manipulering av sökresultaten i Google genom samarbete mellan många webbsidor. – Ett tidigt exempel var när ett antal samarbetande webbsidor 2004 fick Google att hänvisa till USA:s dåvarande president George W Bushs webbsida när besökare sökte på ”miserable failure”. Knepet är att lägga en länk till den aktuella webbsidan (i detta fall till Bushs webbsida) under önskade ord (”miserable failure”). Google har sedan dess sett till att Google bombing blivit svårare.
på webbsidor och i e-post: kort sammanfattning av innehållet, avsedd att visas i listor. Preheadern är till exempel den text som visas i förhandsvisning av e-post i vissa e-postklienter, eller som visas i sökresultaten i en sökmotor. En preheader kan genereras automatiskt från första meningen eller meningarna i meddelandets brödtext, men ibland kan den skrivas för hand. Det kan löna sig att ägna uppmärksamhet åt preheaders för att locka läsare. Om preheadern väljs med automatik blir det ofta administrativa budskap som ”Om det här mejlet är svårt att läsa, klicka här”.
en sökmotor som kartlägger datorer, servrar och nätutrustning på internet. Till skillnad från Google och andra kända sökmotorer bryr sig Shodan inte om innehållet på webbplatser. Den följer bara länkarna mellan datorer, servrar och annan utrustning på internet, till exempel i sakernas internet, och ser hur långt den kan komma. – Undersökningar med Shodan har visat att it‑system för viktiga samhällsfunktioner, som kraftverk och dammar, ofta är oskyddade för intrång. – Shodan utvecklades av den amerikanska programmeraren John Matherly, och har varit i drift sedan 2009. Shodan åtar sig att göra undersökningar på beställning av företag, till exempel att upptäcka oskyddade anslutningar för telnet. – Se shodan.io.
den första sökmotorn på internet, tagen i drift 1990. Då fanns inte webben, utan Archie indexerade innehållet på FTP-servrar. – Archie utvecklades av Alan Emtage(länk), Peter Deutsch och Bill Helaan. Archie vidareutvecklades till slutet av 1990‑talet, men överflyglades av sökmotorer som Yahoo, Altavista† och Google. Tjänsten drevs under några år kommersiellt av företaget Bunyip†. – Namnet:Archie är archive utan v:et. Många tror att det syftar på seriefiguren Archie (Acke), men det förnekar Alan Emtage, som ogillar serien. Trots det döptes flera andra program vid den tiden efter andra figurer i samma serie, som Veronica och Jughead (Sopprot). – Ett exemplar av Archie finns bevarat hos universitetet i Warszawa (länk) (nere i april 2023). – En intervju från 2013 med Alan Emtage publicerades i Huffington Post(länk).
Bunyip information systems – ett företag som tillhandahöll sökmotorn Archie† som betald tjänst. Grundades 1992 av Peter Deutsch och Alan Emtage. Verksamheten upphörde 1999. – Namnet:Bunyip är ett mytiskt monster och en småstad i Australien.
webbtjänst som hjälper sina besökare att hitta webbsidor med önskad information. – Det finns två huvudtyper: webbindex och webbkataloger:
– webbindex, till exempel Google, som utgår från de ord som finns på webbsidorna;
– webbkataloger kategoriserar webbsidorna efter vad de handlar om och kräver därför mänskliga bedömningar (läs också om den semantiska webben).
– Sökningarna på webben görs inte varje gång en besökare gör en sökning, utan sökresultatet hämtas då från sökmotorns index eller katalog. De första sökmotorerna var webbkataloger: webbindex kom något senare. Sökmotorer har tre huvuddelar
– spindlar som söker igenom så många webbsidor som möjligt på webben och levererar innehållet till sökmotorn för bearbetning. På varje sida de besöker följer spindlarna länkarna på sidan vidare till nya sidor. På det viset når sökmotorn successivt allt större delar av webben;
– indexet respektive katalogen där informationen har sorterats och kategoriserats i maskinläsbar form med länkar till de webbsidor som informationen har hämtats från. I index finns också algoritmer för rankning av sidorna, alltså för automatiserad bedömning av vilka sidor som användaren är mest intresserad av. Indexen och katalogerna är enorma databaser;
– Den första stora sökbara förteckningen över webbsidor var katalogen Yahoo, senare kompletterad med indexet Yahoo Search. (Tidigare fanns bland annat Archie†, som indexerade FTP-sidor.) Det första stora webbindexet var Altavista†, numera nerlagt. Klart ledande är numera (2017) Google. Microsoft har en konkurrerande sökmotor, Bing. I Kina finns Baidu. DuckDuckGo samlar inte in någon information om besökarna. En sökmotor som letar efter anslutna datorer, servrar och annan utrustning, inte efter webbsidor, är Shodan. – Läs också om swicki (social sökmotor).
om information på nätet som inte går att hitta med Google eller annan sökmotor. – Ordet var med i Språkrådets nyordslista för 2012, men togs bort efter påtryckningar från Google.
varje persons rätt att få kränkande, felaktig eller genant information om henne själv dold i sökmotorer. – När förslaget till EU:s Dataskyddsförordning först lades fram i januari 2012 föreslogs att rätten att bli bortglömd skulle införas. En person skulle alltså kunna begära att alla data som lagrats om honom eller henne i ett socialt nätverk eller hos ett företag ska tas bort. – I slutet av 2012 invände EU:s it‑säkerhetsorgan ENISA att detta är praktiskt ogenomförbart – se här. Men i maj 2014 fastslog trots det EU‑domstolen att Google på begäran av privatpersoner måste ta bort från sitt index koppling till oriktig, ovidkommande eller föråldrad information om den personen (se Costeja‑domen). Det innebär att informationen får finnas kvar på Google, men att den inte får komma upp om man söker på personens namn. Detta kallas på engelska för delisting. Samma information kan däremot fortfarande komma upp vid andra sökningar. – Idén om rätten att bli bortglömd uppstod i Frankrike, och därför används ibland den franska benämningen le droit a l’oubli även på andra språk. – Rätt att bli bortglömd är den term som används i den svenska texten till Dataskyddsförordningen. – På engelska: right to be forgotten(RTBF) eller right to erasure; på svenska också rätt att glömmas,rätt att bli glömd. – Se också reputation bankruptcy.
en nerlagd tjänst som kunde känna igen och namnge föremål, platser och byggnader som användarna skickade in bilder på. Tjänsten kunde också läsa och tolka streckkoder. Tjänsten startades 2010 av Google och lades ner i slutet av 2018. Den fanns för smarta mobiler. – Google hänvisar sedan dess till tjänsten Google Lens, se denna länk. – Google Goggles ska inte förväxlas med Google Glass, Googles interaktiva glasögon.
