ett nerlagt schweiziskt företag som tillverkade krypteringsutrustning. – I februari 2020 blev det känt att amerikansk och tysk underrättelsetjänst har kunnat avläsa andra länders krypterade kommunikation med hjälp av särskild utrustning från Crypto AG. Den utrustning som såldes till andra länder än USA och Tyskland hade så kallade bakdörrar som gjorde att CIA och tyska Bundesnachrichtendienst, BND, kunde läsa meddelandena. – Uppgifter om Crypto AG:s koppling till CIA har varit i omlopp sedan 1995. Men det var först avslöjanden i Washington Post och tyska tv‑kanalen ZDF i början av 2020 som gjorde kopplingen allmänt känd. Schweiziska regeringen tillsatte en utredning om saken. – Crypto AG grundades 1952 av den svenska krypteringsexperten Boris Hagelin (1892–1983), men det var en fortsättning på företaget AB Cryptoteknik som grundades i Stockholm 1920 av Arvid Gerhard Damm (1869–1927). Hagelin hade tagit över företaget och av skatteskäl flyttat till Schweiz. Crypto AG såldes 1970 i hemlighet till CIA och BND för 5,75 miljoner dollar. CIA och BND kunde sedan dels tjäna pengar på att sälja kryptoutrustning till andra länder, dels avläsa de ländernas hemliga meddelanden. Operationen, som först gick under täcknamnet Thesaurus, sedan Rubicon, har beskrivits som ”århundradets underrättelsekupp”. Men enligt uppgifter i frisläppta amerikanska dokument hade Hagelin redan 1955 börjat samarbeta med CIA. BND sålde i början av 1990‑talet sin del av Crypto AG till CIA. – 2018 likviderades Crypto AG. Tillgångarna såldes till Crypto International Group (crypto.ch) som ägs av den svenska affärsmannen och krypteringsexperten Anders Linde. Fyra tidigare anställda på Crypto AG har grundat företaget CyOne Security (cyone.ch). Båda dessa företag förnekar allt samröre med CIA eller andra underrättelseorganisationer.
[avslöjanden] [företag] [kryptering] [nerlagt] [skandaler] [underrättelseverksamhet] [ändrad 30 september 2022]
beteckning på området runt den schweiziska staden Zug (stadtzug.ch), som i slutet av 2010‑talet satsar på att bli ett centrum för utveckling av kryptovalutor och blockkedjor. – Se cryptovalley.swiss.
[blockkedjor] [kryptovalutor] [platser] [11 december 2019]
en ”elektronisk tunga”, utvecklad av IBM Research i Zürich. Det är en anordning som med användning av sensorer och artificiell intelligens kan identifiera ämnen i vätskor. Systemet presenterades i juli 2019. – Läs mer i detta inlägg från IBM Researchs blogg (borttaget, men se video på YouTube).
[ai] [experimentell teknik] [ändrad 4 januari 2021]
World wide web consortium – den organisation som fastställer standarder för webbläsare och webbservrar samt för HTML, XML och andra program för webben. W3C finns på MIT, som driver det tillsammans med franska dataforskningsinstitutet INRIA (länk) och europeiska kärnforskningsinstitutet CERN i Genève. Chef för W3C är webbens skapare Tim Berners‑Lee. – Se w3.org. – W3C är inte samma som World wide web foundation.
[branschorganisationer] [förkortningar på W] [webben] [ändrad 18 december 2019]
ett konstprojekt där ett datorprogram varje vecka fick bitcoin för 100 dollar för att slumpmässigt köpa något på nätet. – Programmet letade alltså reda på sajter som sålde saker och valde själv vad det skulle köpa. Det hade tillgång till de mer hemliga delarna av nätet, darknet. Oftast köpte programmet oskyldiga saker som jeans, men det köpte också ecstacytabletter och ett falskt ungerskt pass. Det aktualiserade frågan om vem som var juridiskt ansvarig för de inköpen. – Programmets inköp beslagtogs i januari 2015 av polisen (länk). – Random darknet shopper skapades av gruppen !mediengruppe Bitnik (länk). Det ingick 2014 i utställningen The darknet from memes to onionland (länk) i Sankt Gallen i Schweiz. – Kommentar av säkerhetsexperten Bruce Schneier: länk.
[e-handel] [juridik] [konst och litteratur] [kuriosa] [ändrad 17 juni 2019]
en ledande sajt som har använts för olovlig fildelning: den lades ner den 31 mars 2015. – Rapidshare var 2010 en av de 50 mest besökta sajterna på internet, men dess popularitet minskade efter det året. Efter år av konflikter om upphovsrätt beslöt ägarna att lägga ner sajten. Rapidshare var en betalsajt. Användarna betalade en avgift och fick då disponera 50 gigabyte på Rapidshares servrar. Det som gjorde Rapidshare till en tjänst för fildelning var att varje fil som lagrades på Rapidshare fick en egen webbadress (URL). Kunden kunde sprida webbadressen fritt, och alla som hade tillgång till webbadressen kunde hämta filen från Rapidshare. Man behövde alltså vara betalande kund för att lagra filer på Rapidshare, men inte för att hämta filer. Det fanns inget index att söka i. – Rapidshare startades 2002 av Christian Schmid i Schweiz, men sajten låg först på den tyska landsdomänen .de. Den flyttades senare till rapidshare.com. Den tyska sajten stängdes 2010. Nerläggningen tycks bero på att Rapidshares ledning har försökt tillmötesgå krav från upphovsrättshavare genom att ändra inriktning på sajten till en allmän molnbaserad lagringssajt, men det ledde till kraftigt minskade intäkter. Under 2014 sades de flesta anställda upp, eller lämnade företaget, och utvecklingsarbetet upphörde.
[fildelning] [nerlagt] [upphovsrätt] [ändrad 14 september 2018]
företaget som tillverkade Blackphone†. Blackphone är en smart mobil med skydd mot avlyssning. SGP Technologies grundades för att tillverka och marknadsföra Blackphone. Det är hemmahörande i Schweiz och ägs av företaget Silent circle, tidigare tillsammans med Geeksphone. – SGP Technologies finns på silentcircle.com.
[företag] [it-säkerhet] [mobilt] [personlig integritet] [ändrad 7 juni 2017]
företaget som tillhandahåller den krypterade e-posttjänsten Proton Mail och andra tjänster som skyddar privata data och privat kommunikation. – Proton startades 2014 under namnet Protonmail av en grupp forskare på det europeiska kärnforskningsinstitutet CERN i Genève. 2022 bytte företaget namn till Proton AG (proton.me) och Protonmail blev Proton Mail. – Det som då hette Protonmail, och som är gratis, räknades 2017 som världens mest använda krypterade e‑posttjänst. – Tjänsten är utformad så att mejlen ska vara omöjliga att läsa för utomstående. De lagras i krypterad form på Proton Mails servrar. Användarna har två lösenord: ett för att logga in på tjänsten, ett annat för att dekryptera sina mejl. – Företaget stöder sig på Schweiz stränga lagar för skydd av privatlivet. – Under 2016 ansåg Protonmail att Google manipulerade sökresultaten i sin sökmotor så att besökarna inte längre kunde hitta Protonmail när de sökte på uttryck som ”encrypted email” och ”secure email”. Google svarade att det berodde på ett tekniskt fel, och Protonmail återfick senare sin tidigare höga rankning. (Se inlägg på Protonmails blogg.) – I januari 2017 införde Protonmail möjligheten att nå Protonmails servrar genom Tor‑nätverket. Det gjordes för att motverka blockering av Protonmail, vilket en del diktaturer har infört. (Turkiet blockerade Protonmail i mars 2018.) Den som övervakar en persons internetkommunikation kan inte (i varje fall inte på något enkelt sätt) se att den övervakade besöker Protonmails Torserver. (Mer om detta på Protonmails webbsidor.) – Proton tillhandahåller, förutom e-post, även en VPN-tjänst, en kalender och en lagringstjänst. – Läs också om Dark mail, Lavabit†, Silent circle och Tutanota.
[e-post] [kryptering] [namnbyte] [skyddad kommunikation] [ändrad 6 juni 2022]
säger att ”i samma takt som hårdvaran blir snabbare så blir mjukvaran långsammare”. – Uppkallad efter Niklaus Wirth (länk), numera pensionerad forskare på tekniska högskolan i Zürich. – Jämför med Nathans fyra lagar om mjukvara.
[lagar] [niklaus wirth] [ändrad 13 januari 2020]