en engelsk tillverkare av hemdatorer 1973—1986. Grundad och ledd av uppfinnaren Clive Sinclair (1940). – Sinclair är känt för de två datorerna Sinclair ZX80 från 1980 och Sinclair ZX Spectrum från 1982. Sinclair ZX80 såldes för 100 pund; som byggsats för 80 pund. Den bestod av dator och tangentbord i ett stycke, och anslöts till en vanlig tv. Lagringsminnet var en kassettspelare. – Sinclair ZX Spectrum var en klassisk hobbydator som ett tag sålde bäst av alla hemdatorer i Storbritannien. Totalt såldes den i över fem miljoner exemplar. Den var i stort sett ett tangentbord med inbyggd dator. Den kom i flera modeller och såldes 1982–1992. Över 24 000 program har utvecklats för ZX Spectrum; de flesta är spel. – Företaget Sinclair Research råkade, trots försäljningssuccén med ZX Spectrum, i ekonomiska svårigheter i mitten av 1980‑talet. Det berodde på att datorn Sinclair QL floppade, och på en storslagen satsning på utvecklingslabbet Metalab. Det ledde till att Clive Sinclair sålde rätten till produkterna till konkurrenten Amstrad, som ett tag fortsatte att tillverka och sälja produkterna under varumärket Sinclair. – Clive Sinclair fortsatte att driva Sinclair Research (arkiverad webbsida från 2010) och ägnade sig åt olika uppfinningar, bland annat en elektrisk cykel och en miniatyrradio. Sedan 1997 har företaget bara en anställd, Clive Sinclair själv. – 2013 återskapade Elite Systems Sinclair ZX Spectrum i form av ett tangentbord som ansluts till surfplattor med Bluetooth, se Elite Systems webbsidor. Och i november 2014 blev det känt att Clive Sinclair har gett sin välsignelse åt projektet Sinclair Spectrum Vega, som skulle återuppliva Sinclair ZX som en ren spelkonsol. – Se tillverkarens Retro Computers webbsidor (länk). Retro Computer tog emot över en halv miljon pund i gräsrotsfinansiering, men levererade inga datorer, och trädde i likvidation i början av 2019.
typografiskt mått: 4,5 millimeter (exakt) sedan 1973, tidigare (exakt) 4,5108 millimeter. Det äldre måttet förekommer fortfarande. En cicero är tolv punkter. – Cicero är ett europeiskt typografiskt mått som i USA motsvaras av det aningen mindre pica. – Måttet cicero används numera inte så mycket. Delmåttet punkt (0,375 millimeter), däremot, används fortfarande vid stilsättning för att ange teckenstorlek, eftersom det är mer precist än millimeter. Andra mått som satsyta och indrag, som förr angavs i cicero, anges numera däremot oftast i millimeter. – Uppkallat efter den romerska vältalaren och politikern Marcus Tullius Cicero (106-43 f v t, se Wikipedia).
– på internet: avskiljningstecken i domäner, som i computersweden.idg.se. Utläses punkt på svenska och dot på engelska. – Namn på toppdomäner som .com och .se skrivs vanligtvis med punkt före när namnen står för sig själva. En ensam punkt, dot, står också för rotzonen i domännamnssystemet. Den punkten ska stå sist i domänens namn, men sätts normalt inte ut eftersom den är förutsägbar;
– det minsta måttet i typografi. Det finns en europeisk och en amerikansk punkt:
– en europeisk punkt, ”ciceropunkt”, är exakt 0,375 millimeter enligt den standard som gäller sedan 1973. Tolv europeiska punkter blir en cicero, 4,5 millimeter. (Före 1973 var en punkt något större, ungefär 0,376 millimeter med motsvarande aningen större mått på en cicero.) Förkortningen för en europeisk typografisk punkt är 1p;
– amerikansk typografisk punkt:
– numera: ”postscriptpunkt”, 0,352777… millimeter, exakt 1/72 tum. Tolv punkter bli en pica som alltså är exakt 1/6 tum eller 4,287… millimeter. Detta är det mått på punkt som används i sidbeskrivningsspråket Postscript;
– i äldre amerikansk typografi är en punkt, ”picapunkt”, 0,35136 millimeter. Det går då 72,29 punkter på en tum och en pica blir då 4,216 millimeter. En amerikansk typografisk punkt förkortas 1pt.
