(ursprunglig betydelse: Digital Research DOS) – ett operativsystem för persondatorer, lanserat 1987 av företaget Digital Research†. – DR‑DOS var en vidareutveckling av CP/M†, avsedd för IBM‑kompatibla persondatorer. DR‑DOS var ett alternativ till MS‑DOS, men slog aldrig igenom stort. DR-DOS förespråkare ansåg att MS‑DOS byggde så mycket på CP/M att MS‑DOS bara var en sämre variant av DR‑DOS. – Novell† blev 1991 ägare till DR‑DOS och döpte först om det till Novell DOS, sedan till bara DOS. Novell sålde det 1995 till Caldera†, som återställde namnet DR‑DOS, och 1998 sålde rättigheterna till företaget Lineo, som 2002 sålde det vidare till Devicelogics (med delvis samma ägare som avsomnade Lineo). Devicelogics tycks ha blivit inaktivt 2006. – Ett nytt företag, DRDOS Inc (troligen nedlagt), ägde och sålde sedan DR‑DOS som inbyggt system. – Se också The DR‑DOS/OpenDOS enhancement project som vidareutvecklar DR‑DOS med öppen källkod (inaktivt 2016, men se DR-DOS Wiki). – Läs också om det besläktade QDOS.
(SCO) – ett uppköpt amerikanskt företag som tidigare sålde Unix för persondatorer; det som återstår är numera del av Oracle. – Santa Cruz Operation ska inte förväxlas med The SCO Group†: det var ett annat företag, som hade tagit över förkortningen SCO. – Santa Cruz Operation grundades 1979 och var det första företag som på allvar satsade på Unix för persondatorer. Företaget marknadsförde först Xenix†, utvecklat av Microsoft. 1989 bytte Xenix namn till SCO Unix. 1995 köpte SCO rätten att förvalta och utveckla Unix System V (men inte rätten till varumärket Unix – se X/Open†) från Novell†. Novell hade i sin tur köpt det från AT&T, som hade utvecklat Unix. Under några år försökte SCO ena branschen kring ett enhetligt Unix. 1998 lanserades därför en ny version av SCO:s operativsystem under namnet SCO UnixWare. Men samtidigt hade Linux blivit en svår konkurrent på Intel‑plattformen. SCO började därför att också marknadsföra Linux. – Under åren 2000 och 2001 sålde SCO större delen av sina tillgångar, inklusive UnixWare, till företaget Caldera†, som 2002 bytte namn till The SCO Group† och gick en turbulent framtid till mötes. Det som fanns kvar av gamla SCO bytte först namn till Tarantella, men köptes 2005 av Sun†, som i sin tur har köpts av Oracle. Varumärket används inte. – Svensken Lars Turndal (1936—1999) var vd för SCO 1993—1995.
Control program/microcomputers – det vanligaste operativsystemet för hemdatorer i slutet av 1970-talet. CP/M utvecklades 1973 för 8‑bitars processorer av Gary Kildall† och Dorothy McEwen†, som 1976 tillsammans grundade Digital Research†. CP/M användes i Apple II† och i många andra hemdatorer. CP/M erbjöds som alternativ till PC‑DOS i de första versionerna av IBM PC†, men konkurrerades ut av PC‑DOS. Den sista versionen av CP/M kom 1983. – En 16-bitars variant av CP/M utvecklades av Tim Paterson. Den kallades för QDOS†, köptes av Microsoft och blev PC-DOS. Digital Research utvecklade en annan 16‑bitars version av CP/M under namnet DR‑DOS†. CP/M stod först för Control program/monitor, senare för Control program/microcomputers, alternativt microprocessors. En inofficiell webbsida för CP/M finns på cpm.z80.de.
Berkeley standard distribution – ett Unixkompatibelt operativsystem. – BSD utvecklades på Berkeley‑universitetet på 1980‑talet av bland andra Bill Joy. Det kallas ibland för Berkeley‑Unix. – Systemet ligger till grund för flera kommersiella utföranden av Unix, som macOS(Darwin), och för varianter av Unix som sprids fritt, till exempel FreeBSD, NetBSD, OpenBSD och Anonym OS†. – BSD var på 1980‑talet huvudalternativet till AT&T:s Unix, System V, och det har skett omfattande korsbefruktning mellan de två varianterna sedan dess. (Läs också om Unixkrigen.) – BSD är fortfarande inte en officiell Unixversion, det vill säga att det inte uppfyller kraven i The Single Unix Specification (undantag: Darwin). Det beror inte på kvaliteten, utan på skillnader i uppbyggnaden (eller på att certifieringen kostar för mycket), men The open group försöker överbrygga skillnaderna. – 1993 belönades BSD med Usenix lifetimee achievement award (se länk, en bit ner på sidan). – BSD sprids med den programlicens som kallas för BSD-licensen: den ger innehavaren stor frihet att göra vad hon vill med programmet och programkoden, utan krav på att programmet ska förbli fri mjukvara, och det friskriver också den som överlämnar eller säljer programmet från ansvar för eventuella fel och skador.
(William N Joy, född 1954) – en av Suns† grundare 1982, chefsforskare på Sun till 2003. – Runt 1980 var Bill Joy huvudkonstruktör av operativsystemet BSD och den som införlivade TCP/IP i Unix. Han skrev också texteditorn vi. 1991 startade han Suns forskningscenter i Aspen i Colorado, där bland annat Java och Jini (nu Apache River) utvecklades. – Bill Joy väckte i april 2000 uppmärksamhet med varningsorden i artikeln ”Why the future doesn’t need us”(länk, se också grey goo). Han belönades 1986 med Grace Murray Hopper Award(länk). 1993 fick han Usenix lifetime achievement award(”The Flame”) som del av gruppen som utvecklade BSD. – Joy ingick 1997 i president Bill Clintons it‑kommission. Han slutade på Sun i september 2003 för att skriva böcker. – Bill Joy anställdes i början av 2005 på innovationskapital-bolaget Kleiner Perkins (länk), där han slutade 2014. Sedan 2017 är han anställd på Water Street Capital(wscapital.com). – Det finns två ”lagar” som tillskrivs Bill Joy, se Joys lag.– Läs också om Bill Joys lösenord.
(pivoting table) – i kalkylark: tabell där kolumner och spalter kan byta plats och flyttas mellan lodrätt och vågrätt. Alla data bibehålls, och beräkningar görs om vid behov. Eftersom lodrätt och vågrätt kan byta plats säger man att tabellen pivoterar. Det är en vanlig finess i kalkylark. I pivåtabeller kan man också gruppera om hierarkiska indelningar: i stället för att varje år delas in i månader kan man med ett par musklick spalta upp varje månad i år. (Praktiskt om man vill överblicka säsongsvariationer.) Det första kalkylarket med pivåtabeller, lanserat 1991, var Lotus† Improv, som utvecklades för NeXT‑datorn†. (Läs mer om Lotus Improv i Wikipedia.) Finesserna från Improv, som lades ner med NeXT, infördes senare i Lotus 1‑2‑3 och i Microsoft Excel.
(LiveCD) – valfritt operativsystem som startas och körs från en CD, DVD eller ett USB‑minne. – Live CD använder inte värddatorns hårddisk eller SSD. Inga filer blir inlästa i värddatorns lagringsminne. När man är klar och matar ut disken eller USB‑minnet försvinner alla filer från värddatorn, och den startar om med sitt vanliga operativsystem. – Observera att live CD inte är ett operativsystem eller en produkt, utan något som man själv kan sätta ihop efter behag. Live CD kan användas med vilket operativsystem som helst, förutsatt att det kan köras på den avsedda datorn. Syftet med live CD är att man ska kunna använda en dator, till exempel för att hantera e‑post och besöka webbsidor, utan att lämna några spår. Live CD används också vid felsökning på datorer som har blivit oanvändbara på grund av virus eller andra skadeprogram. – Läs också om Anonym OS†, Byzantium, Cotton Candy†, Haven och Tails.
kallas ofta X-Windows – en fönsterhanterare för Unix och andra system. – X Window System innehåller de grundläggande funktionerna i ett grafiskt användargränssnitt, det vill säga att det förmedlar användarens inmatningar, klick och musrörelser till operativsystemet och till de aktiva programmen. Det ger däremot inte det grafiska användargränssnittet ett specifikt utseende: det får skötas av operativsystemet. – X Window System utvecklades på 1980‑talet för att bli en fönsterhanterare som var oberoende av specifika operativsystem. Det användes inte bara på Unix, utan kunde också användas på OS/2† och VAX†. Det har också portats till Windows. – De flesta grafiska användargränssnitt för Linux bygger numera på X Window System. – Version 11 av X Window System är känd som X11. Den följde tidigare med i ApplesMac OS X (numera macOS) för att man skulle kunna köra program som inte var anpassade till Apples eget grafiksystem, Quartz. I stället för X11 finns nu XQuartz som är ett utförande av X Window System för macOS. – X Window System sköts numera av X.Org Foundation (x.org). – Läs också om Mir.
– (för engelska registry) – i Windows: förteckning över datorns program, inklusive operativsystemet, maskinvaran, inställningar och information om användare och deras behörigheter. Det används av operativsystemet för att se vilka resurser som finns i systemet och hur de ska användas. Registret omfattar nyckel (key) och värde (value) för varje post i registret. Nyckeln kan beskrivas som namn och adress, värden är de inställningar som är knutna till resursen. (Se nyckel-värde.) – Windows system med ett enda centraliserat register skiljer sig från motsvarande hantering av information om resurser i Unix (inklusive Linux med Android och macOS). Windows register anses ha både för- och nackdelar jämfört med den mer decentraliserade informationen i Unix;
– minnesutrymme i processorn som tillfälligt håller data — tal eller instruktioner — som hämtas från arbetsminnet och används i beräkningar. Register är datorns snabbaste minnen, eftersom de är inbyggda i processorn. Utbytet av data mellan arbetsminne och register sker automatiskt och är inget som användaren kan eller behöver göra något åt. Datamängden som ryms i ett register kallas för ord eller (äldre) datorord. Varje processor har många register. Ordlängden i registren i moderna processorer är vanligen 32 bit eller, allt oftare, 64 bit;
– (föråldrat) – i äldre svensk datorterminologi kallades ibland filer för ”register”.
(ursprunglig betydelse: Digital Research DOS) – ett operativsystem för persondatorer, lanserat 1987 av företaget Digital Research†. – DR‑DOS var en vidareutveckling av CP/M†, avsedd för IBM‑kompatibla persondatorer. DR‑DOS var ett alternativ till MS‑DOS, men slog aldrig igenom stort. DR-DOS förespråkare ansåg att MS‑DOS byggde så mycket på CP/M att MS‑DOS bara var en sämre variant av DR‑DOS. – Novell† blev 1991 ägare till DR‑DOS och döpte först om det till 