ljussättning

(ray tracing) – även: strålgångsberäk­ning – i datorgrafik: beräkning av hur ljuset faller i digitalt tecknade bilder (rörliga bilder och stillbilder). – Både primärstrålar (direkt från ljuskällan) och sekundärstrålar (reflekterat ljus) beräknas. Ljussättning gör att bilden får skuggor och dagrar, reflexer, spegelbilder, glitter, dis och brännytor. Det utgår från de ljuskällor som finns i bilden, eller som är underförstådda (solen kan ju skina på motivet även om den inte är i bild). Det är en simulering av hur ljusstrålarna skulle bete sig i en verklig miljö, och förutsätter att bilden bygger på ett tredimensionellt under­lag. Ljussättning ingår ofta i rendering. – Jämför med den enklare tekniken ray casting. – Termen strålgångsberäkning används också i akustik i motsvarande betydelse.

[bildbehandling] [datoranimering] [ändrad 6 oktober 2020]

nerf

  1. NeRF – se neural radiance fields;
  2. – to nerf, nerfing – försämra, försvaga. Ordet används i dator­spel om att utveck­la­ren av spelet försvagar effekten av ett vapen. – Uttrycket kommer av nerf bat, ett base­boll­trä från företaget Nerf (länk), gjort av skum­gummi.

[bildbehandling] [jargong] [spel] [3d] [27 november 2022][ändrad 27 november 2022]

magenta

  1. – purpurröd färg som används i additiv färg­bland­ning, till exempel i tidnings­­tryck. – Se CMYK. – Tidningstryckare kallar ibland magenta för ”rött”, men det kan leda till miss­för­stånd när man talar om dator­grafik: rött och magenta är olika (se RGB). Magenta kallas ibland också för fuchsia;
  2. – tidigare namn på mikrokärnan Zircon;
  3. Magenta – Googleprojekt för att använda maskininlärning för att skapa konst och musik. – Se magenta.tensorflow.org.

[ai] [bildbehandling] [färg] [operativsystem] [tryckning] [ändrad 5 december 2017]

vikning

(aliasing) – ett slags störning vid digital ljud- eller bild­behand­ling. – Vikning uppstår när samplingsfrekvensen är för låg i för­hål­lande till signalens högsta frekvens. Med andra ord: man mäter för sällan. (Se Nyquists lag.) Det leder till att de högsta fre­kvenserna återges som låga frekvenser när signalen åter­skapas. (Frekvensen viks ner.) I bildbehandling kan vikning märkas som moiréeffekter, eller som den klas­siska effekten i äldre filmer när vagns­hjul tycks rulla bak­länges. I ljud märks vikning som brus eller andra störande ljud. – Blockig­het i digitala bilder och tecken (trappstegsformade konturer) är en form av vikning.

[bildbehandling] [ljudinspelningar] [rörliga bilder] [ändrad 7 juni 2018]

bikubisk

(bicubic) – bikubisk inter­pola­tion – i dator­grafik: ett av flera sätt att få digitala bilder att se mer detaljrika ut än de egent­ligen är. – Bi­ku­bisk interpolation an­vänds i bild­behand­lings­program för att dölja den kantig­het (blockighet) som uppstår när man för­storar digitala bilder. Med matematiska metoder er­sätts varje enskild bild­punkt vid förstoringen (pixel) med flera. Varje ny bildpunkts färg beräknas med ledning av grannarnas färg. – Bikubisk interpola­tion anses ge bättre resultat än andra metoder som enkel interpola­tion och bilinjär interpolation. Den ger bland annat skarpare konturer. – Bikubisk är en mate­ma­tisk term för en typ av grafer, se mathworld.wolfram.com och denna förklaring på svenska. – Namnet syftar på cubic (cubic equation = tredjegrads­ekva­tion); bi syftar på att interpoleringen görs i två riktningar, lodrätt och vågrätt.

[bildbehandling] [matematik] [ändrad 1 april 2020]

PHOBAR

photoshopped beyond all recognition – om porträtt: retuscherat (med Photoshop) så att personen på bilden knappt går att känna igen. – För­kort­ningen anspelar på FUBAR.

[bildbehandling] [förkortningar på P] [ändrad 5 januari 2018]

chroma key

eller chromakey – i film och tv: en teknik för att filma aktörer och deras bakgrund var för sig, oberoende av varandra. – En eller flera aktörer filmas mot en jämn blå eller grön bakgrund. Den bakgrund som faktiskt ska visas filmas separat. Den enfärgade bakgrunden maskas bort, och aktörerna läggs in mot den andra bakgrunden. Det omvända förekommer också, alltså att objekt eller aktörer som ska göras helt eller delvis osynliga målas blå eller gröna, och spelas in mot den bakgrund som ska visas i filmen. Tekniken kallas också för blue screen eller green screen. Valet av bakgrundsfärg beror bland annat på vad aktörerna har på sig, eftersom grönt respektive blått i klädseln också försvinner när bakgrundsfärgen tas bort. I princip kan vilken färg som helst användas, men med tanke på människors hudfärger används i praktiken nästan bara grönt och blått. Chroma key har använts sedan 1930‑talet, alltså med ”kemisk” film och i analog video. Den digitala tekniken är alltså ingen förutsättning, men har gjort det enklare. – Se också grönskärm. – Läs också om motion capture.

[foto] [rörliga bilder] [ändrad 29 december 2020]