mobil

  1. – trådlöst ansluten till tele- och datanätet med fri rörlighet i ett stort område. Till exempel en stor del av ett eller flera länder. An­slut­ningen fungerar även när man färdas i hög hastighet med bil eller tåg. – Typexemplet på mobil kommunikation är mobil­tele­foni. Även bärbara datorer och surfplattor använder mobil kommu­nika­tion, liksom en del smarta klockor. – Den mobila utrust­ningen kommuni­cerar med ett nät av sam­verkande basstationer som håller reda på var användarna befinner sig, även när samtal inte pågår. Vid behov kan bas­stationerna flytta över pågående kommu­nikation från en bas­station till en annan utan att samtalet bryts (se handover). – Mobil kommunikation är en typ av trådlös (wireless) kommunikation. Andra typer av trådlös kommunikation är sladdlös (cordless) kommu­nikation, RFID och NFC;
  2. – som har att göra med mobil tele- och data­kommu­nikation.

– Språkligt: Adjektivet mobil betyder från början rörlig, flyttbar. Men numera betyder det ofta ”som har att göra med mobil­telefoni”. Om man säger ”mobil kommu­nikation” menar man inte att kommunikationen är mobil (vad det nu skulle innebära), utan att den sker med teknik som medger mobilitet för användaren och telefonen (eller annan utrustning).

– På engelska: mobile, men se också cellular.

[mobilt] [språktips] [ändrad 23 augusti 2018]