IP-adress som är knuten till en bestämd dator och en bestämd användare (ett användarkonto). Kallas också för statisk IP‑adress. – Fast IP‑adress är en förutsättning för att man ska kunna lagra webbsidor på en persondator eller server. Alternativet är flytande IP‑adress. – I version 4 av internetprotokollet IP var IP‑adresser en begränsad resurs, vilket gjorde det svårt eller omöjligt för enskilda personer att få en fast IP‑adress. Med version 6 av IP (IPv6) försvinner den begränsningen. (Det finns ingen version 5.)
[ip] [ändrad 9 december 2022]
IPv6 site renumbering – en avvecklad arbetsgrupp som arbetade med att förenkla övergången till de nya längre IP‑adresserna i IPv6. (Version 6 av internetprotokollet IP.) 6renum utsågs 2011 av internets tekniska ledningsgrupp IETF och avvecklades 2013. – Se IETF:s webbplats: länk.
[avslutat] [förkortningar på #] [ip] [ändrad 1 maj 2022]
IP security protocol – en standard för skyddad dataöverföring på internet, inriktad på överföringen av varje enskilt paket. (Tidigare system för skyddad dataöverföring arbetar med hela meddelanden.) – IPsec är särskilt användbart när man upprättar virtuella privata nätverk. IPsec utvecklas under samordning av internets tekniska ledningsgrupp IETF, se här.
[förkortningar på I] [internet] [it-säkerhet] [ändrad 8 november 2018]
(internet group management protocol) – ett protokoll för multisändning (multicast) på internet. Ingår i internetprotokollet IP, och måste finnas på alla internetservrar. – Protokollet anger hur en dator som tar emot vissa multisändningar (som ingår i en multisändningsgrupp) ska meddela routrar i närheten att den har materialet, och kan vidarebefordra det till dem. Den officiella beskrivningen av IGMP, RFC 2236, finns här.
[förkortningar på I] [ip] [rfc] [ändrad 22 november 2018]
internet protocol television – IP-television – överföring av tv‑program via internet, alltså med internetprotokollet IP. – IP‑tv är ett alternativ till traditionell kabel‑tv, och fördelen är att det sparar utrymme i nätet. Kabel‑tv sänder nämligen alla kanaler i utbudet till alla tittare hela tiden, trots att varje kund bara tittar på en kanal i taget. Med IP‑tv sänder tv‑operatören till varje kund bara det som kunden vill titta på. IP‑tv ger också utrymme för interaktiva tjänster.
[förkortningar på I] [ip] [tv] [ändrad 10 januari 2019]
röstsamtal med internetteknik. – Kallas också för IP‑telefoni eller IP‑baserad telefoni, eftersom det bygger på internetprotokollet IP. – Internettelefoni kan vara mer eller mindre integrerad med det allmänna telefonnätet (så att man kan ringa till och från vanliga telefonnummer) eller vara enbart internetbaserad (röstchatt). – Det finns fem huvudtyper av internettelefoni:
- – operatörsfri internettelefoni – användaren installerar ett program (som Skype) på sin dator och använder en vanlig internetanslutning. Samtalen förmedlas som vilka meddelanden som helst på internet. Ingen teleoperatör ansvarar för att samtalen kommer fram;
- – internetförmedlad telefoni (independent of internet access) – abonnenten använder valfri internetoperatör för att koppla upp sig mot en teleoperatör som förmedlar anslutningen till telenätet;
- – bredbandstelefoni – abonnentens internetoperatör tillhandahåller också telefoni genom bredbands‑nätet, inklusive anslutning till det allmänna telenätet och 112;
- – IP-företagstelefoni – IP-telefoni används i företagets interna telefonnät, eventuellt integrerat med datanätet;
- – IP i teleoperatörens nät – teleoperatören använder IP‑teknik internt i egna stamnät, vilket abonnenterna inte behöver märka.
– En annan indelning tar fasta på likheter och skillnader gentemot det vanliga telefonnätet (fasta telefoner och mobiltelefoner):
- – fast IP-baserad telefoni – även: bredbandstelefoni – internettelefoni som likvärdigt alternativ till vanlig telefoni. Abonnenten har ett vanligt telefonnummer, och ringer med vanlig telefon, men är inte direkt ansluten till det vanliga telenätet. Telefonen är kopplad till bredbandsuttaget eller kabel‑tv‑uttaget. Det går att ringa till alla telefonnummer och till 112. Fast IP‑baserad telefoni levereras av bredbandsoperatörer och kabel‑tv‑företag;
- – nomadisk IP‑baserad telefoni med nödsamtal – röstsamtal som kräver att man har en dator och en internetanslutning, och som ger möjlighet att ringa vanliga telefonnummer och 112. Kräver att ett speciellt program installeras på datorn. Abonnenten har ett vanligt telefonnummer, och kan ringa från sin dator överallt där det finns internetanslutning. Man använder headset eller en speciell telefon;
- – nomadisk IP-baserad telefoni utan nödsamtal – samma som föregående, men utan möjlighet att ringa 112. Abonnenten kan ha ett vanligt telefonnummer och ringa till vanliga telefonnummer från en dator med internetanslutning men, som sagt, inte ringa till 112. (Skype med tilläggstjänsterna Skype In och Skype Out är exempel på denna typ);
- – internettelefoni utan möjlighet att ringa vanliga nummer: detsamma som röstchatt. Fungerar bara från dator till dator och bara mellan användare som är anslutna till samma tjänst, eller till samarbetande tjänster. Brukar vara en tilläggstjänst till chatt och snabbmeddelanden.
