Kategori: hårdvara

twisted nematic

(TN) – en äldre teknik för att styra de flytande kristallerna i LCD‑skärmar. – Det var den teknik som användes i de första LCD‑skärmarna. När en bildpunkt på skärmen är i läge AV, det vill säga att den ser svart ut, ligger de flyt­ande kristallerna parallellt med bildskärmens yta. De ligger i flera lager, och kristallerna i varje lager är vridna (twisted) något i förhållande till lagret ovanför. (Om den översta flytande kristallen visar ”klockan sex” så visar den näst översta ”fem över sju”, och så vidare, varvet runt.) Det gör att (nästan) allt infallande ljus blockeras. Men när bildpunkten är i läge PÅ, det vill säga att den släpper igenom ljus från bakgrundsbelysningen, reser sig de flytande kristallerna vinkelrätt (rakt ut) mot bildskärmens yta. Då släpps det mesta av ljuset igenom. En nackdel är att betraktaren då måste vara rakt framför bild­skärmen, annars blockerar de stående flytande kristall­erna en stor del av ljuset. (Jämför med att uppifrån försöka se markytan i en tät rågåker.) Det var för att und­vika den effekten som en nyare och numera vanligare teknik, in‑plane switching, IPS, utvecklades. – Ordet: Nematic kommer av grekiska nema, tråd. – På svenska ibland: vriden nematisk [cell].

[bildskärmar] [ändrad 30 augusti 2022]

nearline

om datalagring: nearline storage – data­lagring som ger snabbare åtkomst än offline, men är lång­sammare än on­line. Data lagras på optiska diskar eller band­kassetter i system som gör att efter­frågad in­formation kan göras åtkomlig på några sekunder. Man kan också an­vända hård­diskar som är stilla­stående, utom när någon efter­frågar in­formationen som de innehåller. (Se MAID, massive array of idle disks.) – Near­line‑data­lagring är en kompromiss mellan arkivering och direkt­åtkomst. En fördel är att kostnaderna för kylning och drift minskar, efter­som informations­bärarna står stilla större delen av tiden. – Se också WORO.

[datalagring] [ändrad 5 februari 2020]

massive array of idle disks

stor uppsättning stilla­stående hård­diskar – i data­lagring: ett antal hårddiskar som är stilla­stående större delen av tiden. Ofta flera tusen hårddiskar. Förkortas MAID. – Om informationen på någon av hårddiskarna efterfrågas startas just den hård­disken, och när informationen har överförts stannar hårddisken igen. – MAID‑teknik används för lagring av data som sällan efterfrågas, men som man ändå vill ha relativt snabb tillgång till vid behov (se nearline och WORO). Väntetiden brukar vara några sekunder. – Fördelen med MAID är besparingar i strömförbrukning, inte minst kylning. Dessutom minskar slitaget på hårddiskarna. – Namnet: Anspelar på RAID, redundant array of independent disks.

[lagringsmedier] [ändrad 18 januari 2018]

RAID

redundant array of independent disks, ursprungligen redundant array of inexpensive disks – en teknik för säker data­lagring på flera hårddiskar, hopbyggda till en enhet. – Ett RAID‑system består av två eller flera hårddiskar som (utom i RAID-0) samverkar på ett sådant sätt att inga data går förlorade om en av diskarna kraschar. Förlorade data kan återskapas med ledning av de data som finns på de andra diskarna (se redundans). Ett RAID‑system uppför sig gentemot datorn som om det vore en enda hårddisk. Det ser också fysiskt ut som en enda fri­stående hård­disk. – I RAID ingår också en metod, strimling (striping), för att lagra data på ett sådant sätt att hårddiskarna kan arbeta snabbt. – Det finns många versioner av RAID, från RAID-0 till RAID-7 samt vissa högre nummer. Versionerna med högre nummer är inte nödvändigtvis bättre. RAID‑1 består av två hårddiskar som samtidigt lagrar exakt samma data (se spegling). Versionerna med högre nummer består av tre eller flera hårddiskar, varav en enbart lagrar kontrollsiffror. RAID‑0 lagrar data på flera hårddiskar med strimling, men ger inte möjlighet att rädda förlorade data. Två mer avancerade versioner är RAID-10 och RAID‑53 som är utformade för att ge både datasäkerhet och extra snabb dataåtkomst. – RAID‑tekniken utvecklades 1988 av David Patterson med flera vid Berkeley. – Läs också om RAIN och om MAID, massive array of idle disks.

[datalagring] [förkortningar på R] [ändrad 28 mars 2018]

Wire

  1. – en meddelande-app med möjlig­het till röstsamtal, lanserad i december 2014. – Wire har utvecklats av tidigare medarbetare i Skype med stöd av Janus Friis (en av Skypes två grundare). – Wire beskrivs av utvecklarna som en moderniserad version av Skype. Wires användargränssnitt i mobilappar är sparsmakat och modernt och använder många fingergester (som svepningar) i stället för menyer och knappar. Man kan ringa röstsamtal till andra Wire‑användare som man har i kontaktlistan. – Se wire.com;
  2. – The Wire – ett brittiskt musik­magasin (länk) och tidigare en amerikansk webb­tidning (som inte ska förväxlas med Wired) som 2014 gick samman med The Atlantic (länk). – The Wire är dessutom namnet på en tidning som har getts ut av militären på det amerikanska fånglägret i Guantanamo på Kuba (se Wikipedia). Troligen nerlagd 2016;
  3. – wire (tråd) kan också stå för tele­graf, tele­gram, nyhetstele­gram, ledning, kabel eller annan elektronisk förbindelse.

[appar] [elektronisk kommunikation] [kablage] [tidningar och tidskrifter] [ändrad 30 november 2022]

rastertäthet

antal bildpunkter per tum i tryck eller i utskrift av en gråskale­bild eller i en färgseparation (de fyra bilder som behövs för fyrfärgstryck). När det gäller skrivare motsvaras det av skrivarupplösning. Anges av tradition ofta i linjer per tum, lpi (lines per inch), ibland också i celler per tum. (Måttet kan givetvis enkelt räknas om till bildpunkter per centimeter eller per annat önskat längdmått.) För att man ska få god bildkvalitet bör bildupplösningen vara högre än rastertätheten, normalt 1,5 till två gånger högre.  – På engelska: screen density. – Läs också om raster.

[skrivare] [upplösning] [tryckning] [ändrad 12 september 2020]

överskrivningsläge

textinmatning där nya tecken raderar eventuella efterföljande tecken i stället för att skjuta dem åt höger. – Överskrivningsläge är ovanligt i moderna program, men i några program kan man aktivera det. Det sker oftast av misstag med insert‑tangenten (om det finns en sådan). – Det vanliga är infogningsläge, som vid behov också aktiveras med insert‑tangenten. Insert‑tangenten används alltså oftast för att växla mellan de två lägena. Ibland kan man också aktivera överskrivnings­läge med delete‑tangenten. – På engelska: overtype mode.

[tangentbord] [ändrad 22 juni 2022]