- – system för att byta ut tecknen i ett meddelande, ofta också för att kasta om dem enligt ett bestämt mönster. (Att koda.) Kodning kan göras av två skäl:
- – för att meddelandet ska bli obegripligt för den som inte kan koden. Koden (krypteringsalgoritmen), eller numera oftast bara nyckeln till koden, är då hemlig och används för att dölja ett meddelandes innehåll för utomstående (se kryptering);
- – för att meddelanden ska kunna lagras, överföras och / eller sorteras med tekniska medel, som i ASCII-kod och morsekod, som inte är hemliga.
– Observera att koden är hela systemet för utbyte och omkastning av tecken. Ett kodat meddelande består av kodord;
- – instruktioner i datorprogram som är skrivna med programspråk. (Se källkod och binärkod.) Att koda eller skriva kod är att realisera program som källkod (vilket inte är samma sak som att programmera). Här är det resultatet som kallas för kod;
- – inom kryptologi står kod för krypteringssystem där klartextens ord, siffror och annan information byts ut mot hela kodord var för sig. Till påsk kan stå för vid midnatt och onkel Knut för Linus Torvalds. Kod av denna typ är i princip omöjlig att knäcka; nackdelen är att sådan kod är svår att byta ut. Det krävs också att avsändaren överlämnar kodnyckeln till mottagaren. – Jämför med chiffer;
- – varukoder och liknande – korta teckenserier som står för varor eller andra saker som har längre namn när man talar om dem. Varukoder kan, men behöver inte, vara systematiskt uppbyggda. Se också avkodning;
- – vanlig, men egentligen felaktig, beteckning på lösenord, till exempel PIN, ofta kallad pinkod. Ett sådant nummer är varken kod eller kodord, eftersom siffrorna inte står för något. Det är en nyckel;
- – lagbok, regelsamling, etiska normer.
– På engelska: code.
[informationshantering] [kryptering] [programmering] [ändrad 6 september 2019]