Kategori: bildbehandling

kantutjämning

(anti-aliasing) – minskning av intrycket av kantig­het (blockig­het) i bokstäver och bild­­konturer i di­gi­tal bild­be­hand­ling. – Kantig­­heten beror på att tecknen eller formerna är upp­byggda av bild­punkter  i ett rätvinkligt rutnät. Detta märks på alla linjer som inte är våg­räta eller lod­räta. Ju mindre figur, desto på­tag­­ligare blir effekten (i för­hållan­de till fi­gurens stor­lek), och om man för­storar en liten figur märks effekten ännu mer. (Se jaggies.) – Vid kantutjämning mot­verkas intrycket av kantig­het genom att ett program på lämp­­liga ställen (i ”vecken” på sicksacklinjerna) lägger in bildpunkter med en färgton som är en bland­ning av figurens och omgivningens färg. – Vektoriserade digitala be­skriv­­ningar av tecken och bilder har mindre problem med kantig­het än så kallade bit­­­map­pade bilder. – Läs också om RGB-interpolering.

[bildbehandling] [ändrad 24 januari 2018]

aliasing

  1. – kantighet, pixelering, blockighet – det att bokstäver och bilddetaljer blir onödigt trapp­stegs­kantade (blockiga) när de visas på bildskärm eller skrivs ut. De ser ut som om de var gjorda med legobitar. – Effekten kan motverkas av program för kantutjämning (anti-aliasing);
  2. – i signalbehandling, se vikning.

– Den engelska termen aliasing syftar på att digital bearbetning av kontinuerlig information, som bild och ljud, ger upphov till en avbild som avviker från originalet mer än nödvändigt – ett alias.

[bildbehandling] [fysik] [ljudinspelningar] [ändrad 7 juni 2018]

lentikulär

(lenticular) – linsformad – sammansatt av många små linser eller vågformade genomskinliga ribbor. – Lentikulära ytor används i en metod att visa bilder med 3d-effekt (perspektivet förändras när man tittar på bilden från olika håll). Det går också visa flera bilder på samma yta: vilken bild man ser beror på vinkeln. Metoden är gammal och har använts i billiga vykort. Oftast används ribbad plast. Man delar upp två eller flera bilder i tunna strimlor som sätts ihop växelvis, och det hela täcks med en ribbad lentikulär beläggning anpassad till strimlornas bredd. När betraktaren ser den strimlade bilden genom den ribbade ytan ser hon bara en av bilderna, men om hon rör lite på huvudet ser hon en annan bild. – En liknande metod används i bildskärmar med tredimensionell effekt.

[3d] [bildbehandling] [ändrad 8 oktober 2020]

imaging

– bildframställning, bildhantering, bildbearbetning:

  1. – dator­stödd bild­fram­ställ­ning, till exempel baserad på röntgen;
  2. – överföring av text och bild från papper till digital form;
  3. – bearbetning och förbätt­ring av bilder med hjälp av dator. Jäm­för med rendering;
  4. – se under diskavbild.

[bildbehandling] [datalagring] [ändrad 30 oktober 2020]

vågelement

vågrörelse med en början och ett slut i tiden. – Den matematiska formel som beskriver vågen anger alltså inte bara hur vågen ser ut, utan också var den börjar och slutar. – Vågelement används som ett inexakt sätt att komprimera digitala bilder genom att omvandla bilderna till matematiska uttryck. Metoden är besläktad med Fourier‑transformationen (ett sätt att omvandla oregelbundna signaler till kombinationer av enkla sinusvågor), men vågelement har visat sig vara en bättre metod att komprimera bilder. – Kallas, när det gäller datakomprimering, på svenska också för vågpaket. – På engelska: wavelet.

[bildbehandling] [matematik] [ändrad 11 oktober 2018]

JPEG

  1. – namn på flera vanliga format för komprimering av digitala bilder. Filnamnsändelsen är .jpg. – JPEG är en hel uppsättning av algoritmer. Den som komprimerar en bild kan välja mellan olika komprimeringsnivåer, beroende på vilken bildkvalitet hon önskar och hur stor bildfilen får vara. – JPEG i den ursprungliga formen är inexakt komprimering, det vill säga att när man packar upp en komprimerad bild blir den inte riktigt lika bra som originalet. Med filformatet JPEG 2000, som lanserades 2001, slapp man den nackdelen. – Det finns flera varianter av JPEG-komprimering, och varje variant finns i sin tur i flera utföranden. En lista över de olika formerna av JPEG finns i Wikipedia;
  2. – Joint photographic expert group, JPEG, den branschorganisation som fastställer specifikation­erna för JPEG‑formatet. – Se jpeg.org.

[bildbehandling] [branschorganisationer] [filformat] [förkortningar på J] [ändrad 9 augusti 2017]

bildupplösning

(image resolution) – mått på hur små detaljer som kan urskiljas i en bild. Upplösningen anges i antal pixel (bild­punkter) i en bild, till exempel i ett digital­foto. Man mäter längs kanterna, till exempel tio bildpunkter per millimeter. – Ob­ser­vera: Ordet upplösning används i flera betydelser, i grunden två olika:

  • – Den vedertagna tekniska betydelsen är antal bild­punkter (pixel) per millimeter (eller per tum eller annat längd­mått – ytupplösning). Detta är användbart när bilderna är tryckta på papper eller annat material. Det spelar då ingen roll ifall en bild är stor eller liten: klipper man ett foto itu har de två delarna var för sig fortfarande samma upp­lösning som den hela bilden hade;
  • – Den andra betydelsen av upp­lös­ning är pixel­mått, alltså antalet bild­punkter i bilden, oavsett hur stor man gör bilden när den visas (filupplösning). Till exempel 1920⨯1080. Detta är relevant för bilder som lagras som bildfiler och som kan visas på bildskärmar av olika storlek – från mobiltelefoner till jättebildskärmar. Det är antalet bildpunkter i bildfilen som räknas, oavsett hur bilden visas. – Denna användning av ordet upplösning har blivit vanlig eftersom digitala bilder och video kan visas på bild­skärmar av olika storlek, från mobiltelefoner till stor­bilds‑tv. Då är antalet bild­punkter per millimeter inget absolut värde, eftersom måttet i millimeter varierar: det är pixelmåttet som avgör bildernas detaljrikedom;
  • – Gränsfall är biofilm, diabilder och tv-sändningar.

– Notera att i analog fotograf­e­ring och tryckning mätte man upplösningen i linjer per millimeter. – Se också rastertäthet.

[bildbehandling] [upplösning] [skrivare] [ändrad 15 september 2022]

QXGA

quantum extended graphics array – bildskärmsinställning som ger mycket hög detaljskärpa (”definition”) på speciella bildskärmar. Upplösningen är 2048⨯1536 punkter, vilket ska jämföras med 1024⨯768 punkter som, när QXGA presenterades 2001, var det högsta pixelmått som kunde väljas på vanliga bildskärmar. QXGA används mest för digital video och i digitala videoprojektorer. Tekniken har utvecklats av JVC (länk).

[bildskärmar] [förkortningar på Q] [upplösning] [ändrad 27 december 2020]