kvantdator

(quantum computer) – experimentell dator­typ som gör beräkningar med hjälp av fenomen från kvantfysiken, och som i fram­tiden kan bli mycket kraft­full. – Enkelt ut­tryckt kan en kvant­dator med en processor be­arbeta många tal sam­tidigt. Mer precist: utföra samma be­räk­ning på många tal sam­tidigt. En vanlig dator måste däremot ta ett tal åt gången (såvida den inte har flera processorer). Kvantdatorer skulle därför radikalt snabba upp vissa typer av tids­krävande beräk­ningar. Många (men inte alla) så kallade NP‑fullständiga problem kan lösas snabbare av en kvant­dator än med en vanlig dator, men andra NP‑fullständiga problem skulle i praktiken ändå vara olösliga – det skulle ta tusen­tals år att lösa dem, även med en kvantdator. – Den första som speku­le­rade i möjlig­heten att kon­stru­era kvantdatorer var Nobelpristagaren Richard Feynman. Al­go­ritmer för programme­­ring av kvant­datorer utvecklades på 1990‑talet av den amerikanska mate­ma­tikern Peter Shor (länk), läs mer här och här. – Läs också om program­språken Quipper och Q#. – Kvant­datorer bygger på att materiens minsta be­stånds­delar, främst elektroner och fotoner, tycks kunna befinna sig i två oförenliga tillstånd på samma gång, till exempel två spinn samtidigt (superposition). En elektron i det till­ståndet kan i en kvantdator därför stå för 1 och 0 på samma gång. Mot­svarig­heten till en bit (1 eller 0) i en vanlig dator heter i kvantdatorer qubit eller kvant­bit – 1 och 0. – I en vanlig dator står ett tiosiffrigt binärt tal för ett av talen 0–1 023, men i en kvant­dator står motsvarande tal (tio kvant­bitar) för alla tal från 0 till 1 023. Under rätt omständig­heter kan kvantdatorn vara i ett tillstånd där den verkar bearbeta alla dessa tal parallellt. – Läs också om Qcloud och IBM Quantum experience.

[kvantdatorer] [ändrad 18 mars 2018]