(virtualization) – ersättande av specialiserad utrustning med program som har samma funktioner, och som körs på vanliga persondatorer eller servrar. – Syftet med virtualisering är oftast att sänka kostnaderna. Kombinationen av program och standardhårdvara är ofta billigare än specialiserad hårdvara för samma funktioner. Dessutom är det med virtualisering enklare att fördela belastningen på ett sätt som sparar resurser och pengar. – Ofta menar man med virtualisering att man använder virtuella servrar för att minska behovet av maskinvara. Även motsvarande för persondatorer eller annan utrustning. – En virtuell server är ett program som beter sig som en server. Användarens operativsystem körs mot den virtuella servern, som alltså är ett program. Det behövs givetvis ändå en fysisk server för att köra den virtuella servern, men flera virtuella servrar kan dela på samma fysiska server. Man kan alltså använda serverparken mer effektivt. – Fördelen med virtualisering märks främst i större it‑system. Det räcker kanske med femtio eller färre fysiska servrar för att köra hundra virtuella servrar. Förklaringen är att alla servrar sällan körs för full kapacitet. Man kan också lätt fördela belastningen i systemet (lastbalansering) genom att flytta de virtuella servrarna till lediga fysiska servrar. Nackdelen med virtualisering är en viss förlust i prestanda. De virtuella maskinerna styrs av ett program som kallas för hypervisor. – Man skiljer mellan:
- – lagringsvirtualisering, som innebär att användare och program kan lagra och hitta filer i nätverket utan att veta vilken hårddisk de finns på (se också molnet), och:
- – plattformsvirtualisering, som innebär att man kör program mot ett operativsystem utan att veta vilken processor som operativsystemet körs på.
– Virtualisering i olika former har använts i datorteknik sedan 1950‑talet. På 00-talet används det främst som ett sätt att använda företagets hårdvara mer effektivt. – Läs också om full virtualisering, paravirtualisering och förkortningen P2V (physical to virtual).
[it-system] [virtualisering] [ändrad 30 juli 2020]
figur som i en virtuell värld representerar en användare. – En avatar brukar vara en datoranimerad figur som visas på bildskärmen och som användaren kan styra med mus, tangentbord eller andra styrdon. Figuren kan se ut hur som helst – den behöver inte likna en människa. – Avatarer förekommer i många datorspel. Även enklare representationer av människor, som foton, kallas ibland för ”avatarer” – se gravatar. – Se också bitmoji. – Ordet: Avatar kommer från indisk religion, där ordet står för en andlig eller gudomlig varelse som av fri vilja har tagit kroppslig gestalt.
[spel] [virtuell verklighet] [ändrad 19 maj 2023]
(virtual local area network, VLAN) – del av lokalt nätverk som beter sig som ett separat lokalt nätverk. (En sådan del kallas ofta för partition.) – Vad som i grunden är ett enda lokalt nätverk när det gäller den fysiska dataöverföringen (ledningar och wi‑fi) är, när det gäller adressering och överföring av data, uppdelat i två eller flera separata nätverk. Uppdelningen görs i datalänklagret, det vill säga att nätverksutrustningen sorterar all in- och utgående trafik i två eller flera huvudgrupper. En användare i ett VLAN kan inte kommunicera direkt med en användare i ett annat VLAN i samma organisation, utan det är som att kommunicera med någon i ett externt nätverk. För utomstående ser det ut som två eller flera separata nätverk. – Det är också möjligt att koppla ihop separata fysiska nätverk i ett och samma VLAN. – Syftet med VLAN kan vara att:
- – höja it-säkerheten. Servrar med känslig information läggs i ett separat VLAN med extra skydd;
- – fördela belastningen. Resurser som alltid måste vara tillgängliga med kort svarstid läggs i ett VLAN, användare med mindre tidskritiska applikationer läggs i ett annat;
- – förenkla nätverksadministrationen. En användares behörighet och grupptillhörighet kan ändras oberoende av hennes plats i det fysiska nätverket.
