Etikett: 2014

Cortana

Microsoft Cortana – en talassistent för Windows. – Cortana har taligenkänning och kan följa talade instruktioner som att ringa upp personer i tele­­fonens adressbok, eller skicka meddelanden till dem, hjälpa till med navigering i trafiken, bevaka webben för viss information, göra anteckningar och påminna användaren eller att söka efter information i Microsofts sök­motor Bing och läsa upp resultatet. – Cor­tana visades upp i april 2014, men är när detta skrivs (april 2022) inte till­­gänglig på svenska. Det ingick i version 8.1 av Windows Phone† och finns nu i efterföljaren Windows 10 Mobile, i Windows 10 samt som app för iOS (iPhone och iPad). – Cortana fanns tidigare som appar för Android och iOS, men de apparna avvecklades 2021. Det verkar som om Microsoft på 2020-talet har gett upp försöken att tävla med Google Home och liknande talstyrda produkter och koncentrerar sig på att integrera Cortana med sina produkter för företagsmarknaden.  – Namnet: Cortana är namnet på en figur i datorspelet Halo (länk). Skådespelaren Jen Taylor, som gör Cortanas röst i spelet, har också talat in programmet Cortanas röst. Microsoft kallar programmet för hon. – Se Micro­softs webbsidor. – IDG:s artiklar om Cortana: länk.

[talassistenter] [ändrad 5 april 2022]

Eugene Goostman

en dialogrobot som i juni 2014 påstods ha klarat ett Turing­test. – Det innebar i detta fall att en tredjedel av domarna i en tävling trodde att de förde ett skriftligt samtal med en människa av kött och blod när de i själva verket sam­talade med dialogroboten. (En dialog­robot är ett program som körs i en vanlig dator – inte en robot som liknar en männi­ska.) – Dialogroboten utger sig för att vara en ukrainsk pojke vid namn ”Eugene Goostman”. – Segern i täv­lingen, som arrangerades av universitetet i Reading i England (länk), rönte internation­ell uppmärksam­het, trots att flera program har klarat liknande test tidigare – inklusive ”Eugene Goostman”, som bland annat flera gånger varit nära att få Loebnerpriset†. – Pro­gram­met fungerar enligt beprövade principer, och skiljer sig inte mycket från de äldsta dialogprogrammen som Eliza. Det är rätt lätt att genomskåda, vilket bland annat fram­gick av en artikel i Computer Sweden (länk). Även Ray Kurzweil underkände ”Eugene Goost­man” (länk).

[ai] [dialogrobotar] [fiktiva personer] [ändrad 7 maj 2019]

Proton

företaget som tillhandahåller den krypterade e-posttjänsten Proton Mail och andra tjänster som skyddar privata data och privat kommunikation. – Proton startades 2014 under namnet Protonmail av en grupp forskare på det europeiska kärnforskningsinstitutet CERN i Genève. 2022 bytte företaget namn till Proton AG (proton.me) och Protonmail blev Proton Mail. –  Det som då hette Protonmail, och som är gratis, räknades 2017 som världens mest använda krypterade e‑posttjänst. – Tjänsten är utformad så att mejlen ska vara omöjliga att läsa för utomstående. De lagras i krypterad form på Proton Mails servrar. Användarna har två lösenord: ett för att logga in på tjänsten, ett annat för att dekryptera sina mejl. – Företaget stöder sig på Schweiz stränga lagar för skydd av privatlivet. – Under 2016 ansåg Protonmail att Google manipulerade sökresultaten i sin sökmotor så att besökarna inte längre kunde hitta Protonmail när de sökte på uttryck som ”encrypted email” och ”secure email”. Google svarade att det berodde på ett tekniskt fel, och Protonmail återfick senare sin tidigare höga rankning. (Se inlägg på Protonmails blogg.) – I januari 2017 införde Protonmail möjligheten att nå Protonmails servrar genom Tor‑nätverket. Det gjordes för att motverka blockering av Protonmail, vilket en del diktaturer har infört. (Turkiet blockerade Protonmail i mars 2018.) Den som övervakar en persons internetkommunikation kan inte (i varje fall inte på något enkelt sätt) se att den övervakade besöker Protonmails Torserver. (Mer om detta på Protonmails webbsidor.) – Proton tillhandahåller, förutom e-post, även en VPN-tjänst, en kalender och en lagringstjänst. – Läs också om Dark mail, Lavabit†, Silent circle och Tutanota.

