Ord och uttryck i it-branschen
ett operativsystem för smarta mobiler, utvecklat av kinesiska Coship Electronics (länk, brukar vara långsam). Det är baserat på Linux, och lanserades 2014. Inte mycket nytt har tillkännagetts sedan dess. Information om 960 OS togs 2019 bort från Coships webbsidor.
[inaktuellt] [linuxdistributioner] [mobilt] [ändrad 23 april 2021]
en gisslanattack som spreds under 2014. – Prisonlocker laddades ner i offrets dator utan att det märktes. Det startade sedan ett program som krypterade filerna på datorn. Datorn blev då oanvändbar. Offret fick sedan ett erbjudande om att köpa en krypteringsnyckel som dekrypterade filerna, så att datorn blev användbar igen. – En skillnad mot liknande tidigare program, som Cryptolocker, var att Prisonlocker såldes som ett lätthanterligt paket för hundra dollar. Programmet var också känt som Powerlocker.
[gisslanattacker] [ändrad 23 mars 2022]
”självis” – självporträtt, taget med mobiltelefon. Brukar vara taget för att användas på Facebook eller annat socialt medium. Även: självporträtt som är avsiktligt komiskt eller bisarrt. – Selfie var enligt Oxford dictionaries årets ord 2013, se detta pressmeddelande. – Notera: Det är givetvis befängt att kalla andra bilder än självporträtt för selfies bara för att de är tagna med mobiltelefon. – En selfiepinne, på engelska selfie stick, på isländska sjálfustöng, är en stång som används när man tar selfies: man sätter fast mobiltelefonen i ena änden och håller i den andra. – Selfiepinne var ett av årets nyord 2014 enligt Språkrådet och Språktidningen (länk). För selfiedöden, se killfie. – Läs också om selfieparadoxen.
[foto] [mobilt] [selfie] [årets nyord] [ändrad 7 juli 2019]
(USB PD) – en standard för kraftfullare strömförsörjning genom USB. – Upp till 100 watt ska kunna levereras genom USB‑sladd till flera sammankopplade apparater. Spänningen är 20 volt mot tidigare 5 volt. Standarden togs i bruk 2014. – Med den tidigare USB‑standarden kunde bara utrustning med låg strömförbrukning få ström genom USB. Med USB PD ska man kunna driva en persondator genom USB. – USB PD kan fungera i båda riktningarna: datorn kan driva hårddisken, och hårddisken kan driva datorn, beroende på vilken av dem som är ansluten till elnätet. USB PD väntas leda till att behovet av batterieliminatorer minskar, eftersom allt fler vägguttag för el också har uttag för USB. – Observera att USB PD inte är en standard för hur USB‑kontakterna ska se ut. Det är en standard för hur data och elektrisk ström ska överföras tillsammans. Men i praktiken används USB PD med kontakten USB‑C. – Läs mer på usb.org/usb-charger-pd.
[elektrisk ström] [kablage] [usb] [ändrad 5 februari 2018]
[kryptering] [nerlagt] [personliga data] [webbläsare] [ändrad 19 april 2021]
varje persons rätt att få kränkande, felaktig eller genant information om henne själv dold i sökmotorer. – När förslaget till EU:s Dataskyddsförordning först lades fram i januari 2012 föreslogs att rätten att bli bortglömd skulle införas. En person skulle alltså kunna begära att alla data som lagrats om honom eller henne i ett socialt nätverk eller hos ett företag ska tas bort. – I slutet av 2012 invände EU:s it‑säkerhetsorgan ENISA att detta är praktiskt ogenomförbart – se här. Men i maj 2014 fastslog trots det EU‑domstolen att Google på begäran av privatpersoner måste ta bort från sitt index koppling till oriktig, ovidkommande eller föråldrad information om den personen (se Costeja‑domen). Det innebär att informationen får finnas kvar på Google, men att den inte får komma upp om man söker på personens namn. Detta kallas på engelska för delisting. Samma information kan däremot fortfarande komma upp vid andra sökningar. – Idén om rätten att bli bortglömd uppstod i Frankrike, och därför används ibland den franska benämningen le droit a l’oubli även på andra språk. – Rätt att bli bortglömd är den term som används i den svenska texten till Dataskyddsförordningen. – På engelska: right to be forgotten (RTBF) eller right to erasure; på svenska också rätt att glömmas, rätt att bli glömd. – Se också reputation bankruptcy.
