programmet stängs av efter en prövotid om man inte betalar. – Kallas också för trialware;
- – licensmodellen, där man kan använda programmet gratis på obegränsad tid, men där man får tillgång till extra tjänster eller funktioner om man betalar. – Kallas också för freemium.
– Shareware är inte samma sak som freeware, gratisprogram, som alltid är gratis utan villkor. Det är inte heller samma sak som fri mjukvara. – Shareware skyddas normalt av upphovsrätt: källkoden kan vara hemlig, och användaren har inga andra rättigheter än att använda programmet. Hon får till exempel inte sälja exemplar av det eller ge bort kopior. – De första som spred program som shareware var amerikanerna Jim Knopf (länk) och Andrew Fluegelman (se Wikipedia) i början av 1980‑talet. Bob Wallace (1949—2002), som var en av Microsofts första anställda, hittade på ordet shareware. 1982 grundade Wallace Quicksoft, det första programföretag som spred sina produkter som shareware. – Det finns inget självförklarande svenskt ord för shareware, men Datatermgruppen rekommenderar spridprogram (länk). Ett alternativ är bidragsprogram.
[mjukvara] -ware] [ändrad 18 december 2020]