bildvinkel

(angle of view) – om kameror: vinkeln mellan ytterkanterna på ett fotomotiv, sett från kameran. Vinkeln mäts på bildens diagonal. Anges sällan i grader, utan man talar i stället om objektivets brännvidd. Bildvinkeln kan vara tele (snäv vinkel), vidvinkel (stor vinkel) eller normal (ungefär som ögats bild­vinkel). Enkelt uttryckt är bildvinkeln ett mått på ifall ett objektiv förstorar (som en kikare) eller förminskar. Bild­vinkeln hör ihop med objektivets bränn­vidd. Ju längre brännvidd, desto snävare bildvinkel (alltså tele). Men bildvinkeln beror lika mycket på film­formatet eller sensor­plattans storlek: ett 50mm-ob­jek­tiv är ett normal­objektiv på en traditionell småbildskamera, men skulle vara ett tele­objektiv på de flesta digital­kameror, eftersom sensor­plattan täcker en mindre yta än en filmruta. – Se 35‑mm equivalent. – Mer i Wikipedia.

[kameror] [ändrad 28 november 2018]

upplösning

  1. – mått på hur små detaljer som kan urskiljas i en bild. I digitala bilder är det antalet bildpunkter (pixel) per längdenhet. Ett vanligt sätt att mäta upplösning är att avbilda tätt liggande linjer. Upp­lös­ningen definieras då som det kortaste avståndet mellan linjerna då linjerna fortfarande kan särskiljas. Upp­lös­ning brukar anges i punkter per tum (dots per inch, dpi) eller pixel per tum (pixels per inch, ppi), ibland omräknat till pixel per centimeter. Detta är den definition av upplösning som traditionellt används inom optik och vid tryckning;
  2. – se skärmupplösning;
  3. – i digital fotografi: antalet pixel i bildfilen utan längdmått. Till exempel 1024⨯768. Detta kallas också för pixelmått. Bildpunkterna i kamerans minne har ju inget mått som kan anges i millimeter. Upp­lös­ning i traditionell betydelse, alltså angett i pixel per centimeter, kan ju inte anges förrän bilden realiseras på bildskärm eller skrivs ut, och då kan ju yttermåtten varieras som man önskar;
  4. – om processorer: mått på hur små detaljer som kan framställas vid processortillverkning. Mäts numera vanligtvis i nanometer (miljarddels meter);
  5. – ofta också: mått på hur små detaljer som kan urskiljas i motivet. Man kan till exempel säga att satellitbilderna som används i Google Earth har hög upplösning. (Man kan till exempel urskilja en bil eller en person på jordytan.) Den upplösningen beror på kamerans (eller kikarens) upp­lös­ning och på avståndet till motivet, samt i praktiken också på yttre omständigheter som vibrationer och dis.

– Skilj mellan upplösning och det vaga begreppet definition. – Se också pixeldjup och bildupplösning. – På engelska: resolution.

[bildbehandling] [bildskärmar] [kameror] [processorer] [språktips]

Lytro

nerlagt amerikanskt företag som utvecklade kameror som tog bilder som kunde fokuseras om i efterhand. Lytro grundades 2006 av Ren Ng (länk) och avvecklades i början av 2018. – Lytros produkter byggde på en teknik som kallas för light field photography eller plenoptik. Det innebär att kameran inte bara registrerar vilken punkt en ljusstråle träffar sensorn på. Den registrerar också ljusstrålens infalls­vinkel. I princip innebär det att kameran tar ett slags tredimensionell bild. Men i stället för till 3d används tekniken så att man i efterhand kan göra en oskarp bild skarp eller flytta skärpan från ett avstånd till ett annat. Man kan också ändra skärpedjupet. – Lytros första produkt var en stillbildskamera som släpptes 2012. 2015 bytte företaget inriktning och utvecklade en videokamera för professionellt bruk. I mars 2018 meddelade företaget att det ska avvecklas. Sajten lytro.com är stängd.

[företag] [kameror] [nerlagt] [ändrad 20 juni 2018]

CCD

förkortning för charge coupled device, på svenska laddningskopplad krets, anordning eller mekanism – en typ av bildsensor som används i digitalkameror i stället för film. En CCD omvandlar det ljus som träffar den till elektriska impulser. – CCD-tekniken utvecklades 1969 av Willard Boyle och George Smith (länk)Bell Labs. De belönades 2009 med Nobelpriset i fysik (länk). – Termen charge coupled, på svenska laddnings­kopplad, syftar på att ljuset som faller på kretsen skapar elektriska laddningar som förflyttas genom kretsen som om de vore sammankopp­lade i en kedja. Till sist kommer laddning­ar­na till en förstärkare som skapar en signal som kan bearbetas för att skapa en bild. – Som alterna­tiv till CCD i digital­kameror används CMOS. – Läs mer om CCD i Wikipedia.

[elektronik] [förkortningar på C] [kameror] [ändrad 28 maj 2018]

CMOS

complementary metal-oxide semiconductor – typ av elek­tron­isk krets som bland annat används som bild­sensor i kameror. Den har blivit ett alter­na­tiv till CCD i kameror. – Tekniken för att fram­ställa CMOS‑kretsar patenterades 1967 av ameri­kanen Frank Wanlass (länk). – CMOS-kretsar är okänsliga för brus, och drar nästan ingen ström när de går på tomgång. – Bildsensorer baserade på CMOS‑kretsar kallas också för active pixel sensors, APS. Men oftast kallas de bara för CMOS. – CMOS-sensorer användes från början mest i enklare digital­kameror, till exempel i mobil­tele­foner, men de har sedan slutet av 00‑talet spritt sig även till dyrare kameror. – Se Wikipedia.

[elektronik] [kameror] [ändrad 1 november 2018]

binning

att minska variationerna i en data­mängd; att slå ihop värden som ligger nära varandra. Uttrycket kommer av engelska bin –korg, be­hållare – man lägger värden som ligger nära var­andra ”i samma korg”:

  1. – data binning innebär att värden som ligger nära varandra byts ut mot ett en­het­ligt värde, van­ligt­vis det centrala. Exempel: alla värden mellan 9,5 och 10,5 byts ut mot 10. Av­rund­ning kan alltså ses som en form av binning
  2. – i digital bildbehandling: det att en grupp bildpunkter (pixlar) ersätts med en enda bild­punkt. 2⨯2 eller 3⨯3 bild­punkter kan till exempel er­sättas med en enda bildpunkt. Vanligt­vis blir det då ett medel­värde av de in­gående bildpunkternas färg­toner. Detta kan under­lätta bild­analys och göra bilden tyd­ligare, och det är nöd­vändigt om bilden ska för­minskas;
  3. – phone binning skämtsamt: att hålla en kikare framför objek­tivet på en mobil­tele­fons kamera. Man an­vänder alltså kikaren som tele­objektiv;
  4. – to bin kan också betyda ’att kasta bort’ (lägga i det runda arkivet, the bin).

objektiv

(lens) – på kameror: en eller flera linser som samlar ljus­strålarna från motivet till en bild som kan fångas på film eller på en sensor­platta. – På mycket enkla kameror består objektivet av en enda lins, men på de flesta kameror är det flera linser. Oavsett om det är en eller flera linser heter det objektiv på svenska. – Objektiv kan vara fast monterade, som på de flesta amatör­kameror, eller utbyt­bara som på system­kameror. – Ob­jektiv­ets ljusstyrka är ett mått på hur mycket ljus det kan släppa in per tids­enhet. Ljusstyrkan anges som objektiv­ets största bländare, till exempel f:2.0, som är ljusstarkare än f:2.8. (Man kan ta bort f: och bara skriva 2.0 eller 2.8: då heter det bländar­tal.) Ob­jek­tiv­ets bränn­vidd, som alltid mäts i milli­meter, avgör, satt i förhållande till bild­sensorns storlek, om objektivet är ett teleobjek­tiv, vidvinkelobjektiv eller normalobjektiv. Läs mer om detta under 35‑mm equivalent. Ett zoomobjektiv har steglöst omställbar brännvidd. – Ordet objective för objektiv finns också på engelska, men används mest om teleskop och mikro­skop, inte om kameror.

[kameror] [ändrad 27 juni 2018]

spegellös

spegellös systemkamera – digital systemkamera som liknar en spegelreflexkamera, men saknar den uppfällbara spegeln. I stället är sökaren elektronisk. Sökaren är alltså en liten bild­skärm som visar den bild som upp­fångas av bild­sensorn. Sökaren kan vara ett titt­hål av klassisk typ eller en större bildskärm på kamerans bak­sida: ofta har kameran båda. – Alla enklare digital­kameror är spegel­lösa – termen är bara relevant för systemkameror där den står för ett alternativ till spegel­reflex­kameror. – En spegelreflexkamera har en upp­fäll­bar spegel som på optisk väg reflekterar den bild som kommer in genom objektivet till sökaren. Spegeln skymmer bildsensorn (eller filmen på äldre kameror). När foto­grafen tar en bild måste spegeln därför fällas upp så att bilden kan upp­fångas av bild­sensorn. Nackdelen med detta är att det tar tid att fälla upp spegeln, den tar plats och den låter. – Det finns också spegel­reflex­kameror med en fast, halvgenomskinlig spegel.

[kameror] [ändrad 7 augusti 2018]

systemkamera

kamera med utbytbara objektiv, eventuellt också med andra utbytbara delar, till exempel utbytbara sökare, batterihållare och, på kameror för film, utbytbara filmmagasin. Systemkameror är ofta spegelreflexkameror, men behöver inte vara det – se spegellös.

[kameror] [ändrad 5 december 2019]

sökare

på kameror: anordning som hjälper fotografen att förutse hur bilden blir. Vanligtvis en liten öppning med en lins upptill på kamerans baksida, anpassad för att fotografen ska sätta ögat tätt intill. Det var den vanliga typen av sökare på kameror på film. Men på digitalkameror är sökaren ofta en liten bildskärm som är kopplad till sensorplattan, eventuellt kompletterad med en traditionell sökare. Den lilla bildskärmen kan vara monterad med gångjärn så att den kan vridas i olika vinklar. – På kameror för film var sökaren en optisk anordning: på spegelreflexkameror visade den en reflektion av den bild som objektivet projicerade, alltså exakt samma bild som skulle fastna på filmen; på andra kameror var det en separat optisk anordning. – På engelska: finder, viewfinder.

[kameror] [ändrad 30 juni 2018]