uppdelning av funktionerna i ett datornät i sju lager, införd i OSI‑standarden. (Man talar också om nivåer och skikt.) – Det understa lagret, lager 1, styr hårdvaran i nätet, det översta, lager 7, hanterar kommunikationen mellan de program som sändare och mottagare använder (till exempel webbläsare och webbserver). Däremellan finns lagren 2 till 7, som sköter dataöverföringen från detaljnivå till övergripande. – I OSI‑standarden, som sedan länge är överspelad, var lagren noggrant definierade. Tanken var att programföretag skulle ha full frihet att realisera vart och ett av de sju lagren som de fann bäst, men gränssnitten mellan lagren var noggrant specificerade. Varje lager skulle bara kommunicera med sina närmaste grannar. Lager 4 från en leverantör skulle alltså kunna prata med lager 3 och lager 5 från andra leverantörer. – Genombrottet för internet på 1990‑talet gjorde TCP/IP till den dominerande standarden för datakommunikation, och TCP/IP är inte skrivet för att passa in i OSI:s mall. Däremot används OSI-modellen som en pedagogisk modell för att dela in funktionerna i ett datornät. – De sju lagren i OSI‑modellen är:
- – det fysiska lagret;
- – datalänkslagret;
- – nätverkslagret;
- – transportlagret;
- – sessionslagret;
- – presentationslagret och:
- – applikationslagret.
– Man talar ibland också om extended OSI, som har tre extra lager.