Internet freedom day

högtidsdag som instiftades till minnet av kampanjen som ledde till att lagför­slaget Stop online piracy act (SOPA) röstades ner i USA:s kon­gress 2012. Dagen skulle firas den 18 januari varje år med början 2013, men tycks ha fallit i glömska efter 2014. – Se internetfreedomday.net (arkiverad).

[årsdagar] [ändrad 1 mars 2018]

Gallorapporten

en EU-rapport som rekommenderade hårdare åtgärder mot piratkopiering. – Gallo­rapportens förslag röstades i september 2010 igenom med mycket kort varsel av Europaparlamentet. Den är uppkallad efter för­fattaren, Marielle Gallo. Det formella namnet på engelska är Draft report on enhancing the enforcement of intellectual property rights in the internal market. Hela texten finns här. – Rapporten innehöll inga förslag till juridiskt bindande beslut, däremot rekommenda­tioner om en övergripande strategi mot påstådda brott mot upphovsrätten och ett gemensamt juridiskt ramverk. – Läs också om ACTA, FRA‑lagen, Hadopi, IPRED, Polismetodutredningen, RIPA, Stockholmsprogrammet­, Telekompaket­et och Indect.

[eu] [upphovsrätt] [ändrad 15 oktober 2019]

IPRED

Intellectual property rights enforcement directive, på svenska: Direktiv om straffrättsliga åtgärder till skydd för immateriella rättigheter – ett EU‑beslut om kri­mi­na­li­se­ring av intrång i upphovsrätten. – Direktivet är främst riktat mot piratkopiering av digital musik, film och annat upphovsrättsskyddat material i kommersiellt syfte. Direktivet röstades igenom som svensk lag i februari 2009. Hela lagtexten finns här. – IPRED inne­bär att intrång i upphovsrätten faller under allmänt åtal, det vill säga att polis och åklagare är skyldiga att ingripa och väcka åtal. Tidigare har intrång i upp­hovs­rätten varit en civilrättslig sak, det vill säga att den som har upp­hovs­rätten själv måste stämma den som påstås göra intrång. – IPRED godkändes först av EU 2004, men de mest kontro­versiella delarna ströks, till exempel om hårda straff för intrång i upphovsrätten. Ett andra förslag, IPRED2, las fram 2005 och omfattade kriminalisering av sådana intrång. IPRED2 röstades igenom i Europaparlamentet 2007, men ett avsnitt om krimi­na­li­se­ring av patentintrång ströks. Beslutet från 2007 finns här. – Beslutet har kritiserats hårt, dels för sitt syfte, dels för vaga och oklara formu­le­ringar, och det återstår att se hur EU:s med­lems­­länder tillämpar det. – Läs också om ACTA, DMCA, Data­lagrings­direktivet, Gallo­rapporten, Hadopi, Tele­kom­paketet, Polis­metod­utredningen, porrutpressning, RIPA, Stock­holms­programmet, SOPA och Indect.

[förkortningar på I] [lagar] [upphovsrätt] [ändrad 21 april 2020]

Telekompaketet

ett kontroversiellt EU-direktiv om regler för tele- och datakommunikation. – Från början ingick regler om att den som miss­­tänktes för pirat­kopiering skulle kunna stängas av från inter­net. För­slaget röstades slutligen igenom, med vissa mildringar, i november 2009. På engelska heter det Telecoms reform package. – Det huvud­sakliga syftet med för­slaget var att göra reglerna för tele- och datatrafik mer enhetliga i EU‑länderna. För­slaget blev kontro­versiellt för att det också inne­höll regler om att använd­are som misstänktes för pirat­kopiering av film, musik eller annat upphovsskyddat material skulle kunna stängas av från inter­net, och för att internetoperatörer skulle åläggas att blockera visst material. Resultatet skulle enligt kritikerna bli att den fria spridningen av information upphörde. – Telekom­paketet lades fram första gången 2007. Ett tillägg som röstades igenom i Europa­parlamentet i april 2009 inne­bar att ingen skulle kunna stängas av från inter­net utan dom­stols­prövning. Minister­rådet och Europaparlamentet enades i november 2009 om att det inte ska gå att stänga av någon från inter­net utan prövning. Det står dock inte var och hur prövningen ska ske. Med den ändringen röstades Tele­kom­paketet igenom i november 2009. – En sammanfattning av Tele­kom­paketet finns här. – Läs också om Datalagringsdirektivet, Gallo­rapporten, Hadopi, IPRED, ACTA, Indect och RIPA samt om Polis­metod­utredningen.

[eu] [it-relaterad brottslighet] [politik] [telekom] [upphovsrätt] [ändrad 27 maj 2019]

domänrofferi

(cybersquatting) – registrering av känt före­tags namn (rättstavat) som domän på internet innan företaget själv har registrerat namnet. Även kända personers och institutioners namn kan utsättas för domänrofferi. Kallas också för namnnapping (namenapping). – Domänrofferi förekom främst i webbens barndom. Det gjordes av personer som hoppades att företaget sedan skulle lösa in domänen för dyra pengar. Det tog några år för rättsväsendet i olika länder att avgöra om domänrofferi skulle räknas som brott. Men både i USA och i Storbritannien har domänroffare ålagts att lämna ifrån sig rätten till domäner till före­tag, och dessutom dömts till böter. Domänrofferi är inte samma sak som registrering av bluffdomäner: syftet är inte att lura besökare, utan att sälja domänen för ett högt pris. – I USA finns sedan 1999 en lag mot domänrofferi, Anti‑cybersquatting consumer protection act (länk). – FN‑organet WIPO har huvudansvaret för att motarbeta domänrofferi. – I Sverige finns alternativt tvistlösningsförfarande och möjlig­het att gå till domstol. – Det engelska uttrycket cybersquatting kommer av cyber och squatting, se squatter. – Läs också om fulregistrering, stavfelsockupanter och squammer samt vad Datatermgruppen skriver (länk).

