k

  1. – k är multipel­prefix för kilo- (= ⨯1 000). Det ska alltid skrivas med litet k. – Men i synnerhet i USA är det vanligt att det också skrivs med stort K (fel!), och K kan där också stå för kilo­gram. Inom foto och video anger k ibland hori­sontell upp­lösning: 4k står för ett bild­format med ungefär 4 000 bildpunkter på långsidan;
  2. – K är förkortning för svart i färglära. Det ingår i för­kort­ningen CMYK. Skrivs med stort K. – K står för svart eftersom det är sista bok­staven i black. B var upptaget: det står för blått.

[förkortningar på K] [multipelprefix] [färg] [ändrad 24 januari 2018]

ColorSync

en teknik för samordnad färg­­­kalibrering av bildskärmar, skannrar och färgskrivare, ut­vecklad av Apple. – ColorSync lanserades i sin första version 1993. Det ingick då som ett verktygsprogram i Mac OS†. Versionen ColorSync 2 kom 1997. ColorSync ingår fortfarande i macOS. ColorSync har genom organisationen International color consortium, ICC (color.org) anammats av andra företag som Canon, Sony och Epson. – Läs mer på Apples webbsidor.

[bildskärmar] [färg] [ljud och bild] [skrivare] [ändrad 5 maj 2022]

B

  1. Bförkortning för byte. Skrivs med stort B. – Det är ingen officiell förkort­ning, men används ändå: MB för megabyte, GB för gigabyte, TB för terabyte och så vidare. – Det förekommer också att bit förkortas med litet b, men undvik det. Det är risk för sammanblandning med B för byte. Skriv bit även i förkortningar, alltså kbit för kilobit, Mbit för megabit och Gbit för gigabit;
  2. – beteckning (enhetsbokstav) på den andra inbyggda diskett‑stationen på datorer med DOS eller Windows. Skrivs ofta B: med kolon, eftersom det alltid måste stå ett kolon mellan enhetsbokstaven och den följande filspecifikationen (alltså beteckningen på den fil på disketten som man vill öppna). Moderna datorer använder inte disketter, så enhetsbokstäverna A och B används normalt inte längre. – Se också A och C;
  3. – se /b/ (diskussionsforum);
  4. – se ctrl-b.
  5. – förkortning för bel, se decibel;
  6. – ett numera mycket ovanligt programspråk som utvecklades i slutet av 1960‑talet på Bell Labs av Ken Thompson och Dennis Ritchie†. Det ses som en föregångare till det desto mer framgångsrika programspråket C;
  7. – för blått, se RGB.

[datalagring] [diskussioner] [färg] [förkortningar på B] [grafiskt användargränssnitt] [måttenheter] [programspråk] [tangentbord] [typografi] [ändrad 5 juli 2021]

RGB

förkortning för rött, grönt och blått – de tre färger som används för att blanda till alla andra färger i bildskärmar, tv, video och negativ färgfilm. Vitt får man genom att blanda de tre färgerna med högsta ljusstyrka, gult genom att blanda rött och grönt ljus, svart får man av bakgrunden. Detta kallas för additiv färgblandning. Alternativet heter subtraktiv färgblandning. – Se också CMYK och YPbPr samt varianten RGBG.

[bildskärmar] [foto] [färg] [förkortningar på R] [videoteknik] [ändrad 29 november 2020]

CMYK

Fyra rutor med färgerna cyan (blågrönt), magenta (purpurrött), gult och svart. Bokstäverna C M Y och K står i respektive ruta.
Källa: Wikipedia.

förkortning för cyan, magenta, yellow, black (som förkortas K). – Det är de fyra färger som används i fyrfärgstryck, både i tryckerier och i färgskriv­are. Genom att blanda dem i olika proportioner får man fram approximationer av alla andra kulörer. Sättet att blanda färgerna kallas för sub­traktiv färgblandning. – Att cmyka (uttalas ”smyka”) en bild är att färg­­separera den för fyrfärgstryck. För var och en av de fyra tryckplåtar, en i varje färg, som behövs per sida i fyrfärgs­tryck framställer man en separat bild­fil. – Jämför med den färgbeskrivning som behövs för en bildskärm, RGB, och med YPbPr.

[färg] [förkortningar på C] [skrivare] [tryckning] [ändrad 5 december 2017]

komponentvideo

video-signal som är uppdelad i flera komponenter som går i varsin ledning. – Led­ning­arna är oftast samman­fogade till en enda kabel med en gemensam kontakt, men de tre signalerna är elektriskt åtskilda. Det ger högre bild­kvalitet än det äldre alternativet kom­po­sit­video. Signalen är ofta upp­delad i de tre färger som en tv an­vänder: rött, grönt och blått (se RGB). Nyare tv‑ap­pa­rater med hög bild­kvali­tet an­vänder i stället YPbPr. – På engelska: com­po­nent video.