[e-post] [kryptering] [namnbyte] [skyddad kommunikation] [ändrad 6 juni 2022]

Yosemite

version 10.10 av OS X (numera macOS). Den visades upp i juni 2014 och släpptes den 16 oktober 2014. – Yo­semite var efter­följaren till Mavericks. – Läs mer på Apples webb­sidor (länk). – Namnet: Yo­semite är en be­römd national­­park i Kalifornien (länk). Observera att e:et på slutet ska uttalas: yo-SEMi-tih (lyssna här). – Efter­följaren till Yosemite hette El Capitan.

[macos] [macos-versioner] [ändrad 16 augusti 2019]

Secret

  1. – i it-säkerhet ofta: hemlighet, hemlig uppgift – allmän beteckning på uppgifter som lösenord och krypteringsnycklar som måste hållas hemliga. – Ordet secret används ibland i synnerhet om sådana hemligheter i denna betydelse som används av icke‑mänskliga användare, alltså program och teknisk utrustning;
  2. ett nerlagt socialt nätverk som utlovade hög nivå av anonymitet för användarna. – Man registrerade sig som användare med sitt mobiltelefonnummer. An­vändare kunde se in­lägg från sina vänner och vänner­nas vänner, men de kunde inte se vem av dem som hade gjort inläggen. – Secret utvecklades av två före detta anställda på Google, Chrys Bader och David Byttow, och lan­serades successivt under 2014. I Sverige blev Secret tillgängligt i maj 2014. Under sommaren 2014 kritiserades Secret i tidningarna för att tjänsten användes för nätmobbning. David Byttow beslöt i april 2015 att avveckla tjänsten. – Webbplatsen secret.ly är nerlagd. – I juni 2016 presenterade David Byttow en ny tjänst, Bold. – Jäm­för med After School†, Canary, Nearby, Postsecret, Whisper och Yik Yak† samt om Rethink och Ful­filtret, program som mot­verkar nät­mobbning.

[appar] [dold identitet] [it-säkerhet] [nerlagt] [sociala nätverk] [ändrad 11 maj 2017]

Heartbleed

ett allvarligt fel i ett system för kryptering av webb­kommu­nika­tion, upptäckt i april 2014. Det gäller kryptering med Open SSL. – Buggen Heartbleed gav in­kräktare möjlighet att komma åt andra an­vändares lösenord för webbkommu­nika­tion, och därmed också möjlig­het att komma åt deras privata tjänster och konton. – Heart­bleed blev känt den 7 april 2014, och en rättelse pub­li­ce­rades samma dag, men det krävs att rättelsen installeras på miljontals ställen. Felet beskrevs som kata­strofalt. Säkerhetsexperten Bruce Schneier skrev att på en skala från 1 till 10 är detta en 11. – Läs mer på cert.se (länk). – IDG:s artiklar om Heartbleed: länk.

[it-säkerhet] [ändrad 10 mars 2020]

