kärna

  1. – (kernel) – den grundläggande delen av ett operativ­system: den del av operativ­systemet som styr pro­cessor, minne och an­sluten ut­rustning. Kärnan fördelar pro­cessorns tid mellan olika arbets­upp­gifter, styr till­delningen av minne och hanterar den tekniska kommunikationen mellan datorns olika delar. Resten av operativ­systemet, till exempel användar­gräns­snitt och driv­rutiner, kallas för system­pro­gram. – Man skiljer mellan mono­litiska kärnor, som ofta bara kallas för kärnor, och system med mikro­kärnor. Skillnaden har upp­stått som ett resultat av att kärnorna har svällt och fått fler och fler funktioner. I en mono­litisk kärna leder detta till två pro­blem, dels att om någon del av kärnan kraschar så kraschar allt, dels att det blir svårt att ändra i kärnan eftersom allt hänger ihop och är svårt att över­blicka. Ett försök att mot­verka detta är att dela upp kärnan i en mikro­kärna och flera så kallade servrar. Mono­litiska kärnor har dock avse­värt bättre prestanda och är därför fortfarande den dominerande principen. – Operativ­system som Linux och Mach är egentligen bara (mono­litiska) kärnor – de måste kompletteras med andra komponenter som filsystem (se Gnu);
  2. (core) – den del av en pro­cessor som utför be­räkningarna – själva kretsen – till skillnad från kapseln och stiften. Flera kärnor kan vara hop­byggda till en flerkärnad (multi­core) processor. Varje kärna kan arbeta oberoende av de andra kärnorna, men de ingår i samma kapsel och delar på an­slutning till krets­kortet. – Fler­kärnade pro­cessorer började bli standard i mitten av 00‑talet, eftersom det visade sig mer energi­effektivt att använda två relativt snabba kärnor än att använda en enkelkärnad, extremt snabb pro­cessor;
  3. – en del­mängd av ett programspråk, core language, som inne­håller allt som behövs för att man ska kunna konstruera resten av programspråket.