– (image) – sammanfattande term för fotografier, teckningar, diagram och annat som kan visas i digitala dokument, och som inte är ren text;
– i äldre datasystem: skärmbild – sammanställning av information, anvisningar och valmöjligheter på ett utrymme som ryms på en bildskärm. Ett programs användargränssnitt var en uppsättning bilder. Det motsvaras i grafiska användargränssnitt närmast av fönster, och i webbaserade program av sidor. – Benämningen bild i denna betydelse förekommer fortfarande, men bör undvikas, eftersom den kan missförstås;
ett standardformat för information som arkiveras. – Alltså sådant som ska sparas utan ändringar under i princip obegränsad tid. Innehåller dels den information som ska sparas, dels metadata som beskriver innehållet och gör det sökbart. Det finns också skydd mot ändringar av innehållet. Informationen ska också förbli läsbar trots tekniska förändringar. – Förkortas till AIP. Ingår i OAIS, Open archival information system.
(solid state drive, SSD) – halvledarminne som ersätter hårddisken i datorer. – Se SSD. – Alltså ingen disk i betydelsen något runt som snurrar, utan något som har samma användning som en hårddisk. – Se också solid state.
minne utan rörliga delar, bestående av halvledare. – Datorns arbetsminne (RAM‑minne) är alltid ett halvledarminne, eftersom bara halvledarminnen är tillräckligt snabba för att hålla datorns processor försedd med data att bearbeta. Där används flyktiga halvledarminnen. I bärbara datorer, mobiltelefoner och musikspelare används halvledarminnen också som lagringsminne (i stället för hårddisk, som är billigare, men också känsligare för stötar). Sådana minnen kallas för SSD. De används i allt större utsträckning även i stationära datorer och servrar med krav på snabb dataåtkomst. Man använder då flashminne, en typ av halvledarminne som är icke‑flyktigt, alltså som behåller lagrade data även när strömmen är avstängd.
(även sekundärminne eller, föråldrat, externminne, ofta bara hårddisk) – sammanfattande term för hårddisk, SSD och andra minnen som kan användas för datalagring. – Kriteriet på lagringsminnen är att de bevarar lagrade data även när datorn är avstängd. Det behövs ingen strömtillförsel. – Det typiska lagringsminnet var länge en hårddisk, som kan vara inbyggd i datorn eller finnas i ett nätverk, men allt fler datorer har i stället ett halvledarminne (SSD). Även disketter och andra flyttbara diskar räknas som lagringsminnen. – I datorns inbyggda lagringsminne sparas operativsystem, program och filer. Operativsystemet läses in till datorns arbetsminne när datorn startas; övriga filer blir inlästa när de behövs. När filer sparas, program avslutas eller datorn stängs av på ordnat sätt sparas eventuella ändringar på hårddisken. – Man skiljer mellan lagring och arkivering. Arkivering görs av data som kanske aldrig kommer att behandlas igen, men som av olika skäl inte bör eller inte får raderas. Filer som ska arkiveras kan därför flyttas till långsamma men billiga medier (tertiärminnen) som band eller optiska diskar, numera allt oftare även separata hårddiskar. – Backup kan göras på hårddisk, SSD eller band. Här är det viktiga att medierna är logiskt och fysiskt åtskilda från resten av it‑systemet. – I äldre datasystem användes band eller bandkassetter som lagringsminnen.
(LUN) – nummer som identifierar en hårddisk eller SSD i ett it‑system. Hur numren är utformade varierar beroende på tillverkare. – Från början var LUN ett trebitars identifieringsnummer (motsvarande talen 0—7) som användes av SCSI‑bussar för att skilja mellan upp till åtta hårddiskar (eller volymer) som har samma SCSI‑nummer.
– WORM – förkortning för write once, read many times – äldre benämning på lagringsmedier som optiska diskar: man kan skriva till dem (lagra data på dem) bara en gång, och det går inte att ändra, men sedan kan man läsa från dem hur många gånger som helst tills de är utslitna. Ett exempel är DVD‑R och andra optiska diskar med tillägget -R.
en specifikation för utbyte av data mellan dator och SSD. – NVM Express fastställdes 2011, eftersom det då behövdes en ny specifikation som var anpassad för SSD. Tidigare specifikationer, som SATA, var utformade för hårddiskar. De ger inte bästa möjliga resultat på SSD:er, som svarar snabbare. – NVM Express är en vidareutveckling av PCI Express. Bakom NVM Express står en branschorganisation med samma namn, se nvmexpress.org. – Förkortningen NVM står för non‑volatile memory, se icke‑flyktig. – NVM Express förkortas ibland NVMe. – NVMe‑oF står för NVMe over fabrics, se fabric.
(punch card eller punched card) – ett stycke kartong med utstansade hål i mönster som representerar tecken. – Hålkort användes i datorer för in- och utmatning av data och instruktioner från 1950‑talet till 1990‑talet, då de sista hålkortsläsarna togs ur bruk. Ett hålkort hade plats för 80 eller 96 tecken, vilket med tiden begränsade användbarheten. Jämför med de första disketterna, som hade plats för 180 kilobyte – två tusen gånger så mycket. – Se också stansoperatris. – Hålkort uppfanns i Frankrike på 1700‑talet, och blev kända genom Joseph Marie Jacquards uppfinning jacquardvävstolen. 1890 användes hålkort i den amerikanska folkräkningen, vilket minskade tidsåtgången från två år till tre månader. Uppfinnaren Herman Hollerith startade ett företag som senare blev del av IBM. IBM sålde under sina första decennier hålkortsmaskiner för statistiska beräkningar och sammanställningar. När IBM på 1950‑talet började tillverka datorer överförde IBM hålkortstekniken till datorerna. – Hålkort användes också länge med manuell teknik för mindre datamängder: man stack helt enkelt tunna nålar genom en viss position i en bunt hålkort för att sortera fram de kort som man var intresserad av. Förutsättningen var att man visste att de intressanta hålkorten hade ett hål på samma ställe – då gick nålen igenom. Det blev då lätt att plocka bort de kort som inte hade hål på det stället. Sådana kort kallades för nålkort. – Hålremsor är ett medium som är besläktat med hålkort. De användes också i teleprintrar och för styrning och programmering av maskiner. Det var långa pappersremsor, ofta med 3+5 parallella rader för hål och en rad med hål för matning. Fördelen med hålremsor jämfört med hålkort var att remsor kan rymma en i princip obegränsad mängd information. Nackdelen var att remsorna lätt gick av och var besvärliga att hantera.
Detalj av jacquardvävstol med hålkort. Från Wikipedia.
vävstol för industriellt bruk, uppfunnen av fransmannen Joseph Marie Jacquard(se Wikipedia). Den patenterades 1805. – Jacquard förbättrade också hålkorten, som hade uppfunnits på 1700‑talet. I en förbättring av sin vävstol 1807 försåg han den med en mekanisk hålkortsläsare, som gjorde att vävstolen automatiskt kunde väva förinställda komplicerade mönster. – Charles Babbage† planerade att använda hålkort i sin analysmaskin (en mekanisk dator som aldrig blev färdig). Och i slutet av 1800‑talet konstruerade Herman Hollerith(se Wikipedia) en hålkortsbaserad räknemaskin som 1890 framgångsrikt användes i folkräkningen i USA. Den uppfinningen blev början till IBM, som sålde hålkortsmaskiner de första decennierna av sin existens, och som på 1950‑talet införde hålkort i databehandling. – En hålkortsstyrd vävmaskin enligt Jacquards konstruktion är fortfarande i bruk på K A Almgrens sidenväveri i Stockholm, där den visas upp för besökande – se kasiden.se. – Se också Project Jacquard.