Lexbase

ett svenskt företag som tillhandahåller juridisk information om personer och företag, till exempel domar, mot betalning. – Tjänsten öppnades på nytt i april 2014 efter att ha varit stängd i några månader på grund av hård kritik. Den nya tjänsten kräver att kunderna registrerar sig, och den saknar den kontroversi­ella karta som fanns i första versionen. – Lexbase startades i januari 2014. Webbsidan innehöll då en karta över Sverige där dömda brottslingars bostäder hade markerats. Bostäderna var markerade med en punkt, men det fanns inga uppgifter om namn eller vilket brott personerna hade dömts för. Det kunde vara fortkörning eller styckmord. Besökare på Lexbase kunde däremot mot betalning beställa kopior av domen från Lexbase. – Detta väckte omedel­bart indignation. Advokaten Pontus Ljunggren, som först var talesperson för Lexbase, avsade sig uppdraget. Han sa att han och hans familj hade blivit mordhotade. Den ansvariga utgivaren och tekniska chefen Jonas Häger gick under jorden. Efter ett par dagar beslöt före­taget Bahnhof, som hyste Lexbases webbsidor på sin server, att kasta ut Lexbase. – Lex­­base har utgivningsbevis, och faller därför juridiskt under yttrandefrihetsgrundlagen. Det innebar att den dåvarande personuppgiftslagens† bestämmelser om känsliga personuppgifter inte gällde, inte heller motsvarande i Dataskyddsförordningen. Däremot kan den ansvariga utgivaren stämmas för förtal. Flera polisanmälningar har lämnats in. Två personer väckte åtal för förtal och grovt förtal mot Lexbase i april 2015, men Lexbase friades. – Upp­gifterna på Lexbase har i flera fall visat sig felaktiga. Bland annat har Lexbase gått enbart efter tingsrättsdomar. En person som först har dömts för ett brott i tingsrätten, men som sedan har friats i högre instans, hamnar därför ändå på kartan som dömd. Computer Sweden visade också att Lexbase hade nästan obefintlig säkerhet, och att det var en enkel sak för en programmeringskunnig person att ladda ner all information från Lexbase utan att betala (länk). – Lexbases webbplats stängdes därför efter kort tid. Det talades först om att ett annat företag, Vivalto, skulle fortsätta verksamheten, och att det var i stort sett samma personer bakom Vivalto som bakom Lexbase. Men Lexbase öppnades igen under samma namn, men med de förändringar som beskrevs här ovanför. Domstols­verket stämde i maj 2015 Vivalto för obetalda räkningar för kopiering. (Det är Vivalto som har beställt underlaget till Lexbases uppgifter.) Skulden är på 143 000 kronor. – I januari 2017 använde Lexbase en videoinspelning av en våldtäkt i sin reklam. Videon hade lagts ut på Facebook av gärningsmännen. Detta ledde till en opinionsstorm mot Lexbase. – IDG:s artiklar om Lexbase: länk.

– In English: Lexbase is a Swedish website that created an uproar in early 2014 by publishing an interactive web map of Sweden with dots indicating where convicted criminals lived. The website was then shut down, but it reopened in April, 2014, now redesigned and without the controversial map. The map, when it existed, did not provide the name of the persons indicated, and not what they were convicted of. It might be speeding or axe murder. Those who wanted to find out would be required to order and pay for a copy of the conviction. It appears that Lexbase only took account of convictions in the lower courts. If a conviction was overturned in a court of appeals, the person would still be shown as convicted on the Lexbase map. – The Lexbase site was launched in January, 2014, and immediately became highly controversial. The lawyer Pontus Ljunggren resigned as the spokes­person of the site almost immediately, citing threats to himself and his family. The publisher and technical director of the site, Jonas Häger, went under­ground. The service provider that hosted the site, Bahnhof, shut the site down after a few days. The newspaper Computer Sweden also showed that the site had almost no security, and that it would be possible for anyone who knew some pro­gramming to down­load the entire contents of Lexbase without paying (link, Swedish only). – The Lexbase site is registered as a publication under Swedish law, which means that regular laws protecting privacy do not apply directly. However, the site may still be sued for defamation under the freedom of press law. Several persons have reported the site to the police. Two persons brought a court case against Lexbase for defamation in early 2015, but Lexbase was found not guilty. – The new version of the site does not feature the clickable map, and all customers are required to register. And in May 2015, the Swedish national courts administration sued Lexbases sister company Vivalto, which has ordered the copies of court files that provide Lexbase with its information, for unpaid bills for copies, amounting to 143,000 Swedish kronor. – In Januari, 2017, Lexbase published an authentic video of the rape of a woman as part of its online advertising, creating a new uproar. – For more summaries in English, please click at this link.

[företag] [it-relaterad brottslighet] [skvaller och rykten] [ändrad 21 oktober 2020]