robotikens lagar

tänkta lagar om robotars förhållande till människor, formulerade av Isaac Asimov. Lagarna är:

  1. – En robot får aldrig skada en människa eller, genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada;
  2. – En robot måste lyda order från människor, förutom om sådana order kommer i konflikt med första lagen;
  3. – En robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med första eller andra lagen.

– En fjärde lag, som är överordnad de andra tre, och som därför brukar kallas för den nollte lagen (the zeroth law), är ett senare tillägg:

– En robot får inte genom handling, eller underlåtelse att handla, orsaka att mänskligheten skadas.

– De första tre lagarna skrevs 1942 av Isaac Asimov (19201992) i hans novell ”Runaround” (”Den onda cirkeln”) . Den följdes av andra Asimov‑noveller om robotar. De samlades i boken I, Robot (1950, Jag, robot, 1954). Den fjärde – eller nollte – lagen tillkom i Asimovs bok Foundation and earth (1986, Stiftelsen och jorden, 1987). Lagarna, som ofta kallas för Asimovs tre lagar, återkommer i andra författares science fiction‑romaner, ofta problematiserade. De har också inspirerat regelverk för utveckling av robotar.

[lagar] [robotar] [27 januari 2023]

Wrights lag

”Varje gång som antalet tillverkade enheter fördubblas minskar kostnaden per tillverkad enhet med en konstant procentsats.” – Lagen är uppkallad efter den amerikanska flygingenjören Theodor Paul Wright (1895–1970). Han formulerade sin lag efter att ha studerat flygplanstillverkning under andra världskriget. Förklaringen är helt enkelt att de som tillverkar produkterna blir skickligare och mer erfarna med tiden. Man talar också om erfarenhetskurvan. – På engelska: Wright’s law, the experience curve effect.

[diverse lagar] [innovation och produktion] [9 december 2022]

Goodharts lag

En parafras på Goodharts lag är: ”När ett mätvärde blir ett målvärde upphör det att vara ett bra mått”. Vad den brittiska ekonomen Charles Goodhart (1936) skrev 1975 var ”Varje iakttagen statistisk regelbundenhet tenderar att försvinna så snart som den tyngs med påfrestningen att användas för styrning.” Goodhart skrev om ekonomisk politik, men hans lag åberopas i andra sammanhang, till exempel om maskininlärning. – Läs också om försiffring.

[diverse lagar] [ändrad 10 januari 2023]

Hofstadters lag

”Det tar alltid längre tid än man hade räknat med, även om man tar Hofstadters lag med i beräkningen.” – Efter författaren och filosofen Douglas Hofstadter (1945).

[lagar] [12 september 2022]

Forresters lag

”I komplexa situationer leder försök till förbättringar ofta till att tillståndet blir sämre, ibland mycket värre, ibland rent av katastrofalt.” – Lagen formulerades av Jay W Forrester (19182016), datorvetare och professor på MIT. Se till exempel hans artikel ”Counterintuitive behavior of social systems” från 1971. Han kom fram till sin lag genom sina experiment med simulering av sociala system. – Ett annat sätt att uttrycka saken är att effekterna och bieffekterna av försök att förbättra eller rätta till komplexa system är svåra eller omöjliga att förutsäga; därför är det mer sannolikt att försöken leder till försämringar än till förbättringar. Mer tillspetsat: ju mer uppenbar en lösning verkar, desto högre sannolikhet för att den misslyckas. En utväg är att undvika toppstyrda, centraliserade system och i stället ha system där huvuddelen av beslutsfattandet och interaktionen sker på nära håll mellan de närmast berörda parterna. – Läs mer om Forresters lag i denna artikel från 1971 i New York Times. – På engelska: Forrester’s law. – Läs också om Brooks lag.

[lagar] [ändrad 5 maj 2020]

Nathans fyra lagar om mjukvara

(Nathan’s four laws of software) – fyra lagar som säger att mjukvaran tenderar att växa, räknat i antal rader, i samma takt som datorerna blir kraftfullare. De fyra lagarna presenterades 1997 av Microsofts dåvarande tekniska direktör Nathan Myhrvold (nathanmyhrvold.com) vid konferensen ACM97:

  1. Mjukvara är en gas. Mjukvara expanderar alltid så att den fyller det utrymme som den förvaras i;
  2. Mjukvara växer tills den begränsas av Moores lag. Inledningsvis växer mjukvara snabbt, som när gas expanderar, men detta kommer oundvikligen att begränsas av hur snabbt hårdvarans hastighet ökar;
  3. – Mjukvarans tillväxt gör Moores lag möjlig. Folk köper ny hårdvara därför att mjukvaran kräver det;
  4. – Mjukvara begränsas enbart av människors ambitioner och förväntningar. Vi kommer alltid att hitta nya algoritmer, nya applikationer och nya användare.

– Se artikel på Microsofts webbsidor. – Läs också om Wirths lag.

[lagar] [mjukvara] [13 januari 2020]

valfrihetsparadoxen

(the paradox of choice) – det att ju fler alternativ människor har att välja mellan, desto svårare har de att bestämma sig; de kanske ger upp och inte väljer något alls. – Valfrihetsparadoxen har konsekvenser för marknadsföring på internet: det kan vara lättare att få en besökare att köpa om hon ställs inför ett fåtal, noggrant utvalda alternativ än om hon ställs inför flera hundra. – Fenomenet blev känt genom den amerikanska psykologen Barry Schwartz (länk) bok The paradox of choice (länk) från 2004 (på svenska: Valfrihetens tyranni, 2004 – länk), men liknande observationer har gjorts tidigare.

[marknadsföring] [psykologi] [ändrad 10 december 2019]

Weinbergs lag

”Om byggmästare byggde hus på samma sätt som programmerare skrev program så skulle första bästa hackspett som dök upp förstöra civilisationen.” Yttrandet tillskrivs den amerikanska datorvetaren Gerald Weinberg (1933–2018), se geraldweinberg.com (fortfarande uppe) och se Wikipedia.

[lagar] [programmering] [ändrad 20 november 2019]

data gravity

”datagravitation”– datas förmåga att dra till sig applikationer och tjänster. – Datagravitation innebär att ju mer data som är tillgängliga hos ett företag eller en tjänst, desto fler applikationer och tjänster kommer att knytas till dessa data. Detta enligt en princip som formulerades 2010 av programmeraren Dave McCrory – se hans blogg. – Jämför med nätverkseffekten.

[data] [lagar] [ändrad 11 juni 2020]

Mortons kniptång

(Morton’s fork) – det att två motsatta förutsättningar ger samma slutsats, varav båda är icke önskvärda för den drabbade. Uppkallad efter den engelska 1400-talsbiskopen och lordkanslern John Morton, som höjde skatterna för alla. Motiveringen var att den som lever enkelt och sparsamt säkerligen sparar pengar, och alltså har råd att betala mer skatt, medan den som lever slösaktigt och utsvävande uppenbarligen också har råd att betala mer skatt. Med andra ord på engelska: ”Damned if you do, damned if you don’t.”

[lagar] [12 juni 2018]