ENIAC

(Electronic integrator and computer) – dator konstruerad 1943—1946 av John Mauchly och J Presper Eckert. – ENIAC räknas, i konkurrens med Howard Aikens Mark I, som den första helt elektroniska generella datorn. – Konrad Zuses Z3 från 1941 var den första datorn, men den var inte elektronisk utan elektromekanisk. Brittiska Colossus var den första helt elektroniska datorn, men den var hårt specialiserad. – Till skillnad från alla moderna datorer räknade ENIAC inte med binära tal, utan med basen 10. Den var mycket snabbare än Mark I, och kunde göra upp till fem tusen additioner per sekund. – Nyligen har det uppmärksammats att ENIAC, som användes i ett hemligt projekt för amerikanska krigsmakten, programmerades av sex kvinnor som var tvungna att uppfinna programmeringskonsten medan de jobbade. De kallades för operatörer, och fick mycket lite erkänsla för sitt pionjärarbete. – Läs om dem i denna artikel i Philly Voice (länk).

[förkortningar på E] [historiska datorer] [it-historia] [programmering] [ändrad 9 mars 2018]

Aiken, Howard

amerikansk datorpionjär (1900—1973). – Aiken konstruerade tillsammans med Grace Hopper under andra världskriget datorn Mark I, som officiellt blev klar 1946. – Aiken räknades länge som kon­struk­tör av den första datorn, även om John Mauchly och J Presper Eckert också har gjort anspråk på den äran. Men numera räknas tysken Konrad Zuses Z3 från 1941 som den första datorn. – Den första elektroniska datorn, Colossus, byggdes av Tom Flowers.

Zuse, Konrad

Foto av Konrad Zuse som ung.(1910— 1995) – tysk datapionjär som 1941 byggde den första fungerande datorn. – Konrad Zuse hade först, 1938, byggt den första binära räknemaskinen, Z1. Sedan byggde han 1941 den första fungerande datorn Z3 (länk, se en bit ner). Den hade reläer i stället för radio­rör. – En prin­cipi­ell skillnad mot moderna datorer är att Zuse inte lagrade programmet i datorns minne. Han ville göra det, men Z3 hade inte tillräckligt med minne. Zuse föregrep alltså von Neumann-arkitekturen. Z3 förstördes under andra världs­­kriget. – Efter­­följaren Z4 (länk) blev 1950 världens första dator som till­­verkades för försäljning. Den an­vändes i praktisk drift till 1955. – Zuses företag Zuse KG konstru­e­rade en serie datorer  från Z4 till Z64 – som bland annat an­vändes inom den optiska industrin. – Zuse KG köptes 1964 av Brown Boweri (numera BB i ABB), men över­togs 1969 av Siemens. – Konrad Zuse utvecklade på 1940‑talet Plankalkül (se också calculus plan), ett språk för formu­le­ring av matematiska pro­blem så att de skulle kunna lösas i datorer. Med andra ord ett hög­­nivå­­språk. Med Plankalkül skrev Zuse det första schack­­pro­­grammet för datorer. Konrad Zuse kon­struerade alltså den första datorn och det första programspråket. Men eftersom datorernas ut­veckling efter kriget skedde i USA och Stor­bri­tan­nien bland forskare som var ovetande om Zuses arbete dröjde det länge innan han fick erkännande, och han är fortfarande mindre känd än Alan Turing, John von Neumann och Howard Aiken. – Zuse gav 1969 ut boken Rechnende Raum (engelsk översätt­ning: Calculating space), där han före­slog att hela uni­versum fungerar som ett dator­program (en cellautomat). Matematikern Stephen Wolframs bok A new kind of science (2002) uttrycker samma grundtankar. – Konrad Zuses självbiografi Der Computer – mein Lebenswerk kom ut första gången 1970, engelsk översättning The computer – my life finns som e‑bokGoogle Books, se denna länk. – Läs också här.

[it-historia] [konrad zuse] [personer] [ändrad 7 juni 2017]

Mark I

(officiellt namn ASCC, Automatic sequence controlled calculator, även känd som Harvard Mark I) – en av de allra första datorerna. Den utvecklades av Howard Aiken i samarbete med bland annat Grace Hopper. Mark I byggdes i USA under andra världs­kriget, men visades upp först 1946. Den har gett namn åt Harvardarkitektu­ren. – Mark I vägde fem ton och behövde fyra sekunder för att göra en multi­plika­tion. Det var en elektro­mekanisk maskin med hålremsor och reläer, och den kunde bara bearbeta tal i den ordning som de matades in. – Mark I räknades länge som den första datorn i konkurrens med Eniac. Men numera räknas den tyska Z3 från 1941, konstruerad av Konrad Zuse, som den första datorn. – Det fanns också en Manchester Mark I.