– Typografiska punkter används numera bara för att ange teckenstorlek. Tidigare brukade man ange satsyta (textmassans längd och bredd) och indrag i cicero, men numera anges sådana mått i millimeter. – Skillnaden mellan europeiska och amerikanska punkter är över sex procent, alltså tillräckligt stor för att vara märkbar. (Skillnaden mellan de två olika amerikanska punktstorlekarna är däremot knappast märkbar.) I program för datorstödd typografi brukar man kunna ställa om mellan cicero och pica. Traditionellt används cicero i Sverige, men eftersom de typografiska programmen kommer från USA använder många pica i stället, ofta utan att vara medvetna om det;
– observera att i versionsnumrering använder man punkt som avskiljare mellan huvudversionsnumret och det (eller de) nummer som står för mindre förändringar. Version 3.10 är tionde omarbetningen av version 3, det är inte, som i matematik, samma sak som version 3.1. Punkten motsvarar inte decimalkomma, så den ska inte bytas ut mot kommatecken vid översättning;
– skiljetecknet punkt används på engelska som decimaltecken där vi på svenska använder decimalkomma. Talet pi skrivs 3,14… på svenska men 3.14… på engelska;
– skiljetecknet . kallas på engelska för stop eller full stop;
(IMY) – den svenska myndighet som övervakar användningen av personuppgifter i datorer och i andra sammanhang. – IMY är den myndighet som under namnet Datainspektionen grundades 1973. Namnbyte från Datainspektionen till Integritetsskyddsmyndigheten sker vid årsskiftet 2020–2021. – Förutom hanteringen av personuppgifter (se Dataskyddsförordningen) har IMY också tillsyn över kreditupplysning och inkassoverksamhet. – Regeringen bestämde tidigare att dåvarande Datainspektionen under 2018 skulle byta namn till Integritetsskyddsmyndigheten (se pressmeddelande från Regeringskansliet), men i maj 2018 protesterade DI:s chef Lena Lindgren Schelin(se pressmeddelande), och föreslog i stället namnet Dataskyddsmyndigheten. I september 2020 föreslog regeringen i budgetpropositionen att namnbyte till Integritetsskyddsmyndigheten skulle ske vid årsskiftet 2020–2021, vilket riksdagen godkände. – Se imy.se. – IDG:s artiklar om Datainspektionen / Integritetsskyddsmyndigheten: länk.
– In English: Integritetsskyddsmyndigheten, IMY, in English Swedish Authority for Privacy Protection, formerly Datainspektionen (The Swedish data protection authority), is a government agency responsible for protecting the right to privacy. It also supervises credit information and collection agencies. It changed names on January 1, 2021. Read more in English on this link. – For more summaries in English, please click on this link.
– ett programspråk från Apple. Det är avsett för programutveckling för macOS och iOS, och ska ersätta Objective‑C. – Swift presenterades i juni 2014. Det var först endast tillgängligt för utveckling för OS X (numera macOS) och iOS, men i juni 2015 blev det öppet för alla som vill använda det, alltså även för Windows och Android. I december 2015 släppte Apple Swift med öppen källkod. – Läs mer på Apples webbsidor;
– Society for worldwide interbank communication – en världsomfattande organisation för överföring av pengar mellan banker genom datornät. – Swift grundades 1973, och finns i nästan alla länder. Det är ett företag som ägs av banker, finansbolag och storföretag. Det har huvudkontor i Belgien. – Sommaren 2009 beslöt EU:s ministerråd att inleda samtal med USA om att ge USA tillgång till Swifts information om betalningar. USA hade begärt tillgång till informationen som led i kampen mot terrorism. Tidigare fanns Swifts servrar i USA, men efter att de flyttades till Europa skyddas informationen av EU:s lagar om skydd för personuppgifter. I februari 2010 röstade Europaparlamentet nej till förslaget om att ge USA tillgång till informationen. Men senare samma år godkände Europaparlamentet en något förändrad version av avtalet. – Swift är också en alternativ benämning på BIC (en kod för identifiering av banker);
– Jonathan Swift (1667—1745) – irländsk författare, politiker och präst, mest känd för boken Gullivers resor, först utgiven 1726. Även om Gullivers resor numera ofta ses som en barnbok, vilket förutsätter att man utesluter delarna tre och fyra, är det i själva verket en politisk satir. Swifts Ett anspråkslöst förslag(A modest proposal) från 1729 är en av de blodigaste satirer som har getts ut. – Inom it har Jonathan Swift bidragit med namnet på sökmotorn Yahoo och med termerna big‑endian och little‑endian.