[dataskyddsförordningen] [personlig integritet] [personuppgifter] [självutplåning] [ändrad 13 mars 2023]
varumärke för interaktiva glasögon från Google. – Det gäller glasögon med inbyggd bildskärm, konstruerade så att användaren kan se det som visas på bildskärmen samtidigt som hon ser omgivningen som vanligt (blandad verklighet). – Glasögonen fanns att köpa under 2014 under namnet Explorer Edition, men i januari 2015 beslöt Google att sluta sälja dem till konsumenter. I augusti 2015 spreds obekräftade uppgifter om ett kommande nytt utförande av Google Glass med namnet Enterprise Edition, EE. Först i maj 2019 presenterades Enterprise Edition 2, se Googles blogg. De glasögonen säljs bara till företag. De är avsedda som hjälpmedel i arbete. Bilder på Google Glass 2 hade visats i pressen i slutet av december 2015: glasögonen hade lämnats in till amerikanska telestyrelsen, FCC, men det blev då ingen produkt. – Under sommaren 2015 bytte projektet Google Glass namn till Project Aura. Det projektet togs över av Googles systerbolag X. Under 2017 försvann det namnet från Googles webbsidor. – Googles forskningschef Astro Teller förklarade i en artikel på idg.se (länk) varför den första modellen av Google Glass stoppades. Enligt Astro Teller ska den modell som såldes 2014 ses som en testmodell, inte som det slutliga utförandet. Dessutom uppstod etiska och juridiska problem med att bärarna av Google Glass ständigt var utrustade med en aktiv videokamera, vilket inte alla som de mötte uppskattade. (Bärarna kallades ibland för glassholes.) – Project Aura ska inte förväxlas med Googles Project Ara, och Google Glass ska inte förväxlas med det avvecklade Google Goggles†. – Program för Google Glass kallades för Glassware. På svenska har interaktiva glasögon skämtsamt kallats för glassögon efter Google Glass. – Läs också om Telepathy och Magic Leap.
[glasögon] [ändrad 1 januari 2021]
en avvecklad digital musikspelare, utvecklad på initiativ av Neil Young som alternativ till MP3-spelare. – Målet var att musiken skulle låta som om den var inspelad och uppspelad analogt, som vinylskivor. – Pono, som visades upp våren 2014 och började säljas 2015, använde filformatet FLAC och hade elektronik som var konstruerad av den legendariska hi‑fi‑konstruktören Charles Hansen (1956–2017) för att ljudet skulle låta så likt analoga inspelningar som möjligt. Från början ville Neil Young ha analoga inspelningar, men det visade sig vara omöjligt i praktiken. – Pono var också en tjänst för nerladdning av musik. – I april 2017 sa Neil Young att satsningen på Pono i praktiken var död, och att orsaken var att skivbolagen tog för mycket betalt för musikfilerna (se denna länk). Den tjänst som skötte Ponos musikaffär, Omnitone, köptes av Apple, som sedan la ner den. De som har köpt en Ponospelare (de kan fortfarande finnas att köpa) har sedan dess ingen möjlighet att ladda ner musik från nätet, men de kan göra det från CD‑spelare och andra källor. – Se ponomusic.com (stängd sedan februari 2019). – Pono hette först Puretone. Pono är hawaiianska för rättsinnad.
[mediespelare] [musik] [nerlagt] [ändrad 7 maj 2022]
ett verktyg för identifiering av skadeprogram. – Med YARA kan man göra beskrivningar av ohyra som datavirus och trojanska hästar. Beskrivningarna innehåller stycken av programmens kod och logiska regler. Tanken är att en YARA‑beskrivning ska känna igen även modifierade versioner av ett skadligt program. Man ska också kunna klassificera skadliga program. – YARA utvecklades av Victor Alvarez (länk) och presenterades 2014. YARA påstås stå för ”Yet another recursive acronym”, alternativt ”Yet another ridiculous acronym”. – Läs mer om YARA här.
[förkortningar på Y] [rekursiva förkortningar] [skadeprogram] [skydd] [ändrad 21 januari 2021]