[domäner] [it-relaterad brottslighet] [juridiska lagar] [upphovsrätt] [ändrad 27 augusti 2019]

Copyswede

en organisation som företräder upphovsrätts-havarna när det gäller privatkopieringsersättning (”kassettskatt”). – Copyswede förhandlar med importörer av lagrings­medier om de exakta nivåerna för ersättningen, inkasserar pengarna och fördelar dem bland sina medlemmar. – Se copyswede.se. – En film om Copyswede av Daniel Bramme blev klar i februari 2016, se denna länk. – I december 2018 dömdes Telia att betala totalt 115 miljoner kronor till Copyswede i privatkopieringsersättning för sålda iPhone. Domen finns på denna länk. – IDG:s artiklar om Copyswede: länk.

– In English: Copyswede is an organization of Swedish copyright holders. It is in charge of the blank media tax in Sweden. Copyswede negotiates with importers of storage media about compensation levels, collects the taxes and distributes the funds among its members. – In December 2018, Swedish telecom compary Telia was ordered by a local court to pay a total of 115 million Swedish kronor to Copyswede for accrued blank media tax for sold iPhones. – See copyswede.se/in‑english/. – For more summaries in English, please click at this link.

[organisationer] [upphovsrätt] [ändrad 30 augusti 2020]

Creative commons

kreativ allmänning – en typ av licens som ger andra än upphovsrätts‑havaren fri­het att inom an­givna ramar använda upphovsrättsligt skyddade verk. – Idén utvecklades av den amerikanska juristen Lawrence Lessig (se Harvards webbsidor). Creative commons kan användas för text, musik, bilder och film som publiceras på internet. En Creative commons‑licens, markerad med cc i en ring, ger upphovspersonen möjlighet att ge användaren friheter som den vanliga tillämpningen av upp­hovs­rätt inte ger. – Observera att Creative commons inte upphäver upphovsrätten. För att man ska kunna sprida ett verk med Creative commons‑licens måste man först ha upphovs­rätt till verket. Creative commons är en tillämpning av upphovsrätten där upphovsrättshavaren frivilligt ger andra vissa angivna friheter. Samtidigt kan upphovspersonen välja att be­hålla andra rättigheter. – Det finns fyra komponenter som kan ingå, eller inte ingå, i en cc‑licens. De kan kombineras på olika sätt:

  1. erkännande (attribution) – upp­hovs­personen tillåter att användaren kopierar verket, sprider det till andra och bearbetar det, men bara om upphovs­personens namn anges. – Se här;
  2. icke-kommersiell (non-commercial) – verket får inte användas för kommersi­ella ändamål. Detta vill­kor har blivit kontroversiellt – se här;
  3. – dela lika (share alike) – bearbetade versioner av verket får spridas till andra an­vändare, men bara på vill­kor att den som sprider verket vidare inte tar bort någon av friheterna i den ursprungliga licensen. (Jämför med copyleft.) – Se här;
  4. inga bearbetningar (no derivative works, noderivs) – det är inte tillåtet att ändra verket. – Se här.

– Dessa fyra komponenter kan kombineras på olika sätt. Att ett verk skyddas av Creative commons‑licens markeras med bokstäverna cc i en liten ring, alltså rätt likt copyright-tecknet. Eftersom det saknas HTML‑kod för det inringade cc-tecknet skriver man ofta i stället ©©. De olika komponenterna i licensen markeras med enkla tecken. – Se creativecommons.se. – Läs också om Free art license, GNU Free documentation license, GPL, IDDN och kopimi.

[licenser] [upphovsrätt] [ändrad 22 december 2017]

Kazaa

en nerlagd tjänst för nerladdning av musik från internet. – Från början var Kazaa en avgiftsbelagd tjänst för fildelning, alltså för sökning och utbyte av musik, filmer och bilder mellan privatpersoner på nätet. Det lanserades 2001 som efterföljare till nerlagda Napster. Kazaa var ett klientprogram som fungerade i ett icke‑hierarkiskt nätverk (P2P). Det utvecklades av Niklas Zennström och Janus Friis. Klientprogrammet Kazaa förutsatte nätverket FastTrack. – Zennström och Friis sålde 2002 Kazaa till det australiska företaget Sharman Networks. Efter många rättegångar och höga skadestånd för spridning av upphovsrättsligt skyddat material sålde Sharman Networks Kazaa vidare till företaget Brilliant digital entertainment (länk), som avvecklade varu­märket. – Se också KMD.

[fildelning] [nerlagt] [upphovsrätt] [ändrad 30 december 2019]