Turing, Alan

Alan Turing.
Alan Turing.

engelsk matematiker och datorpionjär (1912—1954). – Alan Turing beskrev 1936 en teoretisk modell av ett datorprogram och en dator, det som numera kallas för en Turingmaskin. Det gjorde han i en matematisk-logisk uppsats om det så kallade stopproblemet. Artikeln har blivit en klassiker inom dator­veten­skapen. (Läs också om Alonzo Church† och Church‑Turings hypotes.) – Under andra världskriget arbetade Turing på Bletchley Park med att knäcka tyskarnas kryptering. Han konstruerade där maskinen ”The Bombe”, som dechiffrerade meddelanden som hade krypterats med tyskarnas krypteringsapparat Enigma, men han var på sin höjd inspiratör till datorn Colossus†. – Efter kriget, 1946, konstruerade han datorn ACE†, och 1948 deltog han i konstruktionen av Manchester Mark I†. – 1950 beskrev han det som sedan dess kallas för Turingtestet i en artikel som blev banbrytande inom området artificiell intelligens. – I början av 1950‑talet studerade han också morfogenetik, det som nu kallas för fraktala former. Alan Turing var troligen också den första som programmerade en dator till att spela musik. Se denna artikel från British Museum med ljudfil (en bit ner på sidan). – 1952 dömdes Turing för homosexuella handlingar, och 1954 dog han i vad som då tolkades som själv­­mord. (Att det var själv­­mord ifråga­­sattes 2012 av professor Jack Copeland, se denna artikel.) – I september 2009 beklagade Stor­britanniens dåvarande premiärminister Gordon Brown officiellt hur Turing hade behandlats. Han er­kände att utan Turings insatser kunde andra världskrigets förlopp ha blivit mycket annorlunda. På jul­afton 2013 benådades Turing postumt. – Se här och här (pdf för nerladdning). – Turingpriset, A M Turing Award, är upp­kallat efter Alan Turing. – Standardbiografin om Alan Turing är Alan Turing: The Enigma (1983) av Andrew Hodges (länk). David Lagercrantz har skrivit en roman om Alan Turing, Synda­fall i Wilmslow (2009, se intervju i Computer Sweden). Filmen Breaking the code från 1996 handlar om Turings liv, liksom The imitation game från 2014 – se IMdB (länk). – Se också The Turing digital archive och Andrew Hodges webbplats Alan Turing: the enigma. – En av Turings anteckningsböcker såldes i april 2015 på auktion i New York för 1 025 000 dollar.

[alan turing] [datorpionjärer] [datorvetenskap] [it-historia] [matematik och logik] [ändrad 27 september 2020]

Adams, Douglas

(1952—2001) – engelsk författare och humorist, känd för Liftarens guide till galaxen (The hitchhiker’s guide to the galaxy). Det var först, 1978, en radioserie som sändes i BBC, sedan blev det en trilogi i bokform i hela fem delar (1978—1992). Bokserien har filmats två gånger. – Douglas Adams humor tilltalar nördar, och därför har namn och uttryck som han har myntat blivit namn på datorprogram: Babel fish, Deep Thought och Trillian samt allt som innehåller talet 42 utan vettig anledning. – Se också h2g2. – Douglas Adams var mycket intresserad av datorer och var med och utveck­lade flera datorspel. – Handduksdagen högtidlighålls till Douglas Adams minne.

[böcker] [douglas adams] [film] [it-humor] [konst och litteratur] [personer] [radio och tv] [ändrad 31 maj 2017]

Weiser, Mark

(19521999) – amerikansk forskare och uppfinnare, chefs­tekno­log på forsk­nings­institutet PARC från 1996. – Mark Weiser är känd som upphovsman till idén ubikvitära it-system (ubiquitous computing), alltså att datorkapacitet skulle vara tillgänglig när som helst i vardagslivet. Hans vision, som publicerades 1991 i artikeln ”The computer for the 21st century” i Scientific American (länk), har till stora delar realiserats. Weiser förespråkade också något som han kallade för calm technology – bra design skulle, ansåg han, märkas så lite som möj­ligt. – Mark Weiser var också trummis i bandet Severe tire damage (std.org) som i juni 1993 var det första bandet som spelade på internet och som, till Rolling Stones förvåning, var förband när Rolling Stones i november 1994 gjorde sin första spelning på internet. – En minnessida med artikeln från 1991 finns här.

[mark weiser] [personer] [ändrad 11 februari 2021]

von Neumann-arkitektur

den uppbyggnad av datorer som har varit standard sedan 1940-talet. Data och program lagras i samma minne – sammanhanget avgör vad som är vad. Arki­tek­turen är upp­kallad efter mate­ma­tikern John von Neumann†, men andra forskare var med och utvecklade principerna. De första datorerna som tillämp­ade von Neumann-arkitekturen var brittiska Small-scale experimental machine† (SSEM) från 1948 och ameri­kan­ska IAS machine† från 1952, som blev mönsterbildande. – von Neumann kände till Alan Turings† idéer, men han ville göra ett dator­system som var mindre intellektuellt krävande för pro­­gram­merarna. Prin­ciperna beskrevs först i rapporten First draft on the Edvac (länk) från 1945 (se Edvac†). – John von Neumann delade in datorn i fyra huvud­­delar, nämligen (med moderna termer) pro­cessor, minne, styrning och användargränssnitt. Detta var inget nytt: samma delar ingår i alla datorer, inklusive Charles Babbages† analysmaskin, som ritades hundra år tidigare (men aldrig förverkligades). Mer specifikt för von Neumann‑arkitekturen är att den:

  • – har ett gemensamt minne för program­instruktioner och data. Vad som är vad avgörs av sammanhanget. Ett annat känne­tecken för von Neumann‑arkitekturen är:
  • – att beräkningarna sker sekventiellt. Programinstruktionerna verk­ställs en i taget, data och instruktioner hämtas från minnet ett i taget.

– Under 1940-talet fanns en konkurrerande arkitektur, Harvardarkitekturen, som tydligt skilde mellan instruktioner och data. Det har gjorts många försök att utveckla nya arkitekturer. Främst gäller det att komma ifrån ”von Neumann‑flaskhalsen”, den sek­ven­ti­ella inläsningen av data och instruktioner från minnet. Det går ju inte att läsa in instruktioner och data samtidigt, vilket gick i Harvard­arkitekturen. John von Neumann insåg för­delarna med parallell data­behandling, men han ansåg att det skulle bli för besvärligt att genom­föra. Numera är parallellism vanligt, eftersom datorer ofta har flera processorer, eller flerkärniga processorer. Principen om gemen­samt minne har också ifråga­­satts, eftersom programspråk tydligt skiljer mellan data och instruktioner. – Efter­­som von Neumann‑arkitekturen hanterar instruktioner och data i samma minne skulle man kunna skriva program som för­ändrar sin egen kod, men knappast någon utnyttjar den möjlig­heten.

[datorer] [it-historia] [ändrad 1 oktober 2020]