– Skillnaden mellan ett VLAN och ett nätverkssegment är att varje nätverkssegment har sin egen fysiska infrastruktur (ledningar och wi‑fi). Läs också om subnät.
– Förväxla inte virtuella lokala nätverk (VLAN) med virtuella privata nätverk (VPN).
[nätverk] [virtuellt] [ändrad 7 januari 2019]
ersättande av specialiserade datorer för nätverksfunktioner med generella servrar, styrda av program som kan anpassas och bytas ut. Förkortas NFV. Kallas också för mjukvarudefinierat nätverk, på engelska software-defined networking, SDN.
[nätverk] [virtualisering] [ändrad 21 januari 2019]
virtuell funktionsdator – program som levereras med ett anpassat operativsystem och en virtuell maskin. Installeras som en odelbar helhet och beter sig gentemot it-systemet som en dator, trots att det funktionellt sett är ett program. Syftet med att leverera program som virtuella funktionsdatorer är att underlätta installation och handhavande.
[virtualisering] [ändrad 30 maj 2020]
physical to virtual – om övergången till att köra program, databaser och operativsystem på bestämda hårddiskar och/eller servrar till att virtualisera körningen, det vill säga att köra dem mot ett program som utnyttjar tillgänglig kapacitet, oavsett på vilken server den finns.
[förkortningar på P] [n2n] [virtualisering] [ändrad 27 november 2019]
-
- – subscriber identity module – SIM-kort – kort som måste finnas i mobiltelefoner för att man ska kunna ringa. (Man kan dock ringa nödsamtal till 112 på mobiltelefoner utan SIM‑kort.) – Telefonnumret och abonnemanget i mobiltelefoner är knutna till SIM‑kortet. Ett SIM‑kort innehåller abonnentens telefonnummer och annan information som nätet behöver. Det brukar också användas för att lagra användarens telefonlista och annan personlig information. SIM-kort kan också användas i bärbara datorer för datakommunikation över mobilnätet och i fasta mottagare för bredband över mobilnätet. – Varianter:
- – ”Ur-SIM”: De första SIM-korten kom 1991, och var stora som kreditkort. De ersattes snabbt av mini‑SIM;
- – Mini-SIM: Kallas oftast bara för SIM, eftersom det länge har varit den vanligaste storleken: 25⨯15 millimeter;
- – Mikro-SIM: Hälften så stora som mini‑SIM, alltså 12⨯15 millimeter. Formatet fastställdes 2003. De första produkterna med mikro‑SIM var Apples iPad och version 4 av iPhone;
- – Nano-SIM: Mått 12,3⨯8,8 millimeter, tjocklek 2/3 millimeter. Formatet utvecklades av Apple, och fastställdes 2012 som standard av ETSI. Introducerades 2013 i iPhone 5;
- – se också Apple SIM† och eSIM samt soft SIM.
– SIM ska inte förväxlas med SIMM;
- – kortform av simulerad, simulering: en sim är en värld eller en figur som påminner om något som finns, eller skulle kunna finnas, i den fysiska världen, men som bara existerar på bildskärmen. Se också simming;
- – se security information management.
[förkortningar på S] [it-säkerhet] [kort] [sim] [virtuell verklighet] [ändrad 19 augusti 2021]
ett program för hantering av virtuella maskiner. – Genom att använda Xen kan flera användare dela på en fysisk dator eller server, eventuellt utan att märka att de inte är ensamma om resursen. För varje användare verkar det som om hon hade en egen dator och ett eget operativsystem. Alternativt kan en användare samtidigt köra flera operativsystem på samma dator, isolerade från varandra. Problem för en användare påverkar inte andra användare; motsvarande om en användare kör flera operativsystem jämsides. – Xen är skrivet i öppen källkod för datorer med Intel‑processorer. Det har stöd av ledande datorföretag som IBM och Oracle. – Läs mer på xenproject.org.
[virtuellt] [ändrad 16 maj 2017]