– Gemensamt för alla slags internettelefoni är att talet överförs med paketförmedlande teknik, det vill säga att talet delas upp i småbitar, paket, på bråkdelen av en sekund, och varje paket skickas för sig över nätet. Paketen sätts ihop till ett obrutet flöde hos mottagaren. – Vanlig telefoni är däremot kretskopplad, vilket innebär att när två personer talar med varandra i telefon disponerar de en obruten förbindelse så länge som samtalet varar, även om ingen av dem säger något. Fördelen med internettelefoni är att man kan utnyttja kapaciteten mer effektivt, och integrera telefonin med datanätet.
[internet] [telefoni] [ändrad 8 september 2021]
Internet protocol – det grundläggande protokollet för all kommunikation på internet. – Förkortningen IP, som i IP‑telefoni (se internettelefoni) och IP‑tv, används ofta som ett annat ord för internet, i synnerhet när det gäller andra applikationer än e‑post och webb. Men IP kan användas även utanför internet. – IP är ena delen av TCP/IP, och IP är den del av kombinationen som inte kan bytas ut på internet. (TCP kan till exempel ersättas av UDP.) IP:s uppgift är att dela upp meddelanden (text, bild, ljud) i småbitar (paket), adressera dem individuellt med angivande av en väg från router till router och, hos mottagaren, att sätta samman dem till ett komplett meddelande igen. IP är uppkopplingslöst, det vill säga att det sänder när det har något att sända utan att kolla med mottagaren först. – I OSI‑modellen räknas IP närmast till skikt 3 (nätverksskiktet) – men IP passar inte riktigt in i OSI. – Version 4 av IP håller sedan 2010‑talet på att ersättas av version 6. (Någon version 5 finns inte.)
[förkortningar på I] [ip] [ändrad 15 december 2020]
(Internet protocol address) – nummer som identifierar en dator som är ansluten till internet. – IP-adresser kallas ibland för ”IP‑nummer”, men det anses inte korrekt. – IP‑adressen följer med varje paket som skickas över internet. Domännamn som www.idg.se hör alltid ihop med en eller flera IP‑adresser.
- – I version 4 av IP består en IP‑adress av fyra delar, där varje del består av en, två eller tre siffror (i decimal form). Till exempel: 172.16.254.1. Egentligen är det 32 ettor och/eller nollor, uppdelade i fyra grupper på vardera åtta ettor och / eller nollor. – Dessutom består IP‑adresser av två halvor. Den första halvan, nätadressen, anger vilket nätverk som datorn finns på. Den kan bestå av en, två eller tre delar, åtskilda med punkt. Resten av siffrorna, datoradressen, står för en viss dator i det nätet. (Nätverket kan dessutom i sin tur delas in i flera delar med varsin sekvens av IP‑adresser, se subnät.) – De 32 bitarna i adressen ger några miljarder möjliga nummer (se också adressrymd). Eftersom internet redan då hade över en miljard användare höll IP‑adresserna under 2010‑talet på att ta slut. Det var bland annat därför som de flesta internetoperatörer och internetanslutna lokala nät använde flytande IP‑adresser.
- – Men i version 6 av internetprotokollet, IPv6, som gradvis infördes under 2010‑talet, är IP‑adresserna fyra gånger så långa. De består av 128 ettor och nollor, och delas upp i åtta grupper. Därmed försvinner bristen på IP‑adresser: antalet möjliga IP‑adresser blir ett astronomiskt tal på ungefär 40 siffror (decimala). (Det finns ingen
version 5 av internetprotokollet.)
– Reglerna för IP‑adresser fastställs av organisationen ICANN.
[ip] [ändrad 8 september 2021]
IP (Internet protocol), version 6. – IPv6 är den version av internetprotokollet IP som gradvis har införts sedan 00-talet. Den ersätter IP version 4 (IPv4): någon version 5 finns inte. – Version 6 är ett annat protokoll än version 4, inte bara en förbättrad version, men det finns betydande likheter i stort. Den viktigaste nyheten i version 6 är att längden på IP‑adresserna ökar från 32 bitar till 128 bitar. Det innebär att antalet möjliga adresser ökar från 4,3 miljarder till 340 sextiljoner adresser – ett tal med 39 decimala siffror – så antalet IP‑adresser blir tillräckligt för alla tänkbara ändamål inom överskådlig framtid. Adresserna i IPv4 i Nordamerika tog slut i september 2015 och i Europa i november 2019. – Enligt Googles undersökningar har mindre än hälften av alla sajter infört IPv6 i april 2022 – se denna länk. – IPv6 kan också hantera mobila enheter som bärbara datorer och mobiltelefoner: de kan behålla samma IP‑adress var de än befinner sig i världen (Mobile IPv6.). – Läs också om Moonv6† och 6Net samt om v6ops.
[förkortningar på I] [ip] [versioner] [ändrad 10 april 2022]