Paretodiagram som åskådliggör Pareto-principen. Den svarta linjen, som planar ut, visar ackumulerat värde.
”20 procent av orsakerna står för 80 procent av effekterna.” – Paretoprincipen säger att 20 procent av kunderna står för 80 procent av försäljningen, de rikaste 20 procenten av befolkningen äger 80 procent av alla pengar, 20 procent av problemen tar 80 procent av tiden att lösa. – Paretoprincipen är därför också känd som 80–20‑regeln. Det är en iakttagelse som stämmer ungefär i många fall, inte en exakt lag. Paretoprincipen kan gälla i flera led: inom de 20 procenten står återigen 20 procent av orsakerna för 80 procent av effekterna: alltså fyra procent mot 96 procent. Och så vidare. – Ett diagram som visar fördelningen med orsakerna (i bred bemärkelse) på längdaxeln och effekterna på höjdaxeln kallas för Paretodiagram. Ett Paretodiagram som åskådliggör Paretoprincipen har en stor kropp i ena änden (80 procent av effekterna på höjdaxeln) medan större delen av diagrammet är en lång smal svans (20 procent av effekterna på höjdaxeln, men 80 procent av orsakerna på längdaxeln). – I företagsekonomi har principen använts som motivering för att satsa på de 20 procenten och strunta i resten. Detta har ifrågasatts – se den långa svansen. – På engelska: the Pareto principle. – Se också drakkung, potenslag, svart svan och Zipfs lag. – Läs också om DSDM. – Principen är uppkallad efter den italienska ekonomen och industrialisten Vilfredo Pareto (1848—1923, se Wikipedia).
(the Barbra Streisand effect) – det att ansträngningar att få bort sanna eller falska uppgifter på internet får motsatt effekt: intresset ökar och uppgifterna sprids till fler. Benämningen syftar på att Barbra Streisand2003 försökte få bort ett flygfoto av sitt hus från internet (se Wikipedia). Kallas också för Streisandeffekten – the Streisand effect. – Läs också om Devin Nunes.
(Mayfield’s paradox) – ”att hålla alla borta från ett it‑system kostar oändligt mycket pengar, och att få alla med i ett it‑system kostar oändligt mycket pengar, men mellan dessa extremlägen är kostnaden relativt låg.” – Lagen formulerades av it‑säkerhetsexperten och sheriffen Ross Mayfield (se LinkedIn). – Med att få med ”alla” menas att få alla att faktiskt använda systemet, inklusive personer som på grund av funktionshinder eller av andra skäl har svårt att använda datorer. – Se denna artikel från 2001.
(Cohen’s law) – ”Den som tar till argumentet att den som tar till argumentet att [sätt in valfritt argument här] har därmed förlorat diskussionen har därmed förlorat diskussionen.” Lagen finns också i en utvidgad variant: ”Den som tar till argumentet att den som tar till argumentet att den som tar till argumentet att […] har därmed förlorat diskussionen har därmed förlorat diskussionen har därmed förlorat diskussionen.” – Lagen formulerades 2007 av en Brian Cohen.
”Inkompetenta personer brukar överskatta sin förmåga, medan kompetenta personer tenderar att underskatta sin förmåga.” – Effekten är uppkallad efter psykologerna David Dunning(länk) och Justin Kruger(länk), som beskrev effekten 1999 i artikeln ”Unskilled and unaware of it”(länk) (brukar fungera. trots eventuell överstrykning). – Läs mer i Wikipedia. – Läs också om de grundläggande lagarna för mänsklig dumhet.
(Finagle’s law) – Finagles lag om dynamiska negativer lyder: ”Allt som kan bli fel blir fel.” Att Finagles lag har blivit känd som Murphys lag bevisar att den stämmer. – Finagles lag kommer från sciencefictionböckerna av Larry Niven om Ringworld (se Wikipedia). I dem har gruvarbetare på en asteroid en gud som heter Finagle, och denna gud har en galen profet som heter Murphy. Därav förväxlingen med den reelle och inte alls galne flygingenjören Ed Murphy och hans lag.
(Fitts’s law) – tiden det tar att nå ett mål är en funktion av avståndet till målet och målets storlek. – Lagen är uppkallad efter den amerikanska psykologen och ergonomen Paul Fitts(1912—1965). Han var specialist på flygsäkerhet och formulerade sin lag 1954 som en matematisk beskrivning av mänskliga målinriktade rörelser. Numera brukar Fitts lag åberopas vid utformning av grafiska användargränssnitt. – Läs mer i Wikipedia.
(Moore’s law) – säger i sin ursprungliga form att antalet komponenter på halvledarkretsar fördubblas med 12 månaders mellanrum. – Numera brukar man säga att dubbleringstakten är 18 månader. Mer exakt gäller lagen kretsar som tillverkas på det mest ekonomiska sättet. Ofta lägger man till att priset på samma tid dessutom halveras. – Gordon Moore† formulerade sin lag 1965 i artikeln ”Cramming more components onto integrated circuits”(länk). Då räknade Moore med att kapaciteten skulle fördubblas årligen, men efter empiriska observationer ändrade Moore 1975 fördubblingstakten till var 24:e månad. Att det numera oftast står var 18:e månad beror på en annan Intelchef, David House, har angett den tiden. – Lagen har hållit sedan början av 1960‑talet. (Den bör inte förväxlas med Murphys lag.) – Se också Wirths lag, Kryders lag och Wrights lag.
(Murphy’s law) – ”Om det finns två eller flera sätt att göra något på, och ett av dem kan ställa till katastrof, så kommer någon att göra på det sättet.” – Det är den ursprungliga formuleringen från 1949, hämtad från den amerikanske flygvapeningenjören kapten Edward A Murphy (1918—1990), citerad av hans son Robert Murphy. Den vanliga, mer kända formuleringen av Murphys lag är i själva verket Finagles lag. (En kortare formulering i Murphys anda skulle vara ”Om det alls går att göra fel så kommer någon att göra fel.”) – Murphys lag är inte lagen om alltings jävlighet, utan ett uttryck för Ed Murphys nitiska perfektionism. Han ansåg att fel kunde förebyggas – men bara om man kollade och dubbelkollade och garderade även mot de mest osannolika misstag. Produkterna skulle vara idiotsäkra. – Se artikel i Scientific American, maj 1997 – länk. – Murphys lag har likheter med Sods lag, Spodes lag och fysikens fjärde lag, men absolut inte med Moores lag. Därtill kommer Muphrys lag.
