– ett svenskt diskussionsforum på internet, känt för sin kompromisslösa syn på yttrandefrihet. – Flashback har funnits på internet i olika former sedan 1995. Tidigare (1993–1997) fanns en tryckt tidning med samma namn. Grundare är Jan Axelsson. – Flashback dömdes 2002 att betala ett högt skadestånd för att ha publicerat namnet på en dömd brottsling. Jan Axelsson och hans företag förbjöds då också att driva diskussionsforum på internet i Sverige. Flashback öppnades då på en utländsk server. Företagsstrukturen bakom Flashback har sedan dess gjorts om flera gånger. – Flashback tillåter mycket frispråkiga inlägg, men har som policy att ta bort inlägg som strider mot svensk lag. Kritiker anser ändå att Flashback ger utrymme åt rasistiska och sexistiska inlägg och åt hetskampanjer mot personer, näthat. – Aftonbladet hade i februari 2015 en mycket kritisk artikelserie om Flashback, se denna länk. – Debattörer på Flashback har flera gånger utfört gott journalistiskt arbete, och 2011 fick Flashback Sveriges Radios journalistpris Medieormen(se länk). – IDG:s artiklar om Flashback, se denna länk. – Se flashback.org. – Flashback driver också en anonymitetsserver;
– en trojansk häst som infekterar Mac-datorer. Flashback upptäcktes i slutet av 2011. Flashback utnyttjar en sårbarhet i den version av Java som används på Mac. Oracle rättade till sårbarheten i Java i början av 2012, men det dröjde ytterligare ett par månader innan Apple skickade ut den rättade versionen. – Mer i Wikipedia.
en nerlagd organisation och sajt för förmedling av läckta hemliga dokument, startad i december 2010 av en avhoppare från WikiLeaks. – OpenLeaks skulle, liksom WikiLeaks, ta emot dokument från olika källor, men till skillnad från WikiLeaks inte publicera dem för allmänheten. I stället skulle dokumenten att göras tillgängliga för utvalda mottagare, som i sin tur kunde publicera dem. Det är inte känt ifall OpenLeaks någonsin har läckt något. Webbsidan openleaks.org hänvisade 2017 till en isländsk sajt. – Läs mer om OpenLeaks i artikeln ”This machine kills secrets” av Andy Greenberg i tidskriften Wired:länk. (Greenberg har också skrivit en bok(länk) med samma namn.) Läs också Wikipedias artikel om OpenLeaks grundare Daniel Domscheit‑Berg. – Se också Paranoia.
tjänsteman som har till uppgift att utöva censur. – I gymnasiet fram till slutet av 1960-talet var en censor också en extern lärare, ofta en universitetslärare, som godkände eller underkände gymnasisterna vid studentexamen. Ordet censor är latin och betyder granskare, bedömare. – Censor ska inte förväxlas med sensor (avkännare).
(YGL) – svensk grundlag som reglerar yttrandefriheten i andra medier än tryckta skrifter, alltså i radio, tv, film samt på internet och i annan datorbaserad kommunikation. Tryckta skrifter, däremot, skyddas av Tryckfrihetsförordningen, TF. – YGL bygger på samma principer som Tryckfrihetsförordningen: främst att det krävs en ansvarig utgivare för att YGL ska vara tillämplig på det som publiceras och att censur inte får förekomma. – Nionde paragrafen i första kapitlet av YGL kallas för databasregeln, och reglerar yttrandefriheten på webbsidor och i andra massmedier på datornätverk. Webbsidor och andra verk som faller under Yttrandefrihetsgrundlagen är inte bundna av (den avskaffade) Personuppgiftslagen†(PuL) eller av EU:s Dataskyddsförordning. – Yttrandefrihetsgrundlagen finns att läsa här.
allas rätt att läsa dokument och se annan information på statliga och kommunala myndigheter i Sverige. – Den rätten är reglerad i Tryckfrihetsförordningen och ingår alltså i Sveriges grundlagar. Vem som helst har rätt att gå in på en myndighet och begära att få se dokument. Man behöver inte legitimera sig, och man behöver inte motivera att man vill se dokumenten. – Alla dokument på en myndighet ska finnas förtecknade i ett diarium. Innehållet i vissa dokument ska hållas hemligt, nämligen främst sådant som gäller privata (medicinska eller sociala) förhållanden eller som har militär eller diplomatisk betydelse, men grundregeln är att allt är öppet. Om en tjänsteman anser att ett dokument inte ska lämnas ut måste hon ge den som har begärt ut dokumentet möjlighet att överklaga. – I lagtexten kallas inte bara skriftliga dokument, utan ocksåannan information (foton, kartor, filmer, ljudinspelningar) för handlingar. Allt sådant är allmänna handlingar. Dokument som kan lämnas ut kallas för offentliga handlingar. (”Allt” är alltså allmän handling, sedan kan man diskutera vilka allmänna handlingar som också är offentliga handlingar, alltså som kan lämnas ut.) – Som allmänna handlingar räknas:
– brev (inklusive e‑post och fax) som har kommit in till myndigheten;
– brev (inklusive e‑post och fax) som har skickats från myndigheten;
– dokument som har överlämnats från en myndighet till en annan;
– det är innehållet i dokumenten som avgör ifall de är allmän handling. Man kan alltså inte kringgå offentlighetsprincipen genom att skicka brev till en tjänstemans hemadress. Om innehållet berör myndighetens verksamhet är brevet ändå allmän handling;
– dokument som är expedierade på myndigheten, alltså som har gjorts färdiga – till exempel sammanträdesprotokoll som är undertecknade och justerade. (Halvfärdiga skrivelser är alltså inte allmän handling);
– foton, kartor, filmer, ljudinspelningar, datafiler, statistik och annat enligt samma principer som skrivet material.
– Som allmänna handlingar räknas inte:
– reklambroschyrer och liknande som har lämnats in till myndigheten, men som uppenbarligen inte riktar sig specifikt till myndigheten;
– halvfärdiga dokument och färdiga dokument som ännu inte har expedierats.
– På engelska heter det the principle of public access to official documents. – Offentlighetsprincipen motsvaras i USA av Freedom of information act (som är vanlig lag, inte grundlagsfäst som i Sverige). – Se också öppna data.
(PuL) – den avskaffade svenska lag som tidigare reglerade användning av personuppgifter. – Personuppgiftslagen infördes 1998 och ersatte då Datalagen† från 1973. Den ersattes i sin tur 2018 av EU:s Dataskyddsförordning. Den viktigaste skillnaden är att Dataskyddsförordningen är strängare än PuL. Allt som står här om PuL gäller även under Dataskyddsförordningen. – Personuppgiftslagen gällde vare sig personuppgifterna behandlades med hjälp av datorer eller med papper och penna. Personuppgiftslagen förbjöd all spridning och bearbetning av personuppgifter utan tillstånd av de berörda personerna. – Ett viktigt undantag var och är massmedier som skyddas av Tryckfrihetsförordningen(TF) eller av Yttrandefrihetsgrundlagen(YGL) – alltså böcker, tidningar, radio, tv, film och webbsidor som har ansvarig utgivare. De behöver inte tillämpa personuppgiftslagen, utan de kan publicera personuppgifter så länge de följer Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen. – Att rensa dokument från personuppgifter kallades ibland för att ”PuL‑tvätta” – ett av årets nyord 2014 enligt Språkrådet och Språktidningen(länk). – Lagtexten (som alltså är inaktuell) finns här. – Personuppgiftslagen kompletterades av Personuppgiftsförordningen†(PUF). – Se också databasregeln.
(TF) – svensk grundlag som skyddar tryckfriheten och dessutom reglerar offentlighetsprincipen. – Tryckfrihetsförordningen förbjuder censur, skyddar rätten att lämna information till massmedier (meddelarfrihet), ålägger massmedier att skydda sina källor (källskydd) och anger formerna för tryckfrihetsrättegångar. Vissa skriverier är straffbara, men åtal kan bara väckas efter att texten har publicerats. – Tryckfrihetsförordningen gäller bara för tryckta skrifter (och för webbtidningar som ges ut av tryckta publikationer). För andra massmedier, som radio, tv, film och vissa webbsidor, gäller i stället Yttrandefrihetsgrundlagen. Förutsättningen i båda fallen är att publikationen har utgivningsbevis och ansvarig utgivare. En publikation som skyddas av Tryckfrihetsförordningen behöver inte tillämpa Personuppgiftslagen†(PuL – gäller inte längre) eller EU:s Dataskyddsförordning. – Tryckfrihetsförordningen omfattar också offentlighetsprincipen, som reglerar medborgarnas rätt att ta del av allmänna handlingar. – Läs också om BBS-lagen. – Hela Tryckfrihetsförordningen finns här (med ändringar från 2018).
Lag om ansvar för elektroniska anslagstavlor – en svensk lag om vem som ansvarar för innehållet på allmänna forum på internet eller i andra datornät. (Se BBS.) – Lagen kräver bland annat att den som tillhandahåller ett sådant forum ska hålla uppsikt över det som publiceras och ta bort inlägg som strider mot lagen, till exempel otillåtna personuppgifter, bilder på sexuella övergrepp mot barn och hets mot folkgrupp. – BBS‑lagen är inte tillämplig på forum som skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen(YGL). – Lagtexten finns här. – Läs också om den amerikanska Section 230.
ett program för skydd av regimkritikers kommunikation på internet. – Programmet utvecklades av amerikanen Austin Heap med början 2009. Det togs ur bruk i september 2010. – Namnet syftade på uttrycket ”hitta en nål i en höstack”, vilket antyder hur programmet fungerar. – Programmet fick hård kritik för att det inte höll vad det lovade, för att Heap inte lämnade ut källkoden och för att de regimkritiker i Iran som testade det råkade ut för förföljelser. – Läs mer på haystacknetwork.com (stängd) och i Wikipedia. – Läs också om .bit, Feed over email, Free network foundation†, internetridån, Meshnet, svartkast och Telex (betydelse 2).