Hopper, Grace

Grace Murray Hopper
Datorpionjären amiral Grace Murray Hopper.

Grace Murray Hopper (1906—1992), amerikansk dator­pionjär och amiral. – Grace Hopper var på 1940‑talet med och utvecklade till­sammans med Howard Aiken på Harvard en av de första dator­er­na, Mark I. Efter kriget blev hon chefsmatematiker på Eckert-Mauchly Computer Corporation. Hon utvecklade där 1949 programspråket B‑O, som hon sedan vidare­utvecklade till Flowmatic. (Det kallas ibland för det första program­­språket, men Konrad Zuses Plan­­kalkül kom före.) Flow-matic blev i sin tur grunden till Cobol, som ut­veck­lades delvis under Grace Hoppers ledning. – Grace Hopper är känd för att ha infört ordet bugg i dator­­språket, enligt legenden efter att hennes kollegor (inte hon själv) hade hittat en död mal (länk) i en krånglande räknemaskin. Ordet bug hade dock använts i liknande betydelser i flera hundra år, men debugging är Grace Hoppers skapelse. – Grace Hopper ut­bildade sig som ung i mate­ma­tik och fysik, och var universitets­­lärare när andra världs­kriget bröt ut. Hon tog då värvning i flottan, som ansåg att hon skulle göra mest nytta som mate­ma­tiker. Amirals­­titeln fick hon 1986 vid den ofri­vill­iga pensione­ringen. Hon blev 1980 heders­­doktor vid Lin­köpings tekniska hög­skola (länk – se en bit ner). 2016 fick hon postumt USA:s Presidential medal of freedom, se denna länk. – Ända till sin död 1992 arbetade hon som konsult åt Digital†. – Ut­mär­kel­sen Grace Murray Hopper Award delas ut årligen av ACM till hennes ära. – Se också Grace Hopper Cele­bra­tion. – En intervju från 1986 med Grace Hopper i The late show med David Letterman finns på Youtube.

[grace hopper] [it-historia] [personer] [programspråk] [ändrad 25 januari 2018]

cellautomat

(cellular automaton, plural cellular automata) – mönster av rutor (celler) som förändras genom att varje ruta påverkar sina närmaste grannar. Cellautomater realiseras oftast som dator­­program, men de kan i princip köras med papper och penna. Man börjar med ett god­tyckligt valt mönster – man fyller i siffror eller andra värden i några av cellerna – och ett antal regler. En regel kan till exempel säga att om summan av värdena i en cells grann­cell­er är över 10, ändra värdet i cellen till 1. Man tillämpar reglerna på alla rutor, och börjar sedan om på nytt med samma regler, så att nya mönster uppstår. Detta upp­­repas tills mönstret inte förändras längre. Det kan också sluta med en slinga (ett antal mönster upp­repas om och om igen). I sällsynta fall tycks mönstret förändras i oänd­lig­het. – Cellautomater kan köras i ett begränsat rut­mönster eller på en obegränsad yta. Cellerna behöver inte vara rutor, utan kan ha andra former, och cell­auto­maten kan ha fler än två dimensioner. – Vissa enkla cell­automater upp­visar ett oväntat komplicerat beteende (emergent beteende). Det beror på vilka värden man har i utgångs­läget och vilka regler cellautomaten följer. – En cell­automat är ett slags dator (en universell Turingmaskin) och kan i princip programmeras för att lösa alla problem som kan lösas med en dator. – John von Neumann hittade på cellautomater på 1940‑talet. Hans mål var att hitta en mekanism för att bygga strukturer som kan göra kopior av sig själva. Idén med cellautomater har vidareutvecklats av dator­pionjären Konrad Zuse i boken Rechnender Raum (Calculating space), från 1969 och av matematikern Stephen Wolfram i boken A new kind of science från 2002. Den mest kända tillämpningen är John Horton Conways (se h2g2) program Game of life (se Wikipedia) från 1970 (se artikel i Scientific American). – Läs mer i Wikipedia.

[datorvetenskap] [programmering] [ändrad 7 juni 2017]