- – (kernel) – den grundläggande delen av ett operativsystem: den del av operativsystemet som styr processor, minne och ansluten utrustning. Kärnan fördelar processorns tid mellan olika arbetsuppgifter, styr tilldelningen av minne och hanterar den tekniska kommunikationen mellan datorns olika delar. Resten av operativsystemet, till exempel användargränssnitt och drivrutiner, kallas för systemprogram. – Man skiljer mellan monolitiska kärnor, som oftast bara kallas för kärnor, och system med mikrokärnor. Skillnaden har uppstått som ett resultat av att kärnorna har svällt och fått fler och fler funktioner. I en monolitisk kärna leder detta till två problem: dels att om någon del av kärnan kraschar så kraschar allt, dels att det blir svårt att ändra i kärnan eftersom allt hänger ihop och är svårt att överblicka. Ett försök att motverka detta är att dela upp kärnan i en mikrokärna och flera så kallade servrar. Monolitiska kärnor har dock avsevärt bättre prestanda och är därför fortfarande den dominerande principen. – Operativsystem som Linux och Mach är egentligen bara (monolitiska) kärnor – de måste kompletteras med andra komponenter som filsystem (se GNU);
- – (core) – den del av en processor som utför beräkningarna – själva kretsen – till skillnad från kapseln och stiften. Flera kärnor kan vara hopbyggda till en flerkärnad (multicore) processor. Varje kärna kan arbeta oberoende av de andra kärnorna, men de ingår i samma kapsel och delar på anslutning till kretskortet. – Flerkärnade processorer började bli standard i mitten av 00‑talet, eftersom det visade sig mer energieffektivt att använda två eller flera relativt snabba kärnor än att använda en enkelkärnad, extremt snabb processor;
- – en delmängd av ett programspråk, core language, som innehåller allt som behövs för att man ska kunna konstruera resten av programspråket.
[operativsystem] [processorer] [programspråk] [ändrad 12 december 2019]