socialt bevis

(social proof) – det att om man ser någon annan göra något blir man mer benägen att göra samma sak. Termen kommer från den amerikanska psykologen Robert Cialdini (1945, se robertcialdinibf.com) och hans bok Influence från 1984. Hans teorier har fått stor betydelse för marknadsföring. Senare undersökningar tyder dessutom på att andra personers betygsättning och recensioner har större inverkan än deras handlingar. Med andra ord: ”X kunder gav denna produkt 5 poäng av 5 möjliga” lockar fler köpare än ”X kunder köpte denna produkt” (se denna artikel från 2015).

[marknadsföring] [psykologi] [25 april 2019]

Bush, Vannevar

Vannevar Bush.
Vannevar Bush.

(18901974) – en amerikansk forskare som skissade en före­gångare till hypertext och webben – Memex. Bush (som inte är släkt med presidenterna Bush) var pro­fessor på MIT, och kon­stru­erade i mellankrigstiden avan­ce­rade meka­niska räknemaskiner. Under andra världs­kriget var han högsta chef för USA:s militära forskningsprojekt. För­slaget om Memex publice­rade han 1945 i artikeln As we may think i Atlantic Monthly. Memex var en tänkt anordning som länkade samman informa­tion i böcker, an­teck­ningar och brev genom ett system av vad som numera kallas för hyper­länkar. Allt skulle lagras på mikrofilm och visas på två skärmar. An­vändaren skulle kunna koppla ihop ett doku­ment med ett annat, och det i sin tur med ett tredje, i långa kedjor. Bush tänkte sig att allt skulle göras med mekanisk teknik. – Vannevar Bushs tankar har inspirererat forskare som Ivan Suther­land, Douglas Engelbart† och Ted Nelson samt givetvis Tim Berners-Lee. – Före Vannevar Bush hade belgaren Paul Otlet† föreslagit ett liknande system, baserat på register­kort. G Pascal Zachary har skrivit biografin Endless Frontier (1997) om Bush. Se också också Wikipedia. – Ar­­ti­keln As we may think finns här. – Namnet: Vannevar uttalas med samma be­to­ning som Sven-Ivar.

[för- och bihistoria] [informationshantering] [personer] [vannevar bush] [ändrad 31 augusti 2020]

bugg

  1. (bug) – fel i programkod eller i andra tekniska konstruktioner. – Att leta efter sådana fel i ett program kallas för att debugga, avbugga eller avlusa, på engelska debug. – Engelska bug be­­tyder ohyra, kryp, skalbagge. Ordet har använts inom programmering sedan 1945, då en riktig bug (en mal) fick en elektronisk räknemaskin på Harvard att krascha. Malen klistrades in i loggboken, och finns fortfarande kvar där (se länk). Datorpionjären Grace Hopper† hittade inte malen själv, men räknas som den som, med anledning av malen, införde ordet bug i it‑språket. Men ordet har använts i liknande betydelse i USA sedan 1800‑talet – det står i ett brev från 1878 av Thomas Edison (se artikel i amerikan­ska Techworld: arkiverad). – Se också buggbelöning, feature, glitch och paper­cut;
  2. – dold avlyssnings-apparat. Man buggar ett rum, därav ordet bugg­ning, på formell svenska rumsavlyssning. – Ut­­­trycket web bug (se spårpixel) syftar på bug i denna be­­tydelse;
  3. – se cybug.

