Kategori: tecken

(number sign) – tecknet # när det finns på tangent­bord. Tecknet används i flera samman­hang och har då olika namn, som beskrivs här:

1. – på tangentbord: nummertecken, på engelska number sign. Det har knappast någon funktion i svensk text, men det används i programmering. På engelska (men inte på svenska) används tecknet för numrering – #1, #2, #3…, vilket utläses ”number one, number two, number three…”;
2. – på telefoners knappsats: fyrkant, på engelska square eller hash. Kallas också för ”bräd­hög”, ”brädstapel”, ”staket”;
3. – se hash­tagg (kallas också för fyrkants­tagg);
4. – i notskrift: kors, noga räknat ett annat tecken, men # duger som ersättning i löpande text: C# för ciss. På engelska: sharp. (Se programspråken C sharp och F sharp.)
5. – på amerikansk engelska kallas tecknet ibland för pound sign;
6. – vid diktering på engelska också crunch (se också Crunchbang).

[tecken] [ändrad 19 december 2019]

tecknet ¤. – Det infördes som generellt tecken för valuta, alltså som ett märkeslöst alternativt till $, £ och €. Kallas ibland för hornminan. På äldre svenska tangentbord fanns det på samma tangent som 4, numera ersatt av eurotecknet €.

[tecken] [ändrad 16 september 2020]

tecknet ” som sätts före och efter citat samt runt ord och uttryck när skribenten vill markera att de inte är skribentens egen formulering. Det är ett slags språklig reservation som används:

1. – vid citat, alltså något som någon annan har sagt eller skrivit. Ett citat ska vara orda­­grant. I princip ska man till och med låta eventuella stavfel stå kvar, men dem kan man rätta stillatigande om de saknar betydelse. När man citerar ska man ange vem man citerar;
2. – när man vill markera att ett ord eller uttryck inte är något som man själv normalt skulle an­vända: det är slang, dialekt, jargong eller tillfälligt lånat från ett annat språk;
3. – för övertydlig ironi: det här var ju ”trevligt”;
4. – för att markera smeknamn och liknande: Nisse ”Sudden” Andersson;
5. – när man skriver om ett ord därför att det uttalas och / eller skrivs på ett bestämt sätt. Den här artikeln handlar till exempel både om citattecken (=företeelsen) och om ”citattecken” (=uttrycket) – jäm­för med den språkvetenskap­liga an­­vänd­ningen av apo­strof och kursiv stil;
6. – i sökmotorer kan man använda citat­tecken i sök­fältet för att visa att flera ord i följd ska ses som en fras. Man vill alltså bara ha träff på de orden om de står exakt så som man har skrivit dem, intill var­andra och i rätt ordning. Citattecken kan också markera att ett ord i söksträngen måste vara med i träffarna.

– Citat­­tecken har också speciell an­­vändning i programmering.

– Typografiskt: Riktiga citattecken är antingen ”krulliga” (de ser ut som 99 i miniatyr) eller två korta lutande kilar. Men på tangentbord finns inte riktiga citattecken, utan man brukar använda det tecken som finns på samma tangent som siffran 2, nämligen tecknet för längdmåttet tum. Tumtecknet består av två korta lodräta streck (kan inte visas här, eftersom webbläsarna automatiskt byter ut tumtecken mot citattecken). Inom boktryckarkonsten är citattecken och tumtecken två olika tecken. – Riktiga citattecken finns faktiskt i teckenuppsättningen på alla persondatorer, men det kan vara omständ­ligt att infoga dem i text. Vissa program, till exempel Microsoft Word, kan ställas in så att de automatiskt byter ut tumtecken mot riktiga citattecken (”). – På engelska har citat­tecken (quotation marks) olika form före och efter citat. Tecknet före citat ser ut som 66 i miniatyr eller som kilar, vända åt andra hållet. Det tecknet används inte på svenska, utan på svenska ska det vara samma tecken före och efter citatet. – Läs också om gåsögon. – Språkligt: Notera att det bör heta citattecken hellre än citationstecken. Det heter ju citat, inte citation. Och det heter absolut inte situationstecken (fel, fel fel!). – Jämför med apostrof.

[tecken] [ändrad 12 december 2020]

(case sensitive) – som gör skillnad mellan stora och små bokstäver (versaler och gemena). Exempel: lösenord är alltid skiftkänsliga. Så om du har lösenordet lösenOrd måste det skrivas exakt så, inte som lösenord (fel). Kallas också för skiftlägeskänslig eller versalkänslig – se Datatermgruppen (länk). Skiftkänslighet är ofta viktigt inom it, men inte alltid. Bland sådant som nästan alltid är skiftkänsligt finns:

• – användarnamn;
• – filnamn;
• – instruktioner (kommandon);
• – lösenord;
• – programkod;
• – taggar;
• – argument;
• – krypteringsnycklar.

– Allmänt kan man säga att ju mer fack­kunskaper som krävs för att man ska skriva viss teckensträng, desto mer sannolikt är det att teckensträngen är skiftkänslig. Stor och liten bokstav kan användas för att markera viktiga skillnader. Program och tjänster för icke‑specialister brukar däremot inte vara skiftkänsliga. Sökningar i sökmotorer är som regel inte skiftkänsliga.

[tangentbord] [tecken] [ändrad 15 september 2020]