Artiklar som i IDG:s ordlista handlar om generationer av människor och generationer av teknik, i synnerhet mobiltelefoni. Kategorin generationer har underavdelningarna demografi och mobilgenerationer.
(cellphone, cell phone, cellular phone, mobile phone) – trådlös telefon som kan användas i ett stort område i större delen av ett eller flera länder, eller i hela världen, och som kan användas för telefoni även när man färdas i hög hastighet med bil eller tåg.
– Smarta mobiler är mobiltelefoner som kan hantera e‑post och webbsidor samt köra program (appar) som användaren installerar;
– Funktionstelefoner har en del funktioner utöver de grundläggande, till exempel kamera, spel och musikspelare;
– Ringtelefoner är de enklaste mobiltelefonerna som klarar telefonsamtal och SMS, och har ett fåtal förinstallerade program, som telefonbok och kalender.
– Generationer: Mobiltelefonerna delas in i generationer. Generationsnumren 1—2 har tillkommit i efterhand, och generation 0 har numrerats i dubbel efterhand:
– Generation 0 kom på 1950‑talet. Telefonerna och sändar- / mottagarutrustningen var permanent inbyggda i bilar;
– Generation 1, NMT, togs i drift på 1980‑talet och var analog;
– Generation 2, GSM var det första digitala mobiltelefonsystemet, och kom på 1990-talet;
– 2,5g var en skämtsam beteckning på GPRS och liknande tekniker som gjorde GSM‑nätet snabbare;
– 3g kom i början av 00‑talet och gav möjlighet att överföra webbsidor med acceptabel hastighet. Det var den första generationen som kallades för generation från början;
– 3,5g är, liksom 2,5g, en skämtsam beteckning på vidareutvecklingar av 3g;
– 4g kom igång i slutet av 00‑talet och klarar till exempel videokonferenser;
– 5g är på väg att bli verklighet i slutet av 2010‑talet. Det är ett system med mycket hög bandbredd, men också med kort räckvidd. Det kommer att kräva särskilda basstationer inomhus.
– Alla generationer utom generation noll är cellbaserade, det vill säga att radiosignalerna till telefonerna förmedlas av ett nät av basstationer som, var för sig, har begränsad räckvidd. Nätet måste alltså i varje ögonblick veta var varje mobiltelefon befinner sig och också kunna hantera överlämning av pågående samtal (handover) från en basstation till en annan.
(web 2.0) – utveckling av webben där innehållet på webbsidorna till stor del skapas av användarna och är tillgängligt för alla. Uttrycket webb 2.0 var vanligt på 00‑talet. Mycket av det som då räknades som webb 2.0 har sedan dess blivit allmänt. – Flera utvecklingar räknas till webb 2.0:
– användarna lagrar sina filer (text, musik, bild) på webbservrar som tillhandahålls av webbföretag, ofta gratis;
– användarna bidrar till materialet på webben. De är inte längre bara besökare på webbsidor, de lägger till, kommenterar, skriver om och sätter ihop egna applikationer på webben;
– användarna bildar grupper och utbyter tips, filer, information och värderingar med varandra. (Se sociala medier.)
– Webben blir alltså en gemensam hårddisk för användarna. Datorn blir mer och mer en apparat som vi kör webbläsaren i. Det fanns i mitten av 00‑talet en flora av nystartade företag inom webb 2.0. Sådana företag kunde då, och kan fortfarande, till skillnad från dotcombubblans företag, startas till relativt låg kostnad. – Webb 2.0 gick längre än att bara tillhandahålla program på webben (som webbaserade e‑postprogram). Ett exempel på webb 2.0 är fotoalbum på webben som Flickr. Youtube innehåller miljoner videoinslag som användare har lagt in. Kontorsprogram i webb 2.0 brukar kallas för Office 2.0, se också Office 365. – Webb 2.0 är inte en ny webb, det är resultatet av en gradvis utveckling. (Det ska inte förväxlas med tekniska vidareutvecklingar av internet som internet2.) Man talar också om ”Web 1.5”, där webbsidorna är dynamiska (de genereras av webbservern), inte statiska som i den första formen av webben, Web 1.0. – Programmeringstekniker som Ajax förknippas med webb 2.0, liksom så kallade mashups (hopkok). – Benämningen Web 2.0 myntades 2004 av Dale Dougherty(länk). Från 2004 till 2011 hölls en årlig Web 2.0-konferens. – Läs mer i Wikipedia. – Läs också om det trendiga tillägget 2.0. – Som efterföljare till webb 2.0 nämns ibland webb 3.0, ett uttryck som sällan förekommer. – Läs också om web2, som är något annat.
de som är födda 1961—1981, alltså 40‑talisternas barn. (Trettonde generationen sedan amerikanska frihetskriget.) – Termen 13th generation myntades av författarna Neil Howe och William Strauss i boken 13th Gen: abort, retry, ignore, fail från 1993. Den trettonde generationen kallas också för generation X. – De som är födda efter 1982 kallas för millenniegenerationen eller generation Y.
skämtsam beteckning på mobiltelefoni som är snabbare än 3g, men som inte är radikalt annorlunda, utan bygger på existerande 3g-system. Beteckningen användes i början av 00‑talet. – Se HSDPA, HSPA, HSPA+ och EVDO samt 4g.
