Ord och uttryck i it-branschen
Electronic discrete variable automatic computer – en amerikansk dator, byggd 1946—1951. Den var i drift till 1961. – Edvac byggdes enligt John von Neumanns† principer av bland andra von Neumann själv, J Presper Eckert† och John Mauchly† (se också ENIAC†). – Mer i Wikipedia.
[förkortningar på E] [historiska datorer] [it-historia] [ändrad 30 maj 2017]
(SSEM) – Manchester small-scale experimental machine, känd som ”Baby” – den första dator som byggdes enligt John von Neumanns† princip att programmen ska lagras i samma minne som de data som behandlas. Den togs i bruk 1948. – Mer om SSEM i Wikipedia. – Läs också om efterföljaren Manchester Mark I† och IAS machine†.
[historiska datorer] [it-historia] [ändrad 26 oktober 2022]
IEEE John von Neumann medal – von Neumann‑medaljen – ett pris som delas ut årligen av IEEE för ”enastående prestationer inom datorvetenskapen”. Priset är har namn efter datorpionjären John von Neumann†. – Se IEEE:s webbsidor: länk (längst ner på sidan).
[utmärkelser] [ändrad 13 juni 2021]
en mönsterbildande tidig dator, byggd enligt John von Neumanns† princip att programmen ska lagras i samma minne som de data som bearbetas. – IAS‑maskinen byggdes på Institute of advanced study, IAS, (ias.edu) i USA och invigdes 1952. Det var inte den första dator som byggdes enligt von Neumanns princip (SSEM† var före), men IAS machine blev förebild för många tidiga datorer, bland annat BESK†.
[historiska datorer] [it-historia] [ändrad 2 oktober 2018]
en teoretisk dator som beskrevs 1936 av Alan Turing†. Det var en ren tankekonstruktion. (1936 fanns inga datorer.) – En Turingmaskin motsvarar ett modernt datorprogram, men när man talar om Turingmaskiner menar man ofta universella Turingmaskiner, som kan sägas motsvara datorer. – Alan Turing beskrev maskinen i artikeln ”On computable numbers with an application to the Entscheidungsproblem” (länk). Artikeln handlade om ett matematiskt problem, stopproblemet, inte om datorer. Turing beskrev det som senare fick heta Turingmaskin enbart för att göra ett matematiskt bevis åskådligt. Det var inte en beskrivning av något som Turing verkligen tänkte bygga. – Turingmaskinen har en pappersremsa som matas fram och tillbaka genom ett läs- och skrivhuvud enligt bestämda regler. Det finns flera uppsättningar regler som kallas för tillstånd, och i reglerna ingår övergångar från ett tillstånd till ett annat. Skrivhuvudet kan läsa, radera och skriva tecken på remsan. Man programmerar Turingmaskinen med tecken på remsan, och Turingmaskinen matar sedan, enligt reglerna, remsan fram och tillbaka, läser, raderar och skriver samt växlar tillstånd tills den kommer till en regel som säger ”stopp”. Då stannar maskinen och lösningen på problemet kan avläsas på remsan. Detta är helt genomförbart, bortsett från de praktiska problemen med pappersremsan, pennan och radergummit. – I princip kan varje problem som kan lösas med ett modernt datorprogram också lösas av en motsvarande Turingmaskin, men naturligtvis är det ogörligt att använda en maskin med pappersremsa. Man brukar därför simulera Turingmaskiner i datorer. (Se här.) Det är nämligen bra att öva sig på program för Turingmaskiner när man ska lära sig programmera. – Se också finit tillståndsmaskin. – Efter andra världskriget konstruerade Alan Turing en elektronisk dator, ACE som till stor del baserades på de principer som Turing beskrev i sin artikel. – Turingmaskinen införde idén om lagrade program i datortekniken. Idén togs upp av John von Neumann† i hans arkitektur för datorer, von Neumann‑arkitekturen. Den är mindre sofistikerad än Turings modell, men mer överskådlig, och blev allenarådande i datortekniken. – Professor Bernard Hodson (länk) i Kanada har utvecklat en modern programmeringsteknik baserad på Turings principer. – Matematikern Stephen Wolfram arrangerade 2007 en tävling om Turingmaskiner, se här. – Mike Davey beskriver hur han byggde en riktig Turingmaskin (se bilden) i denna artikel. – Richard Ridel har byggt en Turingmaskin av trä, se denna video.