Palo Alto Research center, förr Xerox PARC, sedan januari 2002 bara PARC – ett legendariskt forskningsinstitut i Palo Alto där mycket av det vi tar för givet i moderna persondatorer har uppfunnits. – Den första datorn som påminner om en modern persondator var Xerox Alto†, som utvecklades 1973 på PARC, men som inte såldes kommersiellt. Den följdes 1981 av Xerox Star†, som såldes kommersiellt, men som inte kunde hävda sig mot de billigare persondatorerna från företag som Apple och IBM. – Kända forskare som har arbetat på PARC är Alan Kay, Bob Metcalfe, Anita Borg† och Mark Weiser†. – Xerox grundade PARC 1970 under ledning av fysikern George Pake (1925—2004, (se Wikipedia) med målet att uppfinna ”framtidens kontor”. Stig Hagström† var forskningschef på PARC:s materialforskningsavdelning 1976—1987. På PARC utvecklades det grafiska användargränssnittet, det lokala nätverket, ethernet och laserskrivaren. Legendariskt är också hur Xerox ständigt har försummat att marknadsföra uppfinningarna (med undantag för laserskrivaren). Det blev Steve Jobs† som, efter att ha sett Xerox Alto, såg till att det grafiska användargränssnittet med fönster, ikon, mus och pekare blev normen för en användarvänlig persondator. – Tillsammans med Stanford‑universitetet har Xerox PARC varit den kreativa motorn i Silicon Valley, men storhetstiden var på 1970‑talet. Se boken Dealers of lightning: Xerox PARC and the dawn of the computer age av Michael Hiltzik (1999). – Sedan januari 2002 är PARC, som tidigare var en avdelning, ett helägt dotterbolag till Xerox. – Se parc.com.
en experimentell persondator från 1970-talet, utvecklad på PARC. – Xerox Alto hade grafiskt användargränssnitt och mus, vilket den var först med. Den var inte avsedd som hemdator eller hobbydator, utan användes internt på Xerox av professionella datoranvändare, på den tiden bara programmerare och forskare. Den tillverkades från 1973 i ungefär tio år i sammanlagt ungefär två tusen exemplar. Den ingick i PARC:s satsning på att uppfinna ett datoriserat kontor. – Xerox Alto användes bland annat av Alan Kay när han utvecklade Smalltalk och av Bob Metcalfe när han utvecklade ethernet. Den inspirerade också Steve Jobs† till att utveckla Macintosh. – Xerox ledning hade däremot ringa förståelse för potentialen i Xerox Alto, och när Xerox 1981 började sälja en liknande dator, Xerox Star†, innehöll den knappast någon teknik från Alto. – Bilder på Alto finns på Digibarn Museum, klicka här, även på Internet Archive: länk.
(mouse) – det vanligaste pekdonet för stationära persondatorer. – Musen är en liten dosa som användaren kan flytta runt på bordsytan, ofta på en speciell musmatta: musens rörelse styr en pekare på datorns bildskärm. En mus har en, två eller tre knappar, musknappar, som man klickar på för att markera objekt på bildskärmen eller för att markera att något ska hända. För vissa ändamål finns möss med ännu fler knappar. – Den första musen visades upp av Douglas Engelbart† (1925—2013) på en legendarisk uppvisning – The mother of all demos – den 9 december 1968 (se NLS). På 1970-talet utvecklade Håkan Lans också en mus. De första mössen hade på undersidan en inbyggd kula som rörde sig när musen rördes över bordsytan eller musmattan. Kulans rörelser mättes och användes för att beräkna musens rörelse. Nyare möss, optiska möss, avläser i stället rörelsen med ljus. – Den första datorn som hade mus som standardutrustning var Xerox Alto, utvecklad 1973 på Xerox PARC. Musens kommersiella genombrott kom 1984 med Macintosh. – Namnet mus kommer av den uppenbara likheten med en mus: sladden som ansluter musen till datorn påminner om en svans. – Musen är opraktisk på bärbara och handhållna datorer. De har i stället styrplatta eller pekskärm som styrdon.
en brittisk dator från 1949. Den räknas som Storbritanniens äldsta dator för lagrade program (jämför med Colossus†). Datorn byggdes för Storbritanniens kärnforskningsprogram, påbörjades 1949 i Harwell nära Oxford, därav namnet, och användes där från 1951 till 1957 under namnet Harwell Dekatron. (Dekatroner är ett slags radiorör, se Wikipedia.) 1957 ansågs den föråldrad, och flyttades då till Wolverhampton and Staffordshire technical college, där den användes i undervisningen till 1973. Det var där den fick namnet Wolverhampton instrument for teaching computation from Harwell, vilket förkortades WITCH. Brittiska National museum of computing, TNMOC, restaurerade den 2009—2012. – Se TNMOC:s webbplats och denna video.
kryptering med två nycklar, en offentlig (publik) och en privat. Det är grunden för kryptering på internet. Det används till exempel när man uträttar bankärenden på nätet. Det kallas också för kryptering med öppen nyckel. – Asymmetrisk kryptering skiljer sig från traditionell symmetrisk kryptering genom att inga hemliga krypteringsnycklar behöver utväxlas mellan parter som vill kommunicera med kryptering:
– Den som vill kunna ta emot krypterade meddelanden publicerar en så kallad publik (=offentlig) nyckel, tillgänglig för alla;
– Den som vill sända ett krypterat meddelande till någon hämtar mottagarens publika nyckel (se ovan) och krypterar sedan meddelandet med den nyckeln;
– Mottagaren av det krypterade meddelandet dekrypterar det med en annan nyckel, nämligen med sin egen privata (hemliga) nyckel;
– Det går inte att använda den publika nyckeln för att dekryptera meddelandet.
– Fördelen med asymmetrisk kryptering jämfört med den symmetriska kryptering som användes förr (och som fortfarande används, se nedan) är att två parter kan kommunicera med kryptering utan att först utbyta hemliga krypteringsnycklar, vilket dels kan vara svårgenomförbart, dels innebär en risk. Det är möjligt därför att den ena nyckeln, den publika nyckeln som avsändaren använder, inte behöver vara hemlig – den bör inte ens vara hemlig. Den publika nyckeln tillhör mottagaren, som kan publicera den öppet på en så kallad nyckelserver. Trots att den publika nyckeln kan vara tillgänglig för vem som helst går det inte att tolka det krypterade meddelandet med hjälp av den publika nyckeln. (Det är i varje fall så tidskrävande att det skulle gå lika fort att gissa.) Det går bara att dekryptera meddelandet med den andra nyckeln, den privata nyckeln, som bara mottagaren har tillgång till. – Jämför med en brevlåda med lås: vem som helst kan stoppa in ett brev, men bara den som har nyckeln kommer sedan åt breven. – I praktiken sköts allt detta av särskilda program (se kryptosystem), och mottagaren behöver vanligtvis bara ange ett lösenord för att det krypterade meddelandet ska dekrypteras med den privata nyckeln. – Det kan verka paradoxalt att den publika nyckeln, som används för att kryptera meddelanden, inte kan användas för att dekryptera samma meddelanden. Det beror på att krypteringen görs med så kallade envägsfunktioner. Det innebär att man inte kan köra krypteringsalgoritmen (som är känd) baklänges och komma tillbaka till utgångspunkten, alltså till klartexten. Om man försöker göra det stöter man på miljontals alternativa lösningar som måste prövas var för sig. – Att mottagaren med sin privata nyckel kan dekryptera meddelandet beror på att det finns ett svårupptäckt matematiskt samband mellan den privata nyckeln och den publika nyckeln. Den privata nyckeln är så att säga en hemlig genväg tillbaka till klartexten. – Nackdelen med asymmetrisk kryptering är att det är mycket tidskrävande. I praktiken använder man därför kombinationer av asymmetrisk kryptering och symmetrisk kryptering. Den asymmetriska krypteringen används egentligen bara för utväxling av engångsnycklar. Själva meddelandet krypteras sedan med en symmetrisk algoritm, som AES. (Överkurs: Det finns andra typer av asymmetrisk kryptering än kryptering med öppen nyckel, till exempel varianter där sändaren och mottagaren har varsin nyckel och båda nycklarna måste hemlighållas, men de är ovanliga.) Asymmetrisk kryptering används också för elektroniska signaturer. – Historia: Den första offentligt kända algoritmen för asymmetrisk kryptering var RSA‑algoritmen, som presenterades 1977. (Engelsmannen Clifford Cocks, se Wikipedia, uppfann RSA‑algoritmen redan 1973, men hans upptäckt hemligstämplades.) – Läs också om Diffie‑Hellman. – Det mest kända kryptosystemet för asymmetrisk kryptering är PGP.