[färg] [videoteknik] [ändrad 24 januari 2018]

YPbPr

sätt att dela upp en videosignal för att få hög bildkvalitet. Anses ge bättre resultat än den vanliga uppdelningen i rött, grönt och blått (se RGB). – Video­signalen delas upp i dessa tre delar, som överförs i varsin ledning:

  • – Y anger luminans (ljus­styrka) och inne­håller också synksignalen;
  • – Pb anger krominans (färg­mättnad) för blått minus luminans, alltså B minus Y (B för blått);
  • – Pr anger krominans för rött minus luminans, alltså R minus Y (R för rött).

– Bildskärmen an­vänder dessa tre signaler för att åter­skapa signalerna för rött, grönt och blått.

[bildskärmar] [färg] [förkortningar på Y] [tv] [videoteknik] [ändrad 24 november 2018]

additiv färgblandning

den färgblandning som används i bild­skärmar och i tv‑apparater. – Röda, gröna och blå ljus­strålar belyser en vit yta så att alla andra färger uppstår. För att få gult blandar man rött och grönt, vilket kan verka avigt när man är van vid alternativet, sub­traktiv färgblandning. Svart får man av bakgrunden genom kontrastverkan. – Termen additiv färgblandning syftar på att ju mer färg man adderar, desto ljusare blir det. De tre färgerna rött, grönt och blått brukar kallas för RGB. – På bildskärmar blandas de tre färgerna egentligen inte, utan de hålls i sär i ett fint punktmönster, men på normalt avstånd uppfattar synsinnet det som att färgerna blandas. I gammaldags ”kemisk” diafilm och biofilm används också additiv färgblandning.

[bildbehandling] [foto] [färg] [grafik] [ändrad 30 juli 2017]

RGB-interpolering

(demosaicking) – borttagande av det fina rutmönster som uppstår när digital­­­kameror tar färg­­­bilder. (Se blockighet.) – RGB‑interpolering görs vanligen automatiskt i kameran, såvida fotografen inte tar ut bilderna i filformatet RAW. – En digitalkamera kan egentligen inte ta färgbilder, bara svartvita bilder. Färgbilder skapas med hjälp av en färgfiltermatris. En bild som tagits på det sättet återges i förstoring som en mosaik av små röda, gröna och blå rutor (se RGB) – inga andra färger. Bilden ser vanligtvis ändå accepta­bel ut, men det kan uppstå oöns­kade effekter eftersom varje bildpunkt har bara en av de tre färgerna, inga nyanser. För att ge bättre resultat har kameran ett program som tilldelar varje bildpunkt en mer nyanserad kulör som är (kan vara) samman­­satt av rött, grönt och blått. Detta görs med en process som för varje bildpunkt tar hänsyn till färgvärdet hos de närmaste grannarna. Man tar alltså bort mosaiken, därav det engelska ordet demosaicking (också stavat demosaicing). Funktionen är inbyggd i digitalkameror, men om man tar ut bilderna i filformatet RAW får man, om man vill, själv ta bort mosaikeffekten med ett lämpligt bildbehandlingsprogram. – Läs också om kantutjämning.

[bildbehandling] [foto] [färg] [ändrad 12 september 2020]

färgfiltermatris

mönster av röda, gröna och blå mycket små rutor som är placerat över bildsensorn i digital­­kameror för att de ska kunna ta färg­­bilder. – Bildsensorer re­agerar nämligen bara på ljus­styrka, inte på färg. En digitalkamera kan alltså egentligen bara ta svart­vita bilder. Det är tack vare färgfiltermatrisen den kan ta färgbilder. – Färg­­filter­­matrisen be­står av ett rut­mönster av mycket små röda, gröna och blåa filter (se RGBG). När ljuset passerar genom färg­filter­matrisen upp­står en bild som fort­farande är svart­vit, och som bildar ett mönster som kan vara svårt att tolka. Men bilden kan lätt om­vandlas till en färg­bild genom att man lägger till rött, grönt och blått i samma mönster som i matrisen. Detta görs med automatik när en digitalkamera visar foton. Efter­som varje ruta i mönstret bara har en färg – bilderna blir på nära håll som mosaiker i rött, grönt och blått – kan bilderna bli lite suddiga i kon­tu­rerna, särskilt om man förstorar dem (se blockig­het). Digital­­kameror brukar därför också ha ett inbyggt pro­gram för RGB‑interpo­le­ring som automatiskt till­­delar varje bild­punkt en mer nyanse­rad färg, samman­­­satt av rött, grönt och blått. (Jämför med filformatet RAW.) – På engelska: color filter array, förkortat CFA.

[färg] [kameror] [ändrad 24 januari 2018]