ändringar i Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YTF), baserade på utredningen SOU 2016:58. Utredningens förslag fick hård kritik. Förslaget i slutlig form (se denna länk), som är en grundlagsändring, röstades igenom i riksdagen den 30 maj och 14 oktober 2018, alltså med val emellan, och gäller sedan den 1 januari 2019. Ändringarna innebär bland annat:
- – begränsning av det juridiska ansvaret för ansvarig utgivare när det gäller material som publicerats på webben och som har varit publicerat i mer än ett år (se också evigt utgivarskap);
- – ansvariga utgivarens juridiska ansvar för inlägg i kommentarsfält regleras;
- – publicering av känsliga uppgifter från register i sökbar form, till exempel kreditupplysningar eller uppgifter ur belastningsregistret, ska inte längre skyddas av YTF (se till exempel Lexbase).
– Kritiken mot Ändrade mediegrundlagar gäller främst:
- – att den ansvariga utgivaren har två veckor på sig, efter påpekande från justitiekanslern, att ta bort åtalbart material (till exempel hets mot folkgrupp) om materialet hade publicerats minst ett år tidigare. Det ger dels utrymme för manipulering av publiceringsdatum, dels möjlighet att låta de åtalbara texterna ligga ute i två veckor utan risk för påföljd. – Se krönika i Svenska Dagbladet av professor Mårten Schultz (länk).;
- – att det blir möjligt att i vanlig lag förbjuda publicering av känsliga uppgifter. Detta riktar sig i praktiken mot sajter som Lexbase som samlar in domar från domstolar och publicerar dem utan bearbetning och kommentarer. Lagändringen innebär att sådana uppgifter bara ska få användas av professionella medieaktörer och i ”seriöst granskande journalistik”, vilket öppnar för godtycke.
– Förslaget har kritiserats av bland andra Advokatsamfundet (länk), Justitiekanslern (länk), Publicistklubben (länk), TU (Tidningsutgivarna – länk); Sverigedemokraterna begärde, utan resultat, folkomröstning (länk). – Se också sajten Stoppa grundlagsändringen (länk).
[lagar] [massmedier] [yttrandefrihet] [ändrad 5 september 2022]
- – kort för VKontakte – ett ryskt socialt nätverk som påminner om Facebook;
- – även: moderbolag för VKontakte och andra företag.
– VKontakte grundades 2006 av Pavel Durov (se Wikipedia), och uppgavs 2020 ha över 100 miljoner aktiva användare. De finns främst, men inte enbart, i Ryssland och andra länder som ingick i Sovjetunionen. VKontakte finns på 83 språk. Namnet är ryska för ”i kontakt”. – Ägarbolaget hette fram till 2021 Mail.ru Group, men tog då namnet VK efter sin mest populära tjänst. VK äger också bland annat ICQ. – VKontakte var, liksom Yandex, en av de sajter som Ukrainas dåvarande president Petro Porosjenko i maj 2017 beslöt att ukrainska internetoperatörer måste blockera. – I september 2022 tog Apple bort VKontaktes app från App Store. Det motiverades med sanktionerna mot Ryssland efter invasionen av Ukraina. – Se vk.com respektive vk.company.
[censur] [sociala nätverk] [ändrad 30 september 2022]
även: ”publicistisk arvssynd” – om tidningar: det att text som en tidning publicerar på nätet fortfarande kan vara åtalbar efter många år. – Yttrandet preskriberas först sex månader efter att det har tagits bort från nätet. (Detta enligt Yttrandefrihetsgrundlagen, YGL.) När det gäller tryckta tidningar och etermedier är preskriptionstiden sex eller tolv månader. – Detta kolliderar med tidningarnas intresse av att låta artiklar ligga kvar på nätet i princip hur länge som helst. En annan konsekvens är att den ansvariga utgivare som ställs inför rätta för publiceringen kan bli en annan person än den som lät publicera yttrandet. – Ett exempel är när Dagens Nyheters dåvarande ansvariga utgivare Gunilla Herlitz år 2012 blev stämd för förtal med anledning av en artikel som DN hade publicerat 2006: då var en annan person, Jan Wifstrand, ansvarig utgivare. Högsta domstolen fann 2013 att Gunilla Herlitz var ansvarig för publiceringen. Däremot inte att hon i och med det var skyldig till förtal; det avgörandet hänsköts till lägre instans. – HD‑domen finns på denna länk och se också referat i Nytt juridiskt arkiv (NJA). – Se också Ändrade mediegrundlagar.
[juridik] [tryckfrihet] [ändrad 28 juli 2021]
den första delen av Vault 7, WikiLeaks stora läcka med information om CIA:s verktyg för avlyssning, avläsning och övervakning. – Year Zero släpptes till allmänheten den 7 mars 2017. Bland de avslöjade verktygen fanns metoder för att aktivera inbyggda mikrofoner i mobiltelefoner och i annan elektronisk utrustning utan att ägaren märker det (se fake off). Bland annat skulle det gå med vissa tv‑apparater från Samsung, eftersom de har en inbyggd mikrofon för talstyrning, och kan anslutas till internet. Mindre trovärdiga är ryktena (som inte härrör från läckan) om att CIA kan spionera på dig genom din mikrovågsugn. – Se pressmeddelande från WikiLeaks.
