kod

  1. – system för att byta ut tecknen i ett med­de­lande, ofta också för att kasta om dem enligt ett bestämt mönster. Det kan göras av två skäl:
    • – för att med­de­landet ska bli obe­grip­ligt för den som inte kan koden. Koden (kryp­te­rings­algo­ritmen), eller numera oftast bara nyckeln till koden, är då hemlig och används för att dölja ett med­de­landes innehåll för utom­stående (se kryp­te­ring);
    • – för att med­de­landen ska kunna lagras och/eller över­föras med tek­niska medel, som i ascii-kod och morse­kod, som inte är hemliga.

    – Ob­ser­vera att koden är hela systemet för utbyte och omkast­ning av tecken. Ett kodat med­de­lande består av kodord;

  2. instruktioner i dator­program som är skrivna med program­språk. (Se källkod och binärkod.) Att koda eller skriva kod är att realisera program som källkod (vilket inte är samma sak som att programmera). Här är det resultatet som kallas för kod;
  3. – inom kryptologi står kod för kryp­terings­system där klar­textens ord, siffror och annan information byts ut mot hela kodord var för sig. ”Till påsk” kan stå för ’vid midnatt’ och ”onkel Knut” för ’Linus Torvalds’. Kod av denna typ är i princip omöjlig att knäcka; nack­delen är att sådan kod är svår att byta ut. – Jäm­för med chiffer;
  4. – vanlig, men egent­ligen felaktig, beteck­ning på lösen­ord, till exempel pin, ofta kallad ”pinkod”. Ett sådant nummer är varken kod eller kodord, eftersom siffrorna inte står för något. Det är en nyckel;
  5. lagbok, regelsamling, etiska normer.

– På engelska: code.

[it-säkerhet] [kryptering] [programmering]

Dagens ord: 2012-09-11