[it-historia] [matematik och logik] [ändrad 12 mars 2018]
teori om hur man väljer bästa handlingsalternativet gentemot en eller flera andra aktörer. Ofta handlar det om ifall man ska utgå ifrån att den andra parten är hederlig, hjälpsam och uppriktig eller ohederlig, smitare och bluffare. – Spelteori kan tillämpas på sällskapsspel, där reglerna är fasta och antalet möjligheter är begränsat, men teorin har redan från början främst gällt ekonomiskt beteende samt politisk och militär strategi. – Det klassiska exemplet på spelteori är fångens dilemma. Ett annat är middagsätarens dilemma. Ett spel som ger intressanta resultat är ultimatumspelet. Se också Nash‑jämvikt och allmänningens tragedi. – Spelteori används inom marknadsekonomisk analys, men teorin blev först känd som militärstrategiskt verktyg under det kalla kriget. Som upphovsmän räknas John von Neumann† och Oscar Morgenstern (se Wikipedia). – Spelteoretiska hypoteser har med it kunnat testas genom simulering i stor skala. Det anordnas tävlingar där olika spelteoretiska strategier tävlar mot varandra. – På senare år har psykologiska experiment i grupper visat att ekonomins spelteori inte alltid kan förutsäga mänskligt beteende. Människor väljer inte alltid det alternativ som ger högst ekonomisk utdelning: de drar sig hellre ur en transaktion än de finner sig i att bli orättvist behandlade, även om de förlorar pengar på kuppen. Spelteoretiska försök visar också att människor har svårt att acceptera folk som åker snålskjuts på andra, och därför vill avskräcka dem, även om det kostar. Självkänsla och rättvisa verkar vara viktigare än ekonomisk vinst. – På engelska: game theory.
[psykologi] [spelteori] [ändrad 12 januari 2020]
(1903—1957) – ungersk matematiker och datorpionjär, från 1930 verksam i USA. – John von Neumann var en av de viktigaste teoretikerna bakom den moderna datortekniken. Han har gett namn åt von Neumann‑arkitekturen, som han tillämpade vid konstruktionen av datorn Edvac†. Han formulerade också teorier om cellautomater och självreplikerande maskiner – en idé som anknöt till upptäckten av DNA. – John von Neumann räknas också, tillsammans med Oscar Morgenstern† (se Wikipedia), som den viktigaste teoretikern bakom spelteorin. Spelteorin användes i USA som ett verktyg för strategisk analys under det kalla kriget, och John von Neumann var med i den amerikanska atomenergikommissionen som ledde utvecklingen av USA:s kärnvapenarsenal. De sista åren kom han till mötena i rullstol. Han och Henry Kissinger var förebilder till Peter Sellers rollfigur Dr Strangelove i filmen med samma namn (se IMDb: länk). – Utmärkelsen John von Neumann medal är uppkallad efter honom.
