e-pliktlagen

lag om att kopior av alla elektro­niska pub­li­ka­tioner ska lämnas till Kung­liga bib­lio­te­ket, KB. Det är en ut­vidg­ning av regeln om att pliktexemplar av alla tryckta pub­li­ka­tioner måste lämnas till KB och till några andra bibliotek. – E‑pliktlagen gäller sedan den 1 juli 2012, och om­fattar i princip allt material som görs till­gäng­ligt för all­män­heten genom inter­net eller genom andra offentliga dator­nät. Det formella namnet på lagen är Lag om pliktexemplar av elektro­niskt material, se Svensk författningssamling.

[arkiv och bibliotek] [lagar] [publicering] [ändrad 20 april 2018]

e-bok

  1. elektronisk bok bok i digitalt format, alltså i form av en fil som kan visas på en vanlig dator, smart mobil, surf­­platta eller med läs­­­platta. Filformat för e‑böcker är främst ePub. Dess­­­utom finns, eller har funnits, bland annat bbeb†, eReader, Micro­­soft Reader† och Mobipocket†. – På engelska: e‑book. En kort e‑bok kallas för e‑singel. – Van­liga krav på pro­gram för vis­ning av e‑böcker är att läsaren ska kunna lämna bokmärken, kunna skriva anteckningar och att texten ska vara flö­dande. För­­lagen brukar också vilja ha kopieringsskydd. – Se också Datatermgruppens rekommendation. – Läs också om blook och om pro­­jektet World­­reader;
  2. – e-bokläsare, se läs­platta.

[e-böcker] [ändrad 6 mars 2018]

e-legitimation

  1. – elektronisk legi­tima­tion, e‑leg – elektronisk identitets­handling i form av ett program som signerar innehavarens handlingar på internet. Används för bank­ärenden på nätet, för Mina vårdkontakter och för många andra svenska nättjänster. Innehavaren aktiverar e‑legi­ti­ma­tionen med ett lösen­­ord som är samma från gång till gång. – E‑leg­iti­ma­tioner kan gälla för:

    – Se också e‑stäm­pel och elektronisk signatur. – Läs mer i TNC:s ordlista Termi­no­logi för e‑legitimationer (länk) – Se också broschyren Juridisk vägledning för införande av e‑legitimation och e‑underskrifter och den före Myndigheten för digital förvaltnings sida, e‑legitimation.se;

  2. – varumärke för e‑legiti­ma­tion som tjänst från flera svenska myndig­­heter, banker och teleoperatörer. – Se bankid.com. – Se också BankID, E‑legitimations­­­nämnden†, eIDAS (EU:s förordning om e‑legitima­tion) och Sweden Connect.

– Legitimation eller ID? – I strikt terminologi är en identitets­handling, till exempel ett ID‑kort, något som talar om vem du är. En legi­ti­mation intygar dessutom att du har en viss rättighet, behörighet eller egenskap: att du är anställd någonstans, att du har en viss befogenhet, att du är student eller pensionär. De två termerna blandas ofta ihop: en legitimation intygar ju också identitet. Man kan till exempel använda sitt körkort (en legi­ti­ma­tion) som ID‑kort. (Men inte omvänt. Ett ID‑kort gäller inte som körkort.) E‑legitimation är egentligen en elektronisk identitets-handling: själva poängen är ju att en e‑legitimation kan användas i många sammanhang. – Man kan också säga att skillnaden mellan legitimation och ID‑kort har blivit mindre viktig i många sammanhang, eftersom man direkt kan kolla ett ID-kort mot ett register och se vilken behörighet eller rättighet personen i fråga har. Polisen kan till exempel snabbt ta reda på ifall innehavaren av ett ID‑kort också har körkort.

– Helt apropå: legimitation.

[identifiering] [uttryck på e-] [ändrad 6 augusti 2019]