OneCoin

en falsk kryptovaluta som har använts i ett globalt bedrägeri. – OneCoin lanserades 2015 och drog in pengar genom att anordna kurser i form av ett ponzibedrägeri. Kurserna, som uppges ha lockat flera miljoner deltagare, uppgavs handla om kryptovalutor generellt, men hade snarare formen av väckelsemöten. OneCoin existerade inte som kryptovaluta: man kunde visserligen köpa OneCoin, men ”valutan” var inte kopplad till en blockkedja och var i praktiken lika användbar som Monopolpengar. Redan 2017 sattes OneCoin upp på Finansinspektionens varningslista, och liknande varningar utfärdades i många länder. Trots det fortsatte människor att falla för bedrägeriet. – Bakom OneCoin stod initiativtagaren, bulgariskan Ruja Ignatova, försvunnen sedan 2017 och efterlyst, och svensken Sebastian Greenwood. Greenwood greps 2018 av thailändsk polis och har utlämnats till USA, där han sitter i häkte och rättsliga förhandlingar pågår (oktober 2021). Greenwood anklagas för bedrägeri och stämpling till penningtvätt. I december 2022 ska han ha erkänt (men han hade då ännu inte ställts inför rätta). Ignatovas bror, Konstantin Ignatov, som tog över ledningen när Ignatova försvann, greps 2019 i USA och har valt att samarbeta med utredningen. I Kina har 98 personer med anknytning till OneCoin gripits. – Den norska säkerhetsexperten Bjørn Bjercke (länk) har varit ledande i att avslöja bedrägeriet. Han blev misstänksam när han 2016 blev ombedd av OneCoin att konstruera en blockkedja – samtidigt som han kunde se att Ruja Ignatova på OneCoin-möten hade påstått att OneCoin redan hade en blockkedja. Bjercke samarbetar bland annat med aktivister från rörelsen Anonymous. Han har blivit hotad flera gånger, och bor numera på hemlig plats. Bjercke drar slutsatsen att OneCoin har beskyddare på hög nivå. – Sajten onecoin.eu stängdes i slutet av 2019.

[bluff och båg] [försvunnet] [it-relaterad brottslighet] [kryptovalutor] [rättsfall] [ändrad 19 december 2022]

Kio Kit

ett troligen nerlagt system med surfplattor för klassrum, utvecklat av det kenyanska företaget BRCK. – Kio Kit lanserades 2015. 40 surfplattor levererades i en robust låda som de förvarades i när de inte användes i undervisningen. När de var i lådan laddades deras batterier upp, och surfplattorna uppdaterades. Operativsystemet var Android. Hela uppsättningen kostade ungefär 5 000 USA‑dollar. – Se brck.com.

[läromedel] [nerlagt] [surfplattor] [ändrad 18 september 2021]

SpotiBot

  1. – ett experiment i manipulering av Spotify. Forskare vid Umeå universitet under ledning av professor Pelle Snickars (pellesnickars.se) (krånglar ibland) registrerade 2015 först in flera hundra robotkonton på Spotify. Forskarna spelade sedan in två ”låtar” under artistnamnet ”Fru Kost”, nämligen ”Kaffe” och ”Avplock”. ”Kaffe” är ljudet av en doktorand som dricker kaffe. Programmet SpotiBot lät sedan de olika robotkontona ”lyssna” på låtarna, samt på ABBA:s ”Dancing queen”, över 6 400 gånger. Resultatet blev att ”Fru Kost” fick ungefär 61 kronor i royalties. – Syftet med experimentet var att visa att det går att fuska med Spotifys royaltymodell, och att det är svårt att skilja mellan mänskliga användare och robotkonton. – Experimentet finansierades av Vetenskapsrådet (vr.se) med ett bidrag på 8,8 miljoner kronor. Spotify protesterade och bad Vetenskapsrådet att dra in bidraget, men fick inget gehör för det. – Se också fejklyssning och fejkartist. – Mer i denna forskningsrapport;
  2. Spotibot är också namnet på en webbtjänst som, genom att jämföra många användares favoritlåtar, ger förslag till användare om låtar som de troligen tycker om. – Se spotibot.com.