[datorpionjärer] [it-historia] [john von neumann] [spelfilmer] [spelteori] [ändrad 31 januari 2021]
mönster av rutor (celler) som förändras genom att varje ruta påverkar sina närmaste grannar. – Cellautomater realiseras oftast som datorprogram, men de kan i princip köras med papper och penna. Man börjar med ett godtyckligt valt mönster – man fyller i siffror eller andra värden i några av cellerna – och ett antal regler. En regel kan till exempel säga att om summan av värdena i en cells grannceller är över 10, ändra värdet i cellen till 1. Man tillämpar reglerna på alla rutor, och börjar sedan om på nytt med samma regler, så att nya mönster uppstår. Detta upprepas tills mönstret inte förändras längre. Det kan också sluta med en slinga (ett antal mönster upprepas om och om igen). I sällsynta fall tycks mönstret förändras i oändlighet. – Cellautomater kan köras i ett begränsat rutmönster eller på en obegränsad yta. Cellerna behöver inte vara rutor, utan kan ha andra former, och cellautomaten kan ha fler än två dimensioner. – Vissa enkla cellautomater uppvisar ett oväntat komplicerat beteende (emergent beteende). Det beror på vilka värden man har i utgångsläget och vilka regler cellautomaten följer. – Det har bevisats att cellautomater är ett slags datorer (universella Turingmaskiner) och kan i princip programmeras för att lösa alla problem som kan lösas med datorer. – John von Neumann† hittade på cellautomater på 1940‑talet. Hans mål var att hitta en mekanism för att bygga strukturer som kan göra kopior av sig själva. (Detta hade händelsevis koppling till DNA, som upptäcktes 1953.) – Idén med cellautomater har vidareutvecklats av datorpionjären Konrad Zuse† i boken Rechnender Raum (Calculating space), från 1969 och av matematikern Stephen Wolfram i boken A new kind of science från 2002. Den mest kända tillämpningen av cellautomatens princip är John Horton Conways (1937–2020, se h2g2: länk) program Game of life (se Wikipedia) från 1970 (se artikel i Scientific American). – Läs också om ZigZag. – Mer i Wikipedia. – På engelska: cellular automaton, plural: cellular automata.
[datorvetenskap] [programmering] [ändrad 27 mars 2023]
den uppbyggnad av datorer som har varit standard sedan 1940‑talet. – von Neumann‑arkitektur innebär att data och program lagras i samma minne – sammanhanget avgör vad som är vad. Arkitekturen är uppkallad efter matematikern John von Neumann†, men andra forskare var med och utvecklade principerna. De första datorerna som tillämpade von Neumann‑arkitekturen var brittiska Small-scale experimental machine† (SSEM) från 1948 och amerikanska IAS machine† från 1952, som blev mönsterbildande. – von Neumann kände till Alan Turings† idéer, men han ville göra ett datorsystem som var mindre intellektuellt krävande för programmerarna. Principerna beskrevs först i rapporten First draft on the Edvac (länk) från 1945 (se Edvac†). – John von Neumann delade in datorn i fyra huvuddelar, nämligen (med moderna termer) processor, minne, styrning och användargränssnitt. Detta var inget nytt: samma delar ingår i alla datorer, inklusive Charles Babbages† analysmaskin, som ritades hundra år tidigare (men aldrig förverkligades). Mer specifikt för von Neumann‑arkitekturen är att den:
– Under 1940-talet fanns en konkurrerande arkitektur, Harvardarkitekturen, som tydligt skilde mellan instruktioner och data. Det har gjorts många försök att utveckla nya arkitekturer. Främst gäller det att komma ifrån ”von Neumann‑flaskhalsen”, den sekventiella inläsningen av data och instruktioner från minnet. Det går ju inte att läsa in instruktioner och data samtidigt, vilket gick i Harvardarkitekturen. John von Neumann insåg fördelarna med parallell databehandling, men han ansåg att det skulle bli för besvärligt att genomföra. Numera är parallellism vanligt, eftersom datorer ofta har flera processorer, eller flerkärniga processorer. Principen om gemensamt minne har också ifrågasatts, eftersom programspråk tydligt skiljer mellan data och instruktioner. – Eftersom von Neumann‑arkitekturen hanterar instruktioner och data i samma minne skulle man kunna skriva program som förändrar sin egen kod, men knappast någon utnyttjar den möjligheten.
[datorer] [it-historia] [ändrad 23 september 2021]