Etikett: 2010

en kontroversiell app-baserad amerikansk taxitjänst. – Kunderna beställer taxi med en app. Medan de väntar kan de se på appen var deras bil är. Betalningen dras automatiskt från kundens kontokort, som är registrerat i appen. – Uber har inga egna bilar, utan samarbetar med taxiföretag och enskilda förare. Företaget erbjuder också privatpersoner att köra åt Uber i sina egna bilar. – Uber har blivit kontroversiellt av flera skäl, och har förbjudits och bötfällts i många städer. En anledning är att Uber har anlitat förare som inte har taxikort och som har kört med bilar som inte har taxameter. I sådana fall kan Uber jäm­ställas med svarttaxi. Taxibranschen har reagerat på att Uber (oftast) har låga priser; andra har reagerat på Ubers efterfrågebaserade taxa, som innebär att det vanliga priset också kan bli flerfalt högre när många vill åka. Uber hävdar att före­taget inte kör taxi, utan bara för­medlar kontakt mellan taxi­förare och kunder (se plattformsföretag). – Men i december 2017 fastslog EU‑domstolen att Uber ska räknas som ett taxiföretag (se EU-domstolens webbsidor). Utslaget kan få prejudicerande effekt för andra företag i den så kallade gig-ekonomin. – Uber lanserades 2010 i San Fran­cisco, först under namnet Ubercab. 2017 fanns Uber i över 84 länder och i 700 städer, bland annat Stockholm. – Från början var Uber ett slags limousinservice med dyra och fina bilar, men utbudet har blivit bredare: Uberblack är de limousinliknande bilarna (ofta svarta); Ubertaxi är sam­arbete med lokala taxibolag; UberX är mellanklassbilar. – Se uber.com (länken brukar fungera även om den är överstruken). – Namnet: Tyska über (=över) utan prickarna. Über / uber har länge använts i amerikansk jargong i betydelser som den bästa; ”to be ubered” – om när en bransch blir frånkörd av en ny affärsmodell, som taxibranschen av Uber eller hotell­branschen av Airbnb. – Se också uberisering.

[bilar] [giggekonomi] [ändrad 1 maj 2022]