[avlyssning] [fel] [it-historia] [robotar] [ändrad 7 juni 2020]

Colossus

en dator som byggdes i Storbritannien under andra världskriget för att forcera Nazitysklands kryptering. – Eftersom den var hemlig­stämplad i decennier efter kriget har den varit nästan okänd. Det var den första helt elektroniska datorn med radiorör. Den kunde inte lagra program i minnet (se von Neumann‑arkitektur), utan den programmerades med strömbrytare och sladdar med propp, som en gammal telefon­växel. – Colossus byggdes för ett enda ändamål, nämligen att räkna ut vilka inställningar som tyska armén, dag för dag, använde i krypteringsapparaten Lorenz SZ42, som britterna kallade ”Tunny”. (Lorenz SZ42 är en annan dekryp­te­rings­apparat än både Enigma och G‑skrivaren.) – Colossus kon­struerades 1943 på tio månader av teleingenjören Tom Flowers† i Bletchley Park. Colossus hade 1 000 radiorör och kunde behandla 5 000 tecken i sekunden. Tecknen lästes in från en pappers­remsa. Under 1943—1945 byggdes tio exemplar av Colossus, men de flesta förstördes grundligt efter kriget på order av Winston Churchill. Två var i drift i största hemlig­het till slutet av 1950‑talet, sedan för­­stördes också de. – En kopia av Colossus byggdes i början av 2000‑talet, efter att hemlig­­stämp­larna hade hävts (se här), och den forcerade med­delanden av tysk 1940‑tals­modell lika snabbt som en modern dator. Att pro­grammera den för andra uppgifter var där­emot svårt och om­ständligt. – Läs mer om Colossus här eller i Jack Copelands (länk) bok Colossus från 2006 (länk). – Läs också om WITCH†.

[historiska datorer] [it-historia] [kryptering] [ändrad 23 april 2018]

von Neumann-arkitektur

den uppbyggnad av datorer som har varit standard sedan 1940-talet. Data och program lagras i samma minne – sammanhanget avgör vad som är vad. Arki­tek­turen är upp­kallad efter mate­ma­tikern John von Neumann†, men andra forskare var med och utvecklade principerna. De första datorerna som tillämp­ade von Neumann-arkitekturen var brittiska Small-scale experimental machine† (SSEM) från 1948 och ameri­kan­ska IAS machine† från 1952, som blev mönsterbildande. – von Neumann kände till Alan Turings† idéer, men han ville göra ett dator­system som var mindre intellektuellt krävande för pro­­gram­merarna. Prin­ciperna beskrevs först i rapporten First draft on the Edvac (länk) från 1945 (se Edvac†). – John von Neumann delade in datorn i fyra huvud­­delar, nämligen (med moderna termer) pro­cessor, minne, styrning och användargränssnitt. Detta var inget nytt: samma delar ingår i alla datorer, inklusive Charles Babbages† analysmaskin, som ritades hundra år tidigare (men aldrig förverkligades). Mer specifikt för von Neumann‑arkitekturen är att den:

  • – har ett gemensamt minne för program­instruktioner och data. Vad som är vad avgörs av sammanhanget. Ett annat känne­tecken för von Neumann‑arkitekturen är:
  • – att beräkningarna sker sekventiellt. Programinstruktionerna verk­ställs en i taget, data och instruktioner hämtas från minnet ett i taget.

– Under 1940-talet fanns en konkurrerande arkitektur, Harvardarkitekturen, som tydligt skilde mellan instruktioner och data. Det har gjorts många försök att utveckla nya arkitekturer. Främst gäller det att komma ifrån ”von Neumann‑flaskhalsen”, den sek­ven­ti­ella inläsningen av data och instruktioner från minnet. Det går ju inte att läsa in instruktioner och data samtidigt, vilket gick i Harvard­arkitekturen. John von Neumann insåg för­delarna med parallell data­behandling, men han ansåg att det skulle bli för besvärligt att genom­föra. Numera är parallellism vanligt, eftersom datorer ofta har flera processorer, eller flerkärniga processorer. Principen om gemen­samt minne har också ifråga­­satts, eftersom programspråk tydligt skiljer mellan data och instruktioner. – Efter­­som von Neumann‑arkitekturen hanterar instruktioner och data i samma minne skulle man kunna skriva program som för­ändrar sin egen kod, men knappast någon utnyttjar den möjlig­heten.

[datorer] [it-historia] [ändrad 1 oktober 2020]