Décodex

tidningen Le Mondes (lemonde.fr) nättjänst som varnar för eventuella falska ­nyheter. Man matar in webb­adressen till en nyhetssajt i Décodex sökruta och får som svar en bedömning av sajtens till­för­lit­lig­het på en femgradig skala. (Förutsatt givetvis att Le Monde har utvärderat sajten.) – Décodex har ut­veck­lats av Le Mondes faktagranskningsgrupp Les Décodeurs och öppnades i januari 2017. Den är på franska. – Se lemonde.fr/verification.

[källkritik] [massmedier] [ändrad 26 april 2017]

SilentKeys

ett tangentbord som ger möjlighet till hemlig och anonym kom­mu­ni­ka­tion. Tillverkas troligen inte längre (april 2019). SilentKeys kan anslutas till vilken dator som helst och användas som ett vanligt tangentbord. Men det har också två special­funk­tioner:

  • – Man kan starta webbläsaren Satya som kommunicerar med webbservrar genom nätverket Tor. Det innebär att det är praktiskt taget omöjligt för någon som avläser internetkommunikationen att avgöra vilka webbsidor man besöker;
  • – Man kan starta operativsystemet Satya, som körs enbart i datorns arbetsminne. Det innebär att det inte finns några spår i datorn av vad man har gjort efter att man har stängt av operativsystemet. (Satya är ett utförande av Linux, närmast baserat på Tails.)

– Både webbläsaren och Satya är inbyggda i tangentbordet. – Silentkeys har utvecklats av det franska företaget Preevio (länk) (nere i mars 2019, arkiverad webbsida) och finansierades sommaren 2016 genom insamling på Kickstarter (länk).

[personlig integritet] [tangentbord] [ändrad 9 april 2019]

rätt att koppla ner

benämning på fransk lag som förbjuder företag att skicka e‑post till sina anställda utanför arbetstid. Lagen gäller bara för företag med 50 anställda eller mer. Det kan också finnas undantag, men bara efter överenskommelse. Lagen trädde i kraft vid nyåret 2016—2017. – På franska: le droit de la déconnexion.

[arbetsmarknad] [e-post] [lagar] [ändrad 31 december 2018]

W3C

World wide web consortium – den orga­nisa­tion som fastställer stan­darder för webb­läsare och webbservrar samt för HTML, XML och andra program för webben. W3C finns på MIT, som driver det tillsammans med franska data­forsk­nings­insti­tutet INRIA (länk) och euro­pe­iska kärnforskningsinstitutet CERN i Genève. Chef för W3C är webbens skapare Tim Berners‑Lee. – Se w3.org. – W3C är inte samma som World wide web foundation.

[branschorganisationer] [förkortningar på W] [webben] [ändrad 5 februari 2019]

Alcatel

  1. – se Alcatel-Lucent och Nokia;
  2. Alcatel Mobile Phone – tillverkare av mobil­tele­foner. – Före­taget bildades 2004 av franska Alcatel (senare Alcatel–Lucent, numera del av Nokia) och kinesiska TCL (länk). TCL köpte ut Alcatel 2005; sedan dess är företaget helägt av TCL, men behåller varumärket. Företaget och varumärket Alcatel Mobile Phone berörs alltså inte av att Nokia har köpt Alcatel-Lucent. – Se alcatelmobile.com.

[företag] [mobiltelefoner] [ändrad 23 maj 2018]

Fourteen eyes

hemligt samarbete om avlyssning och över­vakning av tele- och data­kommu­nikation mellan USA, Stor­britannien och tolv andra länder, däribland Sverige. I samarbetet deltar, förutom USA och Stor­bri­tannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland (Five eyes), Danmark, Frankrike, Neder­länderna och Norge (Nine eyes) samt Belgien, Italien, Spanien, Sverige och Tyskland. – Sam­arbetet avslöjades 2013 av Edward Snowden. – Se också Echelon och Prism.

[avlyssning] [övervakning]

 

Cybook

läsplatta som lanserades i Sverige i februari 2010, utvecklad av det franska företaget Bookeen. Då var det den sedan dess avvecklade modellen Cybook Opus. Cybook har sedan dess lanserat andra modeller. – Se Bookeens webb­­sidor (länk).

[läsplattor] [ändrad 9 juni 2017]

Minitel

Minitelterminalen har en tjock bildskärm och ett speciellt tangentbord som är fastsatt vid bildskärmen.
Minitelterminal.

franskt datanät för privatpersoner, lanserat 1982, avvecklat 2012. – Under 1980‑talet var Minitel världens mest framgångsrika datanät för allmänheten. Flera tjänster som nu finns på webben fanns redan på 1980‑talet i Minitel. Minitel gav abonnenter­na tillgång till tjänster som biljettbokningar, postorder, text­med­del­anden och elektroniska anslagstavlor. Minitel var också tidigt med att klara elektroniska betalningar. – Minitel startades av franska tele- och postverket, och byggde på telenätet. Abon­nent­er­na fick de dumma terminalerna gratis, men de fick betala per minut för användning. I slutet av 1990‑talet fanns nio miljoner Mini­tel­termi­naler och 25 miljoner an­vänd­are i Frankrike. Minitelsystemet bidrog till att internet slog igenom sent i Frankrike, men så småningom flyttades Miniteltjänsterna över till inter­net. Minitel stängdes slutligen av den 30 juni 2012. – Läs mer i Wikipedia. – Egentligen var det terminalerna som hette Minitel, vilket sägs vara en förkortning av Médium interactif par numérisation d’information téléphonique (interaktivt medium för digitalisering av telefoninformation). Själva nätet med tjänsterna hette Teletel. – Ett svenskt försök att efter­likna Minitel var Teleguide†.

[it-historia] [nerlagt] [nätverk] [ändrad 21 juli 2017]