shareware

beteckning på program som kan laddas ner gratis, men som man förväntas betala för så småningom. Det finns tre huvud­­modeller:

  1. – förtroendemodellen, där pro­gram­met fort­sätter att fungera även om använd­a­ren inte be­talar. (Men man kan få irri­te­rande påminnelser, se nagware);
  2. – prövapå-modellen, där programmet stängs av efter en prövotid om man inte betalar. – Kallas också för trialware;
  3. – licensmodellen, där man kan använda pro­g­ram­met gratis på obegränsad tid, men där man får tillgång till extra tjänster eller funktioner om man betalar. – Kallas också för freemium.

– Shareware är inte samma sak som free­ware, gratis­­program, som alltid är gratis utan vill­kor. Det är inte heller samma sak som fri mjuk­vara. – Shareware skyddas normalt av upphovsrätt, källkoden kan vara hemlig, och använd­a­ren har inga andra rättigheter än att an­vända pro­grammet. Hon får till exempel inte sälja exemplar av det eller ge bort kopior. – De första som spred pro­gram som share­­ware var ameri­kan­erna Jim Knopf (länk) och Andrew Fluegelman (se Wikipedia) i början av 1980-talet. Bob Wallace (1949—2002), som var en av Microsofts första an­ställda, hittade på ordet shareware. 1982 grundade Wallace Quick­­soft, det första programföretag som spred sina pro­dukter som share­­ware. – Det finns inget självförklar­ande svenskt ord för share­ware, men Datatermgruppen rekommenderar spridprogram (länk).

[mjukvara] [ord på ware] [ändrad 20 juni 2020]