(1903—1957) – ungersk matematiker och datorpionjär, från 1930 verksam i USA. – John von Neumann var en av de viktigaste teoretikerna bakom den moderna datortekniken. Han har gett namn åt von Neumann‑arkitekturen, som han tillämpade vid konstruktionen av datorn Edvac†. Han formulerade också teorier om cellautomater och självreplikerande maskiner – en idé som anknöt till upptäckten av DNA. – John von Neumann räknas också, tillsammans med Oscar Morgenstern†(se Wikipedia), som den viktigaste teoretikern bakom spelteorin. Spelteorin användes i USA som ett verktyg för strategisk analys under det kalla kriget, och John von Neumann var med i den amerikanska atomenergikommissionen som ledde utvecklingen av USA:s kärnvapenarsenal. De sista åren kom han till mötena i rullstol. Han och Henry Kissinger var förebilder till Peter Sellers rollfigur Dr Strangelove i filmen med samma namn (se IMDb: länk). – Utmärkelsen John von Neumann medal är uppkallad efter honom.
Binär automatisk reläkalkylator – en dator byggd 1950 i Sverige. – BARK var klar före BESK†, som brukar räknas som Sveriges första dator. Men BARK var inte elektronisk – i stället för radiorör eller transistorer hade den reläer, som en automatisk telefonväxel från samma tid. – Howard Aiken† lär ha sagt att ”det här är den första dator jag sett utanför Harvard som faktiskt fungerar”. – Se denna länk och se Wikipedia.
(1947) – belgisk datorvetare som utvecklade historiens andra webbläsare, Samba, för Macintosh. (Den första webbläsaren, WorldWideWeb, skapades av Tim Berners‑Lee på en NeXT†‑dator.) – Cailliau spelade en avgörande roll när det gällde att få CERN att stödja satsningen på webben, och det var han som övertygade ledningen för CERN att släppa tekniken för webben fri utan krav på royalties (mer här). Hans webbsida finns på robertcailliau.eu. Tillsammans med James Gillies har han skrivit bokenHow the web was born(länk) från år 2000.
(1905–1998 – även: Tommy Flowers) – engelsk teleingenjör, konstruktör av datorn Colossus†. – Flowers utvecklade på 1930‑talet elektroniska telefonväxlar åt brittiska postverket. Han kallades 1942 till Bletchley Park för att konstruera en automatisk maskin för kodknäckning. Flowers insåg att radiorör, som tidigare hade använts bara för förstärkning, kunde användas som omkopplare i stället för mekaniska reläer – de var snabbare och slets inte ut. Hans chefer trodde inte på idén, så Flowers tvingades betala delar av utvecklingsarbetet ur egen ficka. Resultatet blev Colossus, som räknas som den första helt elektroniska datorn, även om den var gjord för bara en uppgift. – Eftersom allt om Colossus hemligstämplades efter kriget fick Tom Flowers inte erkännande för sina banbrytande insatser förrän på 1970‑talet. Efter kriget fick han återgå till att konstruera elektroniska telefonväxlar, men han byggde också första generationen av slumptalsgeneratornErnie. – Läs mer på sajten Crypto Museum(länk) och i Wikipedia.
en av de allra första datorerna. Den utvecklades av Howard Aiken† i samarbete med bland annat Grace Hopper†. Mark I byggdes i USA under andra världskriget, men visades upp först 1946. Den har gett namn åt Harvardarkitekturen. – Mark I vägde fem ton och behövde fyra sekunder för att göra en multiplikation. Det var en elektromekanisk maskin med hålremsor och reläer, och den kunde bara bearbeta tal i den ordning som de matades in. – Mark I räknades länge, i konkurrens med Eniac†, som den första datorn. Men numera räknas den tyska Z3 från 1941, konstruerad av Konrad Zuse†, som den första datorn. Arbetsnamnet på Mark I var ASCC, Automatic sequence controlled calculator, och den var också känd som Harvard Mark I. – Det fanns också en Manchester Mark I†.
ett Unixkompatibelt operativsystem som har blivit ett av de tre viktigaste operativsystemen. – Linux har blivit den viktigaste konkurrenten till Windows, i synnerhet på servrar, och till ApplesiOS på smarta mobiler och surfplattor. – Linux utvecklades av finländaren Linus Torvalds som ett Unixliknande operativsystem som skulle kunna köras på vanliga persondatorer med Intel‑processor. (På den tiden kördes Unix annars nästan bara på speciella så kallade arbetsstationer eller minidatorer.) Första versionen av Linux publicerades i september 1991. Torvalds lade samtidigt ut källkoden på internet och inbjöd alla att komma med rättelser och förbättringar. – Linux spreds oväntat snabbt. Ett antal företag, bland annat Caldera och Red Hat, började redan 1993 sälja Linux kommersiellt. Även stora datorföretag som IBM och dåvarande Hewlett‑Packard† började använda Linux jämsides med, eller som ersättare för, sina egna Unixvarianter. – Sedan dess har Linux anpassats till servrar och stordatorer och flerprocessorsystem, men också till smarta mobiler, persondatorer och inbyggda system. De flesta större datorföretag satsar på Linux, inte minst IBM. – Linux är strikt talat bara en kärna (den centrala delen av operativsystemet), skriven av Torvalds själv, kompletterad med nödvändiga komponenter som är lånade från GNU. Linux kallas därför ibland för GNU/Linux. – Kompletta Linuxbaserade operativsystem brukar kallas för distributioner av Linux. Distributionerna skiljer sig genom att de har olika grafiska användargränssnitt, genom att det medföljer olika program och programsviter samt genom detaljer i programkoden och anpassning till olika ändamål. I princip ska alla distributioner av Linux ändå vara kompatibla. – Den mest spridda formen av Linux är GooglesAndroid. – Runt 2018 finns två huvudvarianter av grafiskt användargränssnitt för Linux (bortsett från Android), Gnome och KDE. – Linux är inte ”officiell” Unix. Det är Unixkompatibelt, men får inte använda varumärket UNIX®. – Torvalds var inspirerad av ett annat Unixliknande operativsystem för persondatorer, Minix, när han utvecklade Linux. Men det finns viktiga skillnader. – Varumärket Linux tillhör Linus Torvalds. Den som marknadsför Linuxbaserade produkter under namnet Linux eller med liknande namn måste ha tillstånd från Linux Mark. (Se också Linux Standard Base, LSB.) Men om man inte använder varumärket Linux får man ändra hur mycket man vill i källkoden till Linux. – Läs också om Linux Foundation. – IDG:s artiklar om Linux: länk.
– på 1980- och 1990-talet beteckning på en avancerad dator för en användare. – Arbetsstationer såg ut som stationära persondatorer, men var större och kraftfullare. Arbetsstationer hade någon form av Unix som operativsystem och RISC‑processorer, och de kunde kopplas samman i nätverk (vilket inte var självklart på den tiden). Första företaget som tillverkade arbetsstationer var Apollo†. – Arbetsstationernas storhetstid var slutet av 1980‑talet och början av 1990‑talet. IBM, dåvarande Hewlett‑Packard†, Sun† och SGI† tävlade då om att ha de kraftfullaste arbetsstationerna. Sedan dess har skillnaden mellan vanliga persondatorer och arbetsstationer suddats ut. Dagens persondatorer är mycket snabbare än 1990‑talets arbetsstationer, Intel‑processorer (eller Intelkompatibla processorer) används på praktiskt taget alla persondatorer (men se Apple Silicon), och det behövs ingen speciell dator för att köra Unix eller Linux. Därför har arbetsstationer som en särskild genre upphört att existera;
– det engelska ordet workstation står i dag oftast för en vanlig persondator.
(föråldrat) – om datorer: egenskapen att ha processor från Intel (eller en Intelkompatibel processor) och att kunna köra operativsystem från Microsoft. På 1980‑talet var det PC‑DOS, på 1990‑talet blev det Windows. En dator som uppfyller de kraven är kompatibel med IBM:sPersonal Computer (PC). IBM:s PC gav på 1980‑talet upphov till en hel industri som tillverkade IBM‑kompatibla datorer, så kallade kloner, och den industrin tillverkar fortfarande nästan alla världens persondatorer utom Mac. (Linux konstruerades från början för att kunna köras på IBM‑kompatibla datorer.) – Eftersom IBM slutade att tillverka persondatorer 2005 har benämningen IBM‑kompatibel blivit föråldrad, så sedan dess säger man snarare Windows‑kompatibel, eller oftast bara PC. Man har ibland också talat om Wintel (Windows och Intel). I princip är datorer som primärt är avsedda för Windows fortfarande baserade på Intels specifikation ATX, som i sin tur är en vidareutveckling av IBM:s specifikation från 1984 för PC AT†, även om den har vidareutvecklats nästan till oigenkännelighet. – Observera att Mac‑datorer sedan 2005 också har Intel‑processorer, men det betyder inte att Macar är IBM‑kompatibla. – Termen IBM‑kompatibel har förr också använts om stordatorer som är kompatibla med IBM:s stordatorer.
den ledande tillverkaren av processorer för persondatorer. – Intel grundades 1968 av Gordon Moore† och Robert Noyce, och tillverkade 1971 den första mikroprocessorn, 4004. Sedan kom 8008, 8080 och 8088, som IBM använde i sin Personal computer. Avtalet med IBM gjorde Intel till ledare i branschen. Den främsta konkurrenten var då Motorola. – 8088 ersattes 1982 av 286. Den första 32‑bitarsprocessorn var 386 (1986), 486 kom 1989. 1993 slutade Intel att beteckna processorerna med siffror, och lanserade Pentium, Pentium Pro(1995), Pentium II(1997), Pentium III(1999) och Pentium 4(2000). (Se också X86.) Intel använder fortfarande Pentium som varumärke för processorer för enklare stationära datorer (se intel.com…). – 64‑bitarsprocessorn Itanium† för krävande datorer lanserades 2001. Sedan början av 00 talet har Intel utvecklat processorer för bärbara datorer med krav på låg strömförbrukning, ofta med namn på Lake. Den främsta konkurrenten är numera Arm, som dock inte tillverkar processorer, utan licensierar ut konstruktioner. – Under många år var Intel nära knutet till Microsoft. Man talade om Wintel. (Windows och Intel). 2005 beslöt även Apple sig för att gå över till Intelprocessorer på Macintosh, men 2020 meddelade Apple att Mac i fortsättningen ska ha egenutvecklade processorer baserade på Arms konstruktion. – Se intel.com. – Intelkompatibla processorer, det vill säga processorer som med bibehållen funktion kan användas i stället för Intelprocessorer, tillverkas av AMD (Advanced Micro Devices), tidigare också av Cyrix†.
