stordator

(mainframe computer, oftast bara mainframe) – den äldsta kommersiella dator­­typen, u­t­veck­lad under 1950‑talet av företag som IBM. – Stordatorn var den klassiska datortypen på 1960‑talet: höga plåt­­skåp som stod i luftkonditionerade rum och hade bandminnen. En stor­dator kunde ha hundratals anslutna användare som arbetade vid dumma terminaler. Men dagens stordatorer är betyd­ligt mindre än de klassiska plåtskåpen. – Stordatorer är konstruerade för att ut­föra relativt enkla beräkningar, till exempel ekonomi, på stora datamängder, till skillnad från så kallade superdatorer som utför komplexa vetenskapliga och tekniska beräkningar. Man kan säga att det viktiga för en stordator är att kunna hantera stora mängder data snabbt, medan en superdator bearbetar mindre mängder data på ett sätt som kräver snabba processorer och mycket minne. – Stordatorerna fick under 1960-talet konkurrens av minidatorer, på 1980‑talet av persondatorer i nät­verk och på 1990‑talet av kraft­fulla servrar. Men stordatorer till­­verkas och säljs fortfarande. 2008 lanserade IBM stordatorserien Z10, 2015 släppte IBM stordatorn Z13. – Stor­­datorer anses ha hög tillförlitlighet och låg kostnad per transaktion. Numera används stordatorer som kraft­­fulla servrar i nätverk av persondatorer eller i molnet. – I praktiken blev det på 00‑talet så att en server kallas för stordator om den kan köra IBM:s operativsystem för stordatorer, numera z/OS. Men stordatorer brukar också kunna köra andra operativsystem, som Linux. De kan också köra flera operativsystem samtidigt som virtuella maskiner.

[stordatorer] [ändrad 15 mars 2023]