Kategori: operativsystem

1. – (kernel) – den grundläggande delen av ett operativ­system: den del av operativ­systemet som styr processor, minne och an­sluten utrustning. Kärnan fördelar pro­cessorns tid mellan olika arbets­upp­gifter, styr tilldelningen av minne och hanterar den tekniska kommunikationen mellan datorns olika delar. Resten av operativ­systemet, till exempel användargräns­snitt och driv­rutiner, kallas för systemprogram. – Man skiljer mellan mono­litiska kärnor, som oftast bara kallas för kärnor, och system med mikrokärnor. Skillnaden har upp­stått som ett resultat av att kärnorna har svällt och fått fler och fler funktioner. I en mono­litisk kärna leder detta till två pro­blem: dels att om någon del av kärnan kraschar så kraschar allt, dels att det blir svårt att ändra i kärnan eftersom allt hänger ihop och är svårt att över­blicka. Ett försök att mot­verka detta är att dela upp kärnan i en mikrokärna och flera så kallade servrar. Mono­litiska kärnor har dock avsevärt bättre prestanda och är därför fortfarande den dominerande principen. – Operativ­system som Linux och Mach är egentligen bara (mono­litiska) kärnor – de måste kompletteras med andra komponenter som filsystem (se GNU);
2. – (core) – den del av en pro­cessor som utför be­räkningarna – själva kretsen – till skillnad från kapseln och stiften. Flera kärnor kan vara hopbyggda till en flerkärnad (multi­core) processor. Varje kärna kan arbeta oberoende av de andra kärnorna, men de ingår i samma kapsel och delar på an­slutning till kretskortet. – Fler­kärnade pro­cessorer började bli standard i mitten av 00‑talet, eftersom det visade sig mer energi­effektivt att använda två eller flera relativt snabba kärnor än att använda en enkelkärnad, extremt snabb processor;
3. – en del­mängd av ett programspråk, core language, som inne­håller allt som behövs för att man ska kunna konstruera resten av programspråket.

[operativsystem] [processorer] [programspråk] [ändrad 12 december 2019]