Hagström, Stig

Foto av Stig Hagström.
Stig Hagström. Foto: Stanford-universitetet.

(1932—2011) – svensk forskare, professor i fysik, forskningschef för materialutveckling på Xerox PARC 1976—1987, universitetskansler i Sverige 1992—1998, professor i materialvetenskap på Stanford, initiativtagare och chef för Stanford center for innovations in learning, SCIL, numera del av Human sciences and technology advanced research institute, H‑Star (länk). – Stanfords dödsruna över Stig Hagström finns här, och en intervju med Stig Hagström från 2006 finns här.

[personer] [stig hagström] [universitet och forskningsinstitut] [ändrad 27 april 2018]

dvorak

Dvorak simplified keyboard – en alternativ teckenuppsättning på tangentbord, uttänkt för att man ska kunna skriva snabbare än med vanliga tangent­bord (se qwerty). – Dvorak‑tangentbordet utvecklades på 1920‑talet av August Dvorak (18941975, se Wikipedia) och William Dealey (1891—1986) i USA, och patenterades 1932. De första sex bokstäverna upptill till vänster är pyfgcr. – Den grundläggande skillnaden mellan qwerty och dvorak är att qwerty‑tangent­bordet konstruerades för att man inte skulle kunna skriva för fort. Då skulle nämligen skrivmaskinens typarmar trassla in sig i varandra. Dvorak, däremot, utformades enbart för att det skulle gå fort och lätt att skriva. De elektriska skrivmaskinerna, i synnerhet IBM:s Selectric med kula, tog bort problemet med typarmarna. – Som alla kan konstatera har dvorak inte slagit igenom, men de som tar världs­rekord i snabb maskinskrivning brukar använda dvorak. – Uttal: Observera att dvorak i denna betydelse ska uttalas på engelskt sätt, inte på tjeckiskt sätt, alltså inte som kompositören Antonin Dvořáks namn. – Den svenska varianten av dvorak kallas för svorak. – Läs mer om dvorak i Wikipedia. – Läs också om KALQ, ett tangentbord utformat för folk som skriver med tummarna. – Journalisten John Dvorak har inget med tangentbordet att göra.

[tangentbord] [ändrad 2 juli 2019]

kinesiska rummet

John Searle. Foto: University of Chicago.

(the Chinese room) – ett tankeexperiment som sägs visa att en dator inte kan anses äga mänsklig intelligens. – Tankeexperimentet formu­le­rades 1980 av den amerikanska filosofen John Searle (1932) i artikeln ”Minds, brains and programs” från 1980. Det var avsett som en motpol till Turingtestet. – I det ”kinesiska rummet” finns dels en människa, dels en dator som kan läsa kinesiska och som kan be­svara frågor ställda på kinesiska lika bra som en människa. (Datorn klarar alltså Turingtestet på kinesiska.) Människan i rummet kan däremot inte ett ord kinesiska, men hon kan sköta datorn. Om hon, genom en lucka i dörren, får en fråga skriven på kinesiska kan hon mata in de kinesiska tecknen i datorn, få ett svar på kinesiska och lämna ut svaret genom luckan till frågeställaren. Efter­som det ingår i förutsättningarna att datorn kan formulera rimliga svar på frågor har frågeställaren (som kan kinesiska) utanför dörren ingen anledning att tro annat än att svaret har skrivits av en människa. Men uppenbarligen har människan i rummet ingen aning om vare sig svaret eller frågan. – Searles poäng är att det inom ramen för experimentet inte är någon grundläggande skillnad mellan människans och datorns förståelse av frågorna och svaren. Ingen av dem förstår vad tecknen betyder. Detta tyder enligt Searle inte på någon intelligens i betydelsen förstå­else, det är bara en rent mekanisk manipulation av symboler enligt givna regler. Man kan säga att Searle vänder Turing­testet upp och ner. – John Searles webbsida finns här (arkiverad). – Artikeln ”Minds, brains and programs” finns här.

[ai] [filosofi] [ändrad 26 juni 2019]