– fjärde generationens mobiltelefoni – mobila nätverk med mycket snabb dataöverföring. Sveriges första 4g-nät invigdes i december 2009. – 4g‑telefoni har en högsta bandbredd på mellan 100 megabit och en gigabit per sekund. En gigabit per sekund är kravet när mottagaren är stillastående eller gående, 100 megabit per sekund är kravet när mottagaren åker bil eller tåg. Den kapaciteten ger möjlighet att sända och ta emot video i flera kanaler, till exempel att delta i en videokonferens och se på tv samtidigt i samma telefon. Däremot kan man, intressant nog, inte ringa över 4g‑nätet i de första versionerna av nätet. När man ringer med en 4g-telefon ringer man i 3g‑nätet. – Observera att i USA har tekniker som HSPA+ marknadsförts som 4g, men de är i själva verket versioner av 3g (så kallad 3,5g).– 4g eller LTE? Enkelt kan man säga att 4g är ett varumärke och LTE (LTE advanced) är den bakomliggande tekniken. De tekniker för 4g som används i bland annat Europa har utvecklats bland annat i projektet Long term evolution, se LTE Advanced. Internationella teleunionens (ITU:s) övergripande standard för vad som får räknas som 4g heter IMT‑Advanced. LTE Advanced är en teknisk specifikation som uppfyller kraven i IMT‑Advanced, och som därför får marknadsföras som 4g. Jämför med 3g, 3,5g och 5g samt wimax. 4g kallas ibland också för Next generation mobile networks, NGMN. – Om mobiltelefongenerationer, se mobiltelefon;
– metoder för programmering på hög nivå, benämning på en stark trend från omkring 1970 till början av 1990-talet. Det kallades ibland för ”programmering utan programmerare”, vilket naturligtvis var en överdrift (se deklarativ programmering). Grundtanken var att programmeraren bara skulle behöva ange vad som skulle göras, inte hur det skulle göras. Programmeringsverktygen skulle ta hand om detaljerna.
high-speed packet access – en teknik för snabbare 3g‑mobiltelefoni, så kallad 3,5g. Det introducerades i slutet av 00-talet. HSPA är en samling protokoll; ett av dem är HSDPA. – Se också HSPA+.
– Fifth generation computer systems project, FGCS – japansk satsning på 1980‑talet på att konstruera kraftfulla och lättanvända datorsystem. De skulle ha parallell databehandling och tillämpa artificiell intelligens. – Namnet femte generationen syftade på parallella system: de tidigare generationerna var radiorör, transistorer, integrerade kretsar och mikroprocessorer. – Projektet pågick från 1982 till 1992. Det blev överspelat av den allmänna teknikutvecklingen, spridningen av persondatorer och grafiska användargränssnitt samt genombrottet för internet. I vissa avseenden var projektet långt före sin tid. – Ett webbmuseum för projektet finns här;
första generationens mobiltelefoni – se NMT (betydelse 1). I själva verket var NMT den andra generationen – se 0g. – En översikt över generationerna finns på mobiltelefon.
skämtsam benämning på mobiltelefon-tekniker som var snabbare än 2g (andra generationen, alltså GSM), men långsammare än 3g. Vanligen avses GPRS. – Om mobiltelefongenerationer, se under mobiltelefon.
– (noll-generationen) – beteckning på de allra första mobiltelefonerna. De fanns före generation ett (NMT). – 0g‑telefoner var fast monterade i bilar, och alla samtal till och från dem kopplades i början manuellt av en telefonist. Senare kunde man slå numret själv med en fast monterad nummerskiva på bilens instrumentbräde. – Det första nätet för sådan mobiltelefoni i Sverige hette MTA, och infördes 1956. Senare kom MTB och MTC, som senare omarbetades till NMT. Dessa system för mobiltelefoni fick bara några tusen användare, och de avvecklades när NMT kom. – Benämningen 0g är en retronym som aldrig användes när systemen var i bruk. Man talade om biltelefoner. – 0g är faktiskt en dubbel retronym, eftersom man inte tänkte på denna teknik när man i efterhand numrerade generationerna och därför, senare, måste ge den nummer noll, eftersom nummer ett redan var upptaget för NMT. – Om mobiltelefongenerationer, se mobiltelefon;
