aktiv

(active) – om program: som för tillfället kan ta emot inmat­ningar (tangenttryck­ningar, mus­rörel­ser, klick) från använd­aren. Nor­malt det program som finns i det översta fönstret. Andra pro­gram kan vara öppna samtidigt (det vill säga att datorn har läst in dem i arbets­minnet och startat dem, och de syns i någon form på bild­skärmen), men bara ett av dem åt gången är aktivt i denna bemärk­else. (De andra öppna program­men kan vara i gång, det vill säga att de tar emot och be­arbe­tar informa­tion, men bara det för till­fället aktiva programmet inter­agerar med använd­aren.)

[programkörning] [ändrad 6 oktober 2019]

virtuellt minne

sätt att lura datorn att den har mer arbetsminne än den faktiskt har. Det sker genom att data i arbetsminnet hela tiden flyttas till och från lagringsminnet. Aktiva program ”tror” att de har tillgång till en sammanhängande minnesrymd, men i själva verket har de bara tillgång till en del (en sida) åt gången. Virtuellt minne medger mer ekonomisk användning av arbetsminnet. Det gör det också lättare för flera program att använda minnet parallellt: varje program disponerar en egen minnesrymd. Tekniken utvecklades runt 1960. – I början av 2000‑talet har behovet av virtuellt minne ifrågasatts, eftersom arbetsminne har blivit mycket billigt, och är snabbare än virtuellt minne. Men det används fortfarande i stor utsträckning (2018). – Se också sönderhackning (thrashing).

[minnen] [programkörning] [ändrad 19 januari 2018]

non-uniform memory access

(NUMA) – en princip för konstruktion av multiprocessorsystem. Det är ett alternativ till symmetriska multiprocessorsystem (SMP): varje processor har tillgång till eget minne jämsides med systemets gemensamma minne. Processorer kan också anropa andra processorers minne. – Tanken bakom konstruktionen är att göra minneshanteringen smidigare och snabbare än i SMP‑system genom att det blir mindre belastning på den gemensamma minnesbussen. NUMA‑system är mer skalbara än SMP‑system. NUMA‑principen var omtalad på 1990-talet, men blev inte så framgångsrik som förespråkarna räknade med.

[it-system] [processorer] [programkörning] [ändrad 7 maj 2020]

programstyrd multikörning

(collaborative multitasking)multikörning där de aktiva programmen själva bestämmer hur länge de ska ha kontroll över datorns processor. Problemet med det är att en tidskrävande beräkning eller en slinga kan låsa datorn, och då finns det inget sätt att få programmet att släppa ifrån sig kontrollen. Man måste då stänga av datorn och starta om. Programstyrd multikörning användes i Windows version 3 och tidigare och i Mac OS† version 9 och tidigare. Alternativet är operativsystemstyrd multikörning (preemptive multitasking) som finns i alla Unix-versioner, inklusive macOS, och i senare versioner av Windows.

[operativsystem] [programkörning] [ändrad 12 april 2020]

parallellism

körning av datorprogram på flera processorer eller kärnor som arbetar relativt oberoende av varandra. – För att parallellism ska vara möjlig måste programmet alltså vara uppdelat i trådar som samtidigt kan köras från början till slut utan att behöva vänta på resultat från andra trådar. (Jämför med concurrency, samtidighet.) Parallellism förutsätter att programmet körs på ett datorsystem med flera processorer, minst en för varje tråd. Huvudtyper är symmetriska multiprocessorsystem och massivt parallella datorsystem.

[parallellt] [programmering] [ändrad 25 februari 2022]

Abort, retry, ignore, fail?

– fyra alternativ som användaren brukade ställas inför i felmeddelanden i DOS:

  • abort innebar att program­­körningen skulle avbrytas omedel­bart;
  • retry an­vändes när felet be­rodde på något som användaren kunde rätta till (som att sätta i en glappande kon­takt ordentligt), varpå programkörningen kunde åter­upp­tas;
  • ignore betydde att program­körningen skulle fortsätta utan hän­syn till felet;
  • fail innebar att felet skulle rapporteras till det krånglande pro­grammet, som då antingen skulle rätta felet eller krångla igen.

– Alla fyra alternativen var inte alltid till­gängliga, och ibland var det oklart vad det var för skillnad. Skillnaden mellan Ignore och Fail var ofta otydlig, särskilt för ovana an­vändare, och de fungerade bara vid vissa typer av fel, annars kom fel­med­delandet omedel­bart upp igen. – Abort, retry, ignore, fail är också titeln på en bok om en amerikansk generation.

[fel] [programkörning] [ändrad 9 december 2019]

ctrl-alt-delete

samtidig nertryckning av tangenterna ctrl, alt och delete. – Det var datorns nöd­broms i äldre versioner av Windows och DOS. I senare versioner av Windows (från Windows Vista†) öppnar ctrl‑alt‑delete i stället ett fönster som visar användaren vilka program och processer som är aktiva, belastningen på processor och minne samt ifall något program har låst sig. Användaren kan då stoppa krånglande program eller stänga av datorn helt. – Men i äldre versioner av DOS och Windows stoppade ctrl‑alt‑delete aktiva program direkt. I senare versioner av Windows använder man tangentkombi­na­tionen ctrl‑skift‑esc för att stoppa en programkörning direkt. – Det var David Bradley (se Wikipedia), då på IBM, som hittade på ctrl‑alt‑delete 1980 eller 1981. Den aviga tangentkombinationen är vald för att man inte ska komma åt den av misstag. (Se också tröga tangenter.) – På Mac­intosh mot­svaras ctrl‑alt‑delete av cmd‑alt‑esc.

[användargränssnitt] [programkörning] [tangentbord] [ändrad 29 december 2019]