XML

eXtensible markup language – språksystem för kodning av innehållet på webbsidor. Mer exakt är XML en standard som gör det möjligt att skapa språk för olika ändamål. – En webbsida som är kodad i XML innehåller maskinläsbara beskrivningar av den information som finns på sidan. Informationen är därför inte bara en textmassa, utan den kan bearbetas på olika sätt av ett program. Samtidigt kan XML‑koden utformas så att den kan läsas som vanlig text av människor. – XML, som kom 1998, är ett nyare alternativ till HTML. HTML, som är det ursprungliga språket för webbsidor, beskriver bara hur sidan ska se ut rent grafiskt, men i XML kan man tala om att ”detta är ett recept”, ”detta är ett tele­fon­nummer”, ”detta är en beskrivning av ett användargränssnitt”. XML skiljer sig från HTML på två sätt:

  • – det är, trots namnet, inget språk, utan en uppsättning regler för hur man utformar språk. Alla som vill kan göra en egen form av XML som fungerar i alla XML‑anpassade webbläsare;
  • – med XML kan man detaljerat beskriva (tagga) webbsidans innehåll, inte bara (som med HTML) hur den ska se ut.

– Man kan alltså med taggar ange att ”detta är ett efternamn”, ”detta är en kemisk formel”, ”detta är ett pris”, förutsatt att man använder en form av XML som passar. Det innebär att ett datorprogram som läser ett XML‑dokument kan söka efter vissa slag av information och spara den i en databas eller bearbeta den. Att möjliggöra automatiskt utbyte av information och tjänster mellan datorer är ett av målen med XML. – Det finns många tillämpningar av XML för olika ändamål, till exempel MathML för matematik, NewsML för nyheter och PPML för beställtryck. XML är en förenklad version av SGML. XML ska inte förväxlas med XHTML. – Läs mer på W3C:s webbsidor. – En knapp med texten XML på en webbsida hänvisar ofta till ett RSS-flöde.

[förkortningar på X] [webbpublicering] [xml] [ändrad 13 maj 2017]