minne

    1. – i datorsystem: anordning som kan lagra data utan att de förändras av ovidkommande händelser och som kan göra dessa data tillgängliga för behandling av program. Minnen kan vara flyktiga eller icke‑flyktiga och de kan vara raderbara eller icke‑raderbara. I datorteknik skiljer man mellan:
      • arbetsminne, även kallat primärminne, internminne eller RAM. – När man talar om minne i datorteknik brukar det vara arbetsminnet som avses;
      • lagringsminne, numera hårddisk eller SSD, även kallat sekundärminne;
      • arkiv, förr ofta bandminne, numera allt oftare hårddiskar. Kan också göras på optiska diskar. Kallas ibland för tertiärminne;
      • fast minne, även kallat ROM (lagrar i datorn instruktioner som behövs för datorns funktion, som finns kvar även när datorn är avstängd och som normalt inte ska ändras);
      • register – minne som kortvarigt håller data som ska bearbetas av processorn.

– Medier för minnen är:

    1. – ett minnesutrymme som är avsett för ett bestämt ändamål.

[datalagring] [minnen] [ändrad 8 november 2019]

bränning

om optiska diskar: lagring av data på en enstaka disk med användning av en separat brännare eller en brännare som är inbyggd i en dator. – Det som bränns kan vara musik, filmer eller vilka filer som helst. Tekniken som används för att ”bränna” är annorlunda än den som används för att tillverka optiska diskar i industriell skala. De mikroskopiska hålen som kodar för ettor och nollor på disken blir annorlunda. Därför är brända optiska diskar inte alltid spelbara på spelare för film och musik. Däremot brukar spelare för brända diskar (ofta inbyggda i datorer) även kunna spela industriellt tillverkade optiska diskar för film och musik. – Diskar som är avsedda för bränning finns i fyra huvudtyper:

  • – inspelningsbara diskar som kan brännas en gång och som inte kan raderas och återanvändas. De är icke återskrivbara och icke-inkrementella. Betecknas med tillägget -R;
  • – inspelningsbara diskar som kan fyllas på men inte återanvändas: när man har bränt en gång kan man bränna en gång till och lägga till mer data, om det finns utrymme (inkrementell bränning). Det går däremot inte att radera det som en gång har bränts – diskarna är icke återskrivbara. Betecknas med tillägget +R;
  • – återskrivbara diskar som är icke‑inkrementella. Man kan radera det man har bränt och bränna in något annat. Men man kan inte fylla på med mer data utan att radera allt gammalt först. Betecknas med tillägget -RW;
  • – återskrivbara diskar som är inkrementella. Om det finns utrymme kvar på en bränd disk kan man fylla på med mer data vid ett senare tillfälle. Man kan också radera allt på disken och bränna igen. Betecknas med tillägget +RW.
  Icke återskrivbar Återskrivbar
Icke-inkrementell bränning -R -RW (även BD-RE)
Inkrementell bränning +R +RW

– Bränning har i stor utsträckning kommit ut bruk under 2010‑talet eftersom data kan lagras på USB‑minnen med samma kapacitet som optiska diskar eller mer, och eftersom film och musik i allt större omfattning laddas ner från internet som strömmande medier.

[optiska diskar] [ändrad 15 oktober 2019]

MiniDisc

ett avvecklat magnetooptiskt lagringsmedium från Sony. – MiniDisc användes för musik och för datalagring. Spelare för MiniDisc såldes 1992—2013, diskar såldes även senare. – Med magnetooptisk menas att data lagras magnetiskt, som på en hårddisk, men avläses med laser. Det gör avläsningen snabbare. Även inspelning görs med laser. – Diskarna var 68×72 millimeter och låg i ett plastfodral som liknade fodralen för CD, fast mindre. De var ständigt stängda, utan när de låg i spelaren. Det fanns skrivbara MiniDisc. Ljudkomprimering gjordes med formatet ATRAC. – Intresset för MiniDisc var aldrig särskilt stort utanför Japan, bland annat för att det inte fanns mycket inspelad musik att köpa för MiniDisc. Det intresse som ändå fanns avtog snabbt när det kom musikspelare med inbyggd hårddisk eller halvledarminne, vilket ledde till att Sony avvecklade tekniken.

[lagringsmedier] [ljudinspelningar] [nerlagt] [15 oktober 2018]

InterPlanetary File System

(IPFS) – ett system för lagring av data, fördelade på många datorer på internet. – Varje fil som lagras i IPFS delas upp i mindre delar, och varje del lagras på många datorer på internet. Det är ett distribuerat filsystem, som påminner om BitTorrent. Delarna sätts ihop när man hämtar en fil. Filerna är innehållsadresserbara, det vill säga att man behöver inte veta var en fil finns för att hämta den, bara dess namn. – IPFS, som presenterades 2015, kan ses som ett alternativ till webben. En fördel är att det är svårt att radera filer av misstag i IPFS, medan en fil på webben försvinner om man stänger av webbservern som den finns på. IPFS är dock sammankopplat med webben genom en gateway. IPFS struktur gör det också mindre sårbart för attacker och censur, och det används därför för att sprida information till områden där internet är delvis blockerat. Förändringar av filer (versionskontroll) hanteras med git. – En teknisk beskrivning av IPFS finns här, och se också denna artikel i Computer Sweden. – Se ipfs.io.

[datalagring] [internet] [ändrad 29 april 2022]