(relational database, RDB) – databas som består av flera tabeller med delvis överlappande information. – Relationsdatabaser har länge varit den vanligaste formen av databas i professionella sammanhang. I stället för att spara informationen i en enda stor tabell (som i ett kalkylark) delar man upp informationen i flera tabeller, till exempel en tabell för kundregistret (namn, adress, kundnummer) och en tabell för inköp (inköpta varor, pris, kundnummer, datum). Och eftersom tabellerna innehåller delvis överlappande information, (referensattribut), i detta exempel kundnummer, kan man vid behov sammanställa information ur flera tabeller. En fördel med detta är att man slipper en massa tomma fält. Information ur flera tabeller sammanställs genom en operation som kallas för join (samkörning). En affär kan till exempel köra en join mellan kundregistret och försäljningsregistret när det är dags att skicka ut räkningar. – Syftet med relationsdatabaser är:
- – att uppgifter som är svåra att passa in i en enda stor tabell ska kunna hanteras. Det är till exempel svårt för en återförsäljare att lägga upp en enda stor tabell med kunddata och plats för alla kundernas inköp, som ju kan vara hur många som helst. I stället har man upp flera tabeller, där varje tabell innehåller uppgifter som naturligt hör ihop;
- – att en relationsdatabas kan användas för flera ändamål genom att tabeller kombineras på olika sätt;
- – att samma uppgift bara lagras på ett ställe och därför, om det behövs, bara behöver ändras en gång;
- – att man inte behöver fundera på i vilken databas som en viss uppgift ska lagras;
- – att det är lätt att lägga till nya uppgifter genom att lägga upp en ny tabell;
- – att bearbetningar blir mindre krävande, eftersom man bara behandlar de tabeller som är relevanta för uppgiften.
– Informationsmängden kan kombineras på många sätt efter behov. Att lösa detta problem var det främsta motivet när relationsdatabasen utvecklades. Tidigare databaser var oftast hierarkiska, med underavdelningar i många led – som ett filsystem. Det gjorde både sökningar och sammanställningar av data svåra. – Observera att det är tabellerna som kallas för relationer. Sambanden mellan tabellerna kallas för kopplingar. – Sökningar i relationsdatabaser görs oftast med frågespråket SQL. Relationsdatabaser kallas därför ibland för SQL‑databaser. – Det finns tolv regler, Codds tolv regler, för vad som är önskvärda egenskaper i en relationsdatabas, nertecknade av teknikens skapare E F Codd†. Bland annat ska databasen vara normaliserad. – E F Codd beskrev relationsdatabaser för första gången 1970 i artikeln ”A relational model for large shared data banks” (länk). – Läs också om entity‑relationship‑modellen. – En utförlig svensk ordlista med databastermer av Thomas Padron‑McCarthy finns här. – Relationsdatabaser lämpar sig bäst för sådan information som kan åskådliggöras i tabeller. Sedan mitten av 1990‑talet blir det mer och mer digital information som inte passar i tabeller: bilder, musik och textdokument som webbsidor. För att hantera sådana data finns en annan typ av databaser, se NoSQL.
[databaser] [ändrad 2 maj 2017]