[avslöjanden] [dataläckor] [personlig integritet] [underrättelseverksamhet] [ändrad 21 juni 2018]
en stor mängd dittills hemlig information om CIA:s verktyg för hemlig avläsning och avlyssning. – Vault 7 publicerades av WikiLeaks i flera avsnitt med början den 7 mars 2017. (Se Year Zero.) Det innehåller beskrivningar av ett stort antal operationer och verktyg, bland annat om sätt att avlyssna mobiltelefoner och rumsavlyssning genom hemelektronik som verkar vara avslagen (se fake off). Det innehöll också beskrivningar av andra skadeprogram som används av CIA. – Amerikanen Joshua Adam Schulte, tidigare anställd på CIA, greps i augusti 2017, misstänkt för att ha läckt informationen om Vault 7, och åtalades i juni 2018 (se pressmeddelande). Han beskylls också för innehav av bilder på sexuella övergrepp mot barn. Schulte har varit frihetsberövad sedan han greps. I mars 2020 förklarades han i domstol skyldig till domstolstrots och till att ha lämnat falska uppgifter till FBI. I juli 2022 befanns Schulte skyldig till nio fall av olaga befattning med hemlig handling samt förhindrande av rättvisa. Rättegång innehav av barnpornografi återstår (januari 2023). – Se WikiLeaks webbsidor.
[avslöjanden] [dataläckor] [personlig integritet] [underrättelseverksamhet] [ändrad 24 januari 2023]
(breach) – avsiktligt eller oavsiktligt utlämnande av hemlig information till obehöriga. Data breach, dataläcka, kan vara avsiktlig eller oavsiktlig, men en hacker breach, hackar-läcka (på engelska oftare: leak), är uppenbarligen avsiktlig. – Breach of confidence är ett brott som består i röjande av betydelsefulla eller känsliga upplysningar som man har fått i förtroende, vanligtvis i en yrkesmässig relation. På svenska används den bredare termen förtroendebrott, som också omfattar sådant som förskingring; det är ingen term som finns i lagtexten, men det motsvaras närmast av trolöshet mot huvudman.
[dataläckor] [it-relaterad brottslighet] [it-säkerhet] [ändrad 15 maj 2018]
”kringgåendesajt” – sajt som används för att kringgå blockering på internet. Alltså censur. Den har samma innehåll som en blockerad sajt, men den har ett annat namn och en annan webbadress (URL). Därför kan man ladda ner den trots filtret.
[kringgå censur] [ändrad 3 april 2017]
amerikansk forskare som gör anspråk på att ha uppfunnit e‑post 1979. Han stämde 2016 webbtidningen Gawker på 35 miljoner dollar för att ha skadat hans anseende efter att Gawker hade skrivit att Ayyadurai inte hade uppfunnit e‑post. Ayyadurai fick stöd av miljardären Peter Thiel. Det slutade i november 2016 med en uppgörelse där Ayyadurai fick 750 000 dollar i skadestånd. – I januari 2017 stämde Ayyadurai webbtidningen Techdirt på 15 miljoner dollar för en serie artiklar som bestred Ayyadurais anspråk, se här. Parterna gjorde upp i godo utan skadestånd. – Läs också om Ray Tomlinson†.
[e-post] [juridik] [ändrad 2 oktober 2019]
förbud mot att publicera böcker, tidningar, radio- och tv‑program eller andra konstnärliga verk eller att framföra scenkonstverk utan att de först har godkänts av en myndighet. Myndigheten kan bestämma att delar av informationen ska strykas eller bytas ut innan den får ges ut. – I länder med tryckfrihet finns ingen censur, men det betyder inte att man får publicera vad som helst. Men åtal för brott mot Tryckfrihetsförordningen eller motsvarande kan i länder utan censur väckas bara efter publiceringen. – Förbud mot att publicera viss information (se till exempel IP‑blockering) är inte censur i strikt bemärkelse om det inte förekommer förhandsgranskning, men det får i praktiken samma resultat som censur. – Att massmedier refuserar inskickat material är inte censur, vilket en del tycks tro. Däremot förekommer något som kallas för självcensur, vilket innebär att tidningar av rädsla för konsekvenserna låter bli att publicera information som de egentligen skulle vilja publicera. – En tjänsteman som utövar censur kallas för censor, vilket inte ska förväxlas med sensor. – Censur kommer av ett latinskt ord som från början betydde klander. – Läs också om innehållsfiltrering.
[censur] [juridik] [massmedier] [tryckfrihet] [ändrad 30 mars 2023]
Manila principles on intermediary liability – sex principer om att den som förmedlar information från någon annan inte ska hållas ansvarig för innehållet. (Se också budbärarimmunitet.) Manilaprinciperna är inte lagligt bindande, utan har utarbetats av ett antal ideella organisationer. De presenterades 2015. Principerna är:
- – Förmedlare ska inte kunna hållas ansvariga för innehållet i meddelanden som de förmedlar från tredje part;
- – Ingen ska kunna åläggas att blockera sådant innehåll utan åläggande från juridisk myndighet;
- – Åläggande om blockering ska vara tydligt, entydigt och utfärdat i laga ordning;
- – Lagar, ålägganden och förfaranden som gäller blockering av material måste uppfylla krav på nödvändighet och proportionalitet;
- – Lagar, regler och förfaranden som gäller blockering av material måste vara i enlighet med lag och rätt;
- – Insyn och laga ansvar måste ingå i lagar, regler och förfaranden som gäller blockering av material.
– Läs mer på manilaprinciples.org.
[censur] [webbpublicering] [yttrandefrihet] [ändrad 3 april 2017]