[forskningsprojekt] [mjukvarurobotar] [musik] [ändrad 3 mars 2020]

InterPlanetary File System

(IPFS) – ett system för lagring av data, fördelade på många datorer på internet. – Varje fil som lagras i IPFS delas upp i mindre delar, och varje del lagras på många datorer på internet. Det är ett distribuerat filsystem, som påminner om BitTorrent. Delarna sätts ihop när man hämtar en fil. Filerna är innehållsadresserbara, det vill säga att man behöver inte veta var en fil finns för att hämta den, bara dess namn. – IPFS, som presenterades 2015, kan ses som ett alternativ till webben. En fördel är att det är svårt att radera filer av misstag i IPFS, medan en fil försvinner från webben om man stänger av webbservern som den finns på. IPFS är dock sammankopplat med webben genom en gateway. IPFS struktur gör det också mindre sårbart för attacker och censur, och det används därför för att sprida information till områden där internet är delvis blockerat. Förändringar av filer (versionskontroll) hanteras med git. – En teknisk beskrivning av IPFS finns här, och se också denna artikel i Computer Sweden. – IDG:s artiklar om IPFS: länk. – Se ipfs.tech.

[datalagring] [internet] [ändrad 5 december 2022]

Android Things

ett nerlagt operativsystem för sakernas internet, baserat på Android och utvecklat av Google. – Android Things var utvecklat för att ha låg strömförbrukning, relativt litet minnesbehov och trådlös kommunikation med wi‑fi och Bluetooth low energy. Det visades upp 2015, då under namnet Brillo. Kommunikationsprotokollet gick då under namnet Weave. Det lades ner i januari 2022.– Se developer.android.com/things.

[android] [nerlagt] [sakernas internet] [ändrad 29 mars 2022]

tvOS

operativsystemet för Apple TV. – tvOS har funnits sedan 2015. Version 11, som visades upp på WWDC i juni 2017, var en kraftigt omarbetad version, avsedd för fjärde generationen av Apple TV och följande generationer. tvOS är en anpassad variant av iOS. Det är möjligt för utomstående att utveckla appar för tvOS. De kan köpas eller laddas ner från App Store. Appar för tvOS är främst sådana som visar tv-program, video och spel, men även till exempel sociala medier kan hanteras i tvOS. – Läs mer på Apples webbsidor.

[ios med flera] [radio och tv] [ändrad 5 mars 2022]

Smaranda Bara-fallet

ett utslag i EU-domstolen som säger att en myndighet inte får överlämna uppgifter om en person till en annan myndighet utan den berörda personens tillstånd. Utslaget väntas få konsekvenser för hanteringen av personuppgifter i EU‑länderna. – Domstolens utslag kom i oktober 2015 och gällde den rumänska medborgaren Smaranda Bara. Hon hade gått till domstol därför att rumänska skatteverket utan att fråga henne om lov hade överlämnat uppgifter om henne till den rumänska försäkringskassan, som sedan krävde henne på förfallna sjukförsäkringsavgifter. EU‑domstolens utslag var att överlämnan­det av personuppgifter inte var förenligt med EU‑rätten. – Se domstolens utslag.

[eu][personuppgifter] [rättsfall] [6 april 2017]

Myndighetsdatalagen

en föreslagen, men inte införd, lag om hur myndigheter ska hantera personupp­gifter i it‑system. – Förslaget lades fram i april 2015 och fick hård kritik av viktiga remissinstanser, bland annat av Advokatsamfundet (länk), dåvarande Datainspektionen†, Justitiekanslern och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN). – Förslaget kom från en utredning som tillsattes 2011 för att formulera enhet­liga och övergripande bestämmelser för hur myndigheter skulle få behandla personuppgifter. Utredningens slutbetänkande kan laddas ner från denna länk. Kritikerna ansåg att förslaget gav myndigheterna för stor frihet att själva avgöra vilka personuppgifter de skulle spara och för vilka ändamål personuppgift­erna skulle användas. Det gav därmed för lite skydd för medborgarnas personliga sfär. – Till stor del är förslaget överspelat genom EU:s Dataskyddsförordning.

[aldrig realiserad] [lagar] [personuppgifter] [politik] [ändrad 23 juli 2018]