privat surfning

surfande på internet utan spår i webbläsaren. – Privat surfning finns som in­ställning i de vanligaste webbläsarna med olika benämningar. Inställningen innebär att ingen information sparas som i efter­hand kan visa vilka webbsidor an­vändaren har be­sökt. – Annars lagrar webbläsare information om vilka sidor som be­sökts (se historia), kakor och nerladdade bilder, ljud­filer och dokument av webbläsaren. Men vid privat surfning sparar webbläsaren ingen sådan information. Den lagras inte alls, eller raderas auto­matiskt så snart det går. – Om webbläsaren vid icke‑privat surfning hjälper an­vändaren att fylla i webbadresser genom att visa för­slag, baserade på tidigare besök, så före­slår den inte några adresser som enbart har besökts vid privat surfning. De adresserna har nämligen inte sparats. – Privat surfning är möjlig med de vanligaste webbläsarna. Man kan välja det bland inställningarna. Det kom först 2005Safari under namnet private browsing (privat surfning), och har sedan dess införts i Google Chrome som incognito (på svenska inkognito), i Inter­net Explorer† som Inprivate (samma på svenska), i Firefox som private browsing, privat surfning. Webb­läsaren Epic har privat surfning hela tiden. – Privat surfning kallas ironiskt också för ”porn mode”. – Naturligt­vis finns det, förutom att dölja besök på porrsidor, många goda skäl att hemlig­­hålla vilka sidor man besöker, framför allt att ingen annan har med den saken att göra. – Man bör samtidigt komma ihåg att det finns data om besökarna på varje webb­server som besökts, och hos internetoperatörerna som förmed­lar trafiken. Om du surfar på jobbet kan din arbets­givare se på företagets server vilka sidor du har be­sökt, även om du har din webbläsare inställd på privat surfning. För att bli helt ospårbar bör man använda nätverk som Tor och VPN‑tjänster. Man bör också komma ihåg att den raderade informationen från privat surfning kan återskapas (se dataremanens) om den inte har skrivits över. – I november 2014 införde Fire­fox också glömskeknappen, även kallad för Glöm det senaste, på engelska Forget button. Den gör att användaren kan radera alla spår efter de senaste fem minuterna, två timmarna eller 24 timmarna i webb­läsaren. Alltså retro­­­aktiv privat surfning eller historieradering (history wiping). – En utförlig artikel om privat surfning, hur det fungerar och dess svagheter finns i denna artikel i Wired.

[personlig integritet] [surf] [webbläsare] [ändrad 5 april 2023]

klicknappning

ett slags attack mot webb­läsare: en annan webbsida visas än den som användaren ville besöka. – När användaren klickar på en länk, eller kanske bara rör musen över en yta på webbsidan (hovers), hämtas en annan sida än den uppgivna. – Denna typ av angrepp uppmärksammades först i september 2008. Den berodde på en grundläggande svaghet som då fanns i de flesta webb­­läsare, och man kan undgå den, antingen genom att använda den textbaserade webbläsaren Lynx eller Firefox med tilläggsprogrammet Noscript. Men att man stänger av skript gör tyvärr många webb­­sidor mer eller mindre omöjliga att se och använda. – Se detta dokument från Cert‑SE. – Senare har leverantörerna av webbläsare gjort ändringar som förhindrar klicknappning, till exempel Google, se denna länk. – På engelska: clickjacking.

[attacker] [webbläsare] [ändrad 2 december 2019]

beständig kaka

(persistent cookie) – kaka (cookie) som ligger kvar i webbläsarens kakfil från besök till besök under lång tid (månader eller år) eller tills den raderas antingen av användaren eller av servern som skapade kakan. – En beständig kaka behöver inte vara oföränderlig under sin livstid, den kan uppdateras av webbservern när användaren återkommer till webbplatsen som la dit den. – Beständiga kakor finns för att webbservrar ska känna igen återkommande besö­kare (egentligen besök­arnas webbläsare) så att webbservern kan personanpassa webbsidorna med ledning av sparad information från tidigare besök. Men inget hindrar användaren från att radera beständiga kakor.

[kakor] [ändrad 24 augusti 2018]

Chromium

ett projekt som utvecklar Googles webb­läsare Chrome i öppen käll­kod. – Samtidigt som Google fortsätter att utveckla Chrome pågår Chromium‑projektets arbete med att vidareutveckla Chrome med bidrag från frivilliga programmerare. Vem som helst kan ladda ner käll­koden till Chrome och göra ändringar, förbättringar och anpassningar som kan lämnas in till Chromium‑projektet och eventuellt infogas i Chromium. Förbättringar i Chromium kan sedan användas av Chrome. Det är alltså samma för­hållande som det från början var mellan Net­scapes sedermera nerlagda Navigator† och Mozilla‑projektets Firefox. Chromium-projektet inleddes 2008. – Google är noga med att Chromium är namnet på projektet, inte på en produkt.– Chromium är grunden för bland annat Amazons webbläsare Silk och för webb­läsaren Epic. – Läs mer på chromium.org. – Läs också om Chromium OS.

[webbläsare] [öppen källkod] [ändrad 7 mars 2023]

Silk

En vit boll eller glob med ett S i gulbrunt och grönt. S:ets utformning påminner om sömmen på en tennisboll.
Silks märke.

Amazon Silk – webbläsaren i Amazons läsplatta Fire. Den används också i mobiltelefonen Fire.– Silk bygger på teknik från Chromium. Den är gjord för att fungera tillsammans med Amazons servrar: vissa webbsidor som användarna hämtar förbearbetas på Amazons servrar, andra inte. Det kallas för split browser architecture. Det leder till att användarens surfhistoria sparas på Amazons servrar, men Amazon uppger att uppgifterna bara ligger kvar i 30 dagar. Den som önskar kan stänga av kopplingen till Amazon och surfa ”off-cloud” (”molnfritt”). – Silk finns inte för nerladdning. Men i praktiken är det möjligt att installera och köra Silk på surfplattor och smarta mobiler med Android. – Se Amazons webbsidor.

[webbläsare] [ändrad 26 september 2018]

Quantum

  1. – hemliga servrar som NSA uppges ha in­stal­lerat på inter­nets stamnät. De används för att upp­fånga viss trafik och utsätta den för man-i-mitten-attacker. Trafiken slussas vidare till andra NSA‑servrar, se Foxacid, som in­stal­lerar in­fil­tra­tions­pro­gram i an­vändarnas datorer. An­vänd­arna märker inget, utan tror att de har kommit till de webb­platser de tänkte besöka. – Läs mer i denna artikel av Bruce Schneier;
  2. – för kvantdatorer med mera, sök på kvant-.
  3. Firefox Quantum, se Firefox.

[avlyssning] [underrättelseverksamhet] [webbläsare] [övervakning] [ändrad